Flera fackförbund har nu slutit upp bakom strejken på Tesla. Teslabilar lastas inte längre av och på fartyg i Sveriges hamnar, de underhålls inte längre på landets verkstäder, och inga svenska registreringsskyltar levereras.
I slutet av oktober tog IF Metall ut arbetarna på Teslas svenska fabriker i strejk efter att det Elon Musk-ägda företaget vägrat teckna kollektivavtal. För att underkuva strejken kartlade Tesla fackmedlemskap, hotade arbetare med allt från indragna förmåner till avsked, och hyrde in strejkbrytare.
Trots utvidgningen av strejken har Tesla ännu inte visat några tecken på att de tänker ge sig, tvärtom gör de allt vad de kan för att kringgå blockaderna. Det är att vänta sig: företaget har som internationell policy att inte ingå kollektivavtal och gör inte det någonstans i världen. På sin sida har de Svenskt Näringslivs VD, som i en intervju med Dagens Industri menade att sympatiåtgärderna inte är “rimliga” och ifrågasatte rätten till sympatistrejk.
“Om vi inte kan lita på att de inte driver såna här frågor,” svarade LO:s avtalssekreterare, “då blir det väldigt svårt för oss att samverka och kunna lita på de här direktörerna. […] De visar att de är syltryggar helt enkelt”. Tanken är utan tvivel att dessa ord ska låta hårda, men de säger i själva verket allt om LO-ledningens politik. Självfallet vill dessa “direktörer” inte att arbetare ska börja strejka – allra minst i flera sektorer samtidigt. De har redan beslutat sig för att perioden med fredlig “samverkan” är över – de har gått på offensiven mot arbetarnas villkor. I detta är kapitalisterna mycket beslutsamma: det är snarare LO-ledningen som hittills haft “syltrygg”.
Eftersom deras politik är att sitta inlåsta i hemliga förhandlingar och sedan diktera för medlemmarna ovanifrån vad de ska göra, misslyckades IF Metall-ledningen fullständigt med att få ut alla arbetare på Tesla i strejk. I början av strejken kallade till och med IF Metalls avtalssekreterare det för en “partiell strejk”, vilket nog inte ligger så långt ifrån sanningen.
Trots det är strejken knappast förlorad. I internationell jämförelse är svenska arbetare exceptionellt välorganiserade. Detta har gjort att man kan kompensera den bristande organiseringen på Tesla med att alla andra fackförbund sätter företaget i blockad på ett sätt som gör det omöjligt för företaget att fungera.
För Tesla är den viktiga frågan egentligen inte de svenska arbetarnas exakta villkor, utan att de riskerar en våg av facklig kamp om de svenska arbetarnas kamp skulle inspirera andra. I USA talar United Auto Workers, som nyss avslutat en 40 dagar lång strejk mot USA:s tre största biltillverkare, om att ta strid på Tesla. I detta skulle en seger i Sverige vara till inspiration för de amerikanska arbetarna.
På samma sätt är det inte bara de enskilda arbetarnas villkor på Tesla som står på spel för arbetare i Sverige – det är frågan om företagen ska behöva upprätthålla villkoren i kollektivavtalen. I borgerlig media ser man redan hur man börjat slicka sig om läpparna inför tanken på att facket inte skulle ha styrkan att tvinga företag att implementera dem.
Tesla har råd att förlora några miljoner i Sverige för att behålla övertaget i kampen mot arbetarna internationellt. Det räcker inte med den vanliga fackliga lunken för att segra. Alla leveranser till Tesla måste sättas i blockad. Arbetare måste mobiliseras i alla fackförbund, för att man ska förstå konfliktens betydelse och förbereda vidare åtgärder. Det finns ingen orsak att undvika åtgärder som kan skada andra företag: tvärtom vill vi göra Teslas politik så dyr som möjligt för kapitalisterna i Svenskt Näringsliv.
Ju mer energisk kampanj i Sverige, desto större möjligheter att inspirera arbetare internationellt och därmed börja närma sig hjärtat i herr Musks imperium. Vi har ingen anledning att låta oss hindras av nationsgränser: redan nu borde kontakter tas med stridbara arbetare på Tesla i andra länder och börja förbereda för strid.
Det fanns en tid då borgarklassen var beredd att tillåta vissa förbättringar – vissa smulor av deras stora vinster – i utbyte mot klassfred. Med utvecklingen av kapitalismens kris är den tiden slut. Borgarklassen förbereder sig för klasskrig – arbetarklassen måste göra detsamma!