I november kollapsade den tyska regeringen efter att Socialdemokraterna och liberalerna i Fria demokratiska partiet (FDP) inte kunnat komma överens om i vilken takt man skulle genomföra nedskärningar. Inför nyvalet den 23 februari står en sak klar: oavsett vem som vinner, kommer livet under den tyska kapitalismens kris att bli allt värre.
Länge var Tyskland EU:s ekonomiska motor, med en stor bilindustri och kemikalieproduktion som höll Tyskland levande. Tysk industri höll sig konkurrenskraftig med hjälp av billig gas från Ryssland. Men sanktionerna mot Ryssland innebar ett stopp för importen av den billiga gasen, vars pris tredubblats sedan 2022.
Detta har försatt industrin i kris. Produktionen i tillverkningsindustrin har fallit med 15 procent sedan toppen 2018. År 2021 var över 780 000 människor anställda i bilindustrin i Tyskland. Nu hotar många stora biltillverkare att stänga sina fabriker – bland annat Volkswagen som ska stänga tre stora fabriker. Tusentals kommer att bli arbetslösa, och de samhällen som vuxit upp runt fabrikerna kommer att kollapsa.
Som vanligt är konsekvenserna av kapitalisternas inkompetens störst och mest förödande för arbetarklassen. Eftersom de stora bilföretagen är så viktiga för tysk ekonomi är politikerna livrädda för att de ska lämna landet, och när företagen kräver subventioner och “snabba lösningar” böjer sig politikerna.
Samtidigt behöver de attackera arbetarklassen för att höja konkurrenskraften. I arbetsgivarförbundet BDI:s ord, har Tyskland “inte längre råd med ett samhälle med så mycket välfärd” – alltså skola, vård, omsorg, försäkringssystem och så vidare.
Däremot finns det uppenbarligen gott om resurser till den svällande militärbudgeten, som ska försvara den tyska imperialismens intressen.
Efter det senaste valet har Tyskland styrts av den så kallade “trafikljusregeringen” bestående av Socialdemokraterna, liberalerna i FDP och De gröna. Det enda regeringen kunnat erbjuda de tyska arbetarna är nedskärningar, sänkta reallöner och försämrade arbetsvillkor.
För samtliga partier har det lett till en kollaps i opinionsundersökningarna, vilket förvärrat motsättningarna mellan partierna. I september var det val i tre östtyska delstater, där Socialdemokraterna fick sitt sämsta valresultat sedan rösträttens införande – bara 15 procent.
I november kollapsade regeringen, när förhandlingarna kring budgeten för 2025 bröt samman. Liberalerna ville göra alla nedskärningar omedelbart – kosta vad det kosta vill. Socialdemokraterna ville göra några attacker i taget, för att inte förlora arbetarklassens förtroende helt och hållet.
Genom att positionera sig mot Ukrainakriget, inflationen och krisen, har det högerextrema partiet Alternativ för Tyskland (AfD) ökat snabbt i opinionen och lär bli näst största parti, efter Kristdemokraterna (CDU).
Och just när kapitalismens kris känns som värst för vanliga tyskar, har vänsterpartiet Die Linke sedan länge släppt allting som liknar en klassbaserad politik. I Ukraina har man dessutom följt imperialismens katastrofala linje. Partiet står nu inför att åka ur parlamentet.
Istället har ett nytt vänsterparti uppstått och vuxit fort, “Förbundet Sahra Wagenknecht – Förnuft och Rättvisa” (BSW), som kräver ett slut på stödet till Ukraina och att fokus läggs på ojämlikhet, löner, välfärd och så vidare – men som också anpassat sig till AfD i frågor som invandring och klimat.
Den snabba tillväxten för både AfD och BSW visar hur fruktansvärt trötta folk är på politiker som bara tjänar de rika – och den desperata viljan att finna en väg ut ur krisen.
Men den enda vägen ut för arbetare i Tyskland och resten av världen är att själva ta upp kampen mot kapitalismen. De måste bygga det parti som faktiskt står för vanliga tyskars intressen, och som inte kryper inför de rika – precis som vi måste göra här i Sverige.