På söndag den 20 september går Grekland till val efter att Tsipras avgått efter att ha accepterat det åtstramnningsprogram som trojkan krävde. Detta orsakade en splittring av hans parti Syriza, där vänstern lämnade och bildade det nya partiet Folklig Enhet under ledning av Lafazanis. Vi har fått en intervju med Panagiotis Kolovos som är medlem i Kommunistiska tendensen i Syriza (IMT Grekland) och kandidat i Aten för det nya partiet Folklig enhet.
Kan du beskriva stämningen i det grekiska samhället efter att Tsipras gick med på det senaste åtstramningspaketet (memorandumet)?
Stämningen i det grekiska samhället under veckan innan och dagarna efter omröstningen var förrevolutionära. Det var en skarp polarisering längs klasslinjer, rädsla å ena sidan och hopp och kampvilja å den andra. Men när det nya åtstramningspaketet (memorandumet) antogs, förändrades denna stämning mycket snabbt. Inom de mest avancerade lagren var känslan att man hade blivit förrådda. Det var i allmänhet besvikna känslor, och en reträtt. Det värsta är att Syrizas ledarskap bär ansvaret för att ha övertygat breda lager av de lägsta skikten i samhället att det inte finns något alternativ till åtstramningarna och memorandumet.
Vad är stämningen bland vänsteraktivister (Syriza och f.d. Syriza-medlemmar, KKE-medlemmar och vänsterungdomar)? Vad är stämningen bland ungdomar i allmänhet?
Den känsla som dominerar bland Syriza-aktivister är besvikelse. De känner att de har förråtts av sitt ledarskap. Nästan hälften av medlemmarna har lämnat partiet, och vissa av dem har gått med i koalitionen ”Folklig enhet” (som är baserad på Vänsterplattformen i Syriza, tillsammans med mindre tendenser eller delar av dem som tillhörde vänstern i Syriza, tillsammans med vissa organisationer från Antarsya och andra mindre vänstergrupper). Till och med de som blivit kvar i partiet är besvikna och stannar eftersom man är rädda att saker kommer bli ännu värre om högern hamnar i regering.
De som har lämnat Syriza och gått med i Folklig enhet är fortfarande inställda på kamp, eftersom de har en referenspunkt och ett sätt att kämpa. De som inte gjorde det är besvikna och har stått tillbaka, och deltar inte i rörelsen för tillfället. Kommunistpartiet KKE:s medlemmar har mer förtroende för sitt ledarskap, eftersom de känner att deras ledare sagt sanningen och intagit en tydlig ståndpunkt. Förräderiet från Syrizas ledarskap har alltså ökat KKE:s ledarskaps auktoritet och de ultravänsteristiska stämningarna och inställningen hos KKE-aktivisterna.
Ungdomen i allmänhet, som röstade massivt NEJ till nedskärningar i folkomröstningen i juni, är besvikna och frustrerade på politiska partier i allmänhet, inklusive vänsterpartierna. Även om en stor del av dem fortfarande kommer att rösta på vänstern (KKE, Folklig enhet men också Antarsya), kommer en ännu större del av dem inte rösta alls.
Du ställer upp som kandidat för Folklig enhet. Var står du? Vilka är de huvudsakliga punkterna i partiets program? Och tror du de räcker för att lösa krisen?
Jag är kandidat för Folklig enhet i Aten. Partiprogrammets huvudsakliga punkter är: att avskriva den offentliga skulden, att Grekland ska lämna euron och bryta med EU:s politik (och till och med lämna EU genom folkomröstning, om det behövs), nationalisera bankerna under arbetarnas och ”folkets” kontroll, inställandet av delar av de fattigas skulder till bankerna, nationalisering av ”strategiska delar” av ekonomin under arbetarnas och ”folkets” kontroll, en radikal omvandling av staten i demokratisk riktning och i riktning mot att ge makten till folket genom en konstituerande församling.
Detta program, även om det är bättre än Syrizas och går i rätt riktning, är otillräckligt. Krisen kan inte lösas på kapitalistisk grundval. Förutom allt detta borde vi också nationalisera storföretagen under arbetarkontroll och införa en demokratisk central planering av hela ekonomin. Vi borde också sänka arbetstiden i den utsträckning som krävs för att ge alla arbetslösa ett jobb, vilket bara är möjligt i en centralt planerad ekonomi. Vi borde expropriera kyrkans och de superrikas egendomar, för att täcka de fattigas omedelbara behov. Vi borde också genomföra förändringar i staten som skulle förändra dess karaktär som borgerlig stat. Sådana förändringar kan vara att avskaffa polisen och ersätta den med en folklig milis, att förändra arméns struktur så att officerarna väljs av soldatförsamlingar med rätt att återkalla mandaten, möjligheten att återkalla mandatet för alla statliga tjänstemän och att begränsa deras löner till en genomsnittlig arbetarlön. Det betyder en planerad ekonomi och en arbetarstat som skulle börja bygga socialismen.
Vi skulle också behöva införa en internationalistisk paroll i programmet, som den om ett Europas förenta socialistiska stater som kan ersätta EU, för att visa vägen framåt för Europas arbetare, eftersom socialism inte kan byggas bara inom Greklands gränser. Vi kan börja i Grekland, men det måste sedan spridas till resten av Europa.
Vad tror du kommer hända i valet?
I valet tror jag att det för det första kommer att vara många som struntar i att rösta. Syriza kommer att förbli det största partiet i de stora städerna och arbetarområden, men det kommer att tappa en betydelsefull andel av sina anhängare bland arbetarna och ungdomen. Syriza kan inte försvinna över en natt, även om processen där det degenererar och går tillbaka kommer att vara väldigt snabb under de kommande månaderna eller åren.
Det står inte klart om Syriza eller högerpartiet Ny demokrati kommer att bli det största partiet totalt sett, men det kommer att bli en knapp skillnad. Det står inte heller klart hur många partier som kommer att komma in i parlamentet. KKE kommer bara att göra små framsteg, på grund av ledarskapets ultravänsteristiska taktik, och inte heller Folklig Enhet kommer att få något stort stöd på grund av att partiet för tillfället inte kan erbjuda något regeringsalternativ i massornas ögon. Men Folklig enhet kan få fler röster än KKE, dock inte mer än 10 procent för närvarande.
Tyvärr kommer fascisterna i Gyllene gryning att bibehålla sitt stöd och kan till och med gå framåt bland besvikna småborgerliga och trasproletära element som har svikits av Syriza. Vissa mindre högerpartier som Oberoende greker, To Potami och till och med Enosi Kentroon kan också ta sig in i parlamentet.
Nästa regering kommer med största sannolikhet bli en koalitionsregering, antingen Syriza tillsammans med Pasok och Potami – och till och med Ny demokrati om det behövs – eller med Ny demokrati med vissa av de andra partierna (och till och med Syriza). Men vem som än står i koalitionens centrum kommer den att genomföra mer eller mindre samma program, och detta kommer att vara det memorandum och den politik som dikterats av de europeiska imperialisterna.
Vad har du att säga till arbetare och ungdomar i Europa?
Jag skulle säga att de måste studera Greklands lärdomar. För det första innebär kapitalismen, som de grekiska arbetarna redan förstått, och som inses av arbetare i andra europeiska länder, en fasa utan slut. Den enda formen som kapitalismen kan anta under de kommande åren är en som genomför åtstramningar, fattigdom och avskaffade rättigheter för arbetarklassen och samhällets lägre skikt.
För det andra, även om kapitalisterna inte är starka nog med alla deras partier, kommer deras medier och deras kontroll över ekonomin att stoppa arbetare och ungdomar från att förändra den här situationen, och de kommer lyckas bibehålla status quo om arbetarklassens ledare inte är medvetna nog och beredda att konfrontera dem med alla till buds stående medel. Om de inte är beredda att expropriera dem, det vill säga ta ifrån dem deras egendomar, kommer de inte att kunna sätta stopp för åtstramningspolitiken och kapitalismen.
Arbetare och ungdomar i Europa, och till att börja med de mest medvetna elementen bland dem, som deltar i eller stödjer vänsterpartier eller fackföreningar, borde alltså sträva efter att bygga ett sådant ledarskap och ha ett sådant program, som kommer att vara moget uppgiften när tiden kommer i deras länder. Bara ett revolutionärt socialistiskt program och ledarskap kommer att kunna föra kampen till sitt slut. Bara marxismens idéer kommer att kunna bygga ett sådant ledarskap, parti och program. Bygg den revolutionära marxismen i vänstern och arbetarrörelsen i era länder! Anslut er till IMT i kampen för denna sak!