Börserna rasar, företag går i konkurs och miljontals arbetare förlorar sina jobb världen över. Regeringarna öser tusentals miljarder över bankerna och storföretagen. Men vad beror krisen på? Här ger vi en kort förklaring för dig som är ny inför marxismen som vi hoppas inspirerar dig att lära dig mer.
Enligt marxismen är samhället uppdelat i två klasser: arbetare och kapitalister. Med arbetarklassen menar vi busschaufförer, sjuksköterskor, fabriksarbetare, kockar med mera – i princip alla som arbetar för en lön (men inte chefer och domare exempelvis). Det är arbetare som producerar alla varor och tjänster och får samhället att gå runt.
Arbetarklassen utgör en överväldigande majoritet i samhället. Kapitalisterna är de som äger företagen och bankerna och utgör bara en liten minoritet av samhället. De gör sina vinster (profiter) på arbetarklassens arbete.
Arbetarklassen får bara en del av det som produceras i lön. Resten går till kapitalisten, företagets ägare, och blir till vinster som han kan sätta i sin egen ficka. Vinster är därför inget annat än arbetarklassens obetalda arbete. 2019 gjorde exempelvis Volvo Cars, som har 43 000 anställda, 14,3 miljarder i vinst. De gjorde alltså i snitt 332 000 kronor i vinst per anställd.
På grund av konkurrensen mellan företag försöker varje enskild kapitalist med alla olika medel öka sina vinster på arbetarklassens bekostnad. Men eftersom arbetare inte får betalt för det fulla värdet som man skapar, så kan man heller inte köpa tillbaka allt som produceras. Produktionen ökar snabbare än marknaden för alla varor, vilket förr eller senare leder till en överproduktionskris.
Kapitalisterna kan tillfälligt undvika en kris genom att återinvestera vinsterna i nya produktionsmedel. Med produktionsmedel menar vi maskiner, teknologi och råvaror, alltså allt som arbetare använder i produktionen. Men i slutändan gör detta bara att man kan producera ännu mer, vilket leder till en ännu större överproduktion som blir ett problem längre fram.
Den andra ”lösningen” är att låna ut pengar. Dels lånar banker ut pengar till arbetarklassen för att öka konsumtionen, exempelvis genom huslån och avbetalningar. Dels kan centralbanken låna ut pengar till företag och banker, med mycket lägre ränta än vad privatpersoner får betala. Men lånen måste förr eller senare betalas tillbaka, gärna med hög ränta. Detta gör krisen värre när den väl bryter ut.
Grundproblemet kvarstår, överproduktionen fortsätter; arbetarklassen kan inte konsumera allt som produceras i samhället. Likt tiden innan ett vulkanutbrott eller en lavin byggs motsättningarna upp och måste förr eller senare komma till ytan i form av en kris. Vad som utlöser krisen är däremot svårare att förutsäga. År 2008 var det banken Lehman Brothers kollaps, i dag är det coronaviruset.
Den utlösande faktorn, vad den än är, skapar en kedjereaktion i hela ekonomin. Börserna rasar, företag efter företag går i konkurs och miljontals arbetare blir av med sina jobb. I dag ser vi hur staten går in med enorma stimulanspaket på tusentals miljarder för att rädda företagen och bankerna. Det vill säga, man ”löser” problemet genom större statliga underskott och genom att trycka pengar, vilket arbetarklassen kommer att få betala för i slutändan, antingen genom nedskärningar eller prishöjningar (inflation).
Och så länge överproduktionen kvarstår och kapitalisterna inte får sålt allt som produceras, minskar investeringarna som utgör hela motorn i den kapitalistiska ekonomin.
Detta är vad som händer om vi lämnar samhällets öde i kapitalisternas händer.
Alternativet är socialism. Det betyder att arbetarklassen, som redan är de som skapar allting i samhället, tar makten över ekonomin och hela samhället. Arbetarklassen, det vill säga samhällets majoritet, borde själva ta över storföretagen och bankerna och driva dem demokratiskt. Då skulle man tillsammans kunna planera ekonomin i enlighet med folks behov i stället för kapitalisternas vinstintressen.
Med en planerad ekonomi, där arbetarklassen själv bestämmer hur vi ska fördela resurserna, skulle vi snabbt kunna lösa många av samhällets problem. Vi skulle snabbt kunna genomföra förbättringar som:
- Sex eller fyra timmars arbetsdag med bibehållen lön.
- Avskaffa arbetslösheten genom att dela på jobben.
- Anställa hundratusentals i välfärden.
- Förbättra arbetsvillkor och löner för alla.
- Stoppa lönediskriminering mot kvinnor – lika lön för lika arbete.
- Bygga bort bostadsbristen.
- Investera massivt i förnybar energi.
En socialistisk federation på världsskala skulle kunna avskaffa kapitalismens svält, fattigdom och alla krig. En planerad ekonomi styrd av världens arbetarklass skulle även ge upphov till en fullkomlig revolution i vetenskapen och kulturen som aldrig tidigare skådats i historien. Allt hade varit upp till arbetarklassen själva att demokratiskt bestämma. Det enda som sätter gränserna är produktivkrafternas utveckling och arbetarklassens fantasi. Med tiden kommer även klasserna att försvinna, och vi har uppnått ett klasslöst (kommunistiskt) samhälle. Detta är vad vi i Revolution kämpar för.
För vidare läsning:
Fler artiklar om marxistisk ekonomi.
Läs även Vad är marxism? som är den bästa introduktionen till marxismen på svenska.
Är du intresserad av att veta mer om Revolution?