Genom hotfulla kravbrev till privatpersoner kryddade med anklagelser om ”olaglig kopiering” försöker upphovsrättsindustrin dra in lite extra pengar. Det är en ren utpressningsverksamhet i syfte att skapa oro och rädsla för att skrämma folk att sluta fildela.
Konceptet heter ”Spridningskollen” och har kopierats från bland annat Tyskland och Finland. Det liknar ett upplägg som man annars hört från blufföretag eller kriminella ligor. Först blir du meddelad att din internetleverantör (exempelvis Telia) har lämnat ut dina uppgifter till ett företag – i detta fall Gothia Law som representerar flera filmbolag som Crystalis Entertainment och Scanbox.
Nästa brev ramlar ner i din brevlåda: du måste betala 2000 kr, ibland upp till 8000 kr, för filmer som du påstås ha ”illegalt laddat ned”. Annars kommer ni att mötas i domstol där du kan mötas av miljonbelopp i skadestånd, fängelse, eller bådadera.
Sedan hoppas de att den som sitter där blir rädd av de stora namnen och formuleringarna, och helt enkelt betalar – vare sig man faktiskt har fildelat eller inte. Ingen vill hamna inför domstol, och det är knappast någon jämn match för den som drabbas.
Man skräms dels av den offentliga förnedringen om man förlorar, men också av priset för en advokat som man själv måste betala eftersom det är ett civilrättsligt mål. Om man förlorar kan man dessutom bli skyldig att betala höga rättegångskostnader och motpartens advokatkostnader. Storföretagen har gått samman med inkassoföretag för att sköta detta kriminella upplägg, och har givetvis både förmåga och vilja att sätta in stora resurser för att statuera exempel.
Eventuell kritik räknar de cyniskt med, och hoppas att den bara skrämmer fler till att inte kopiera. En win-win-situation för storföretagen!
Spridningskollen har valt ut en lista på ca 150 filmer där de äger upphovsrätten, bland annat The Hateful Eight och Southpaw. Sedan har de använt ett verktyg för att övervaka bittorrent-trafiken i Sverige, information som är helt öppen, och utifrån det fått fram ett antal unika adresser som visar varifrån de har fildelats.
Men dessa unika så kallade IP-adresser måste knytas till en ägare av ett internetabonnemang. Förutsättningen för att de ska kunna göra det är lagen känd som IPRED, som infördes i februari 2009. Den tvingar internetleverantörer att lämna ut uppgifter som namn och adress till upphovsrättsindustrin, även om det bara finns extremt svaga bevis.
Man förstår enkelt att detta är en otroligt osäker metod för att se vem som har begått ett brott. För att ta ett exempel: Om Pelle har langat knark från Stinas lägenhet är det enligt denna absurda ”logik” faktiskt så att det är Stina som ska bli dömd för det. Det är ju hon som står på hyreskontraktet! Eller ett annat: om Pelle istället lånar Stinas telefon för att ringa in ett bombhot, är det Stina som hotas med skadestånd. Upphovsrättsindustrin vill ha precis den här situationen när det gäller internetabonnemang.
Många oskyldiga kommer att bli utsatta. Tidningen PC för Alla beskriver hur pensionären Ulla och kaféägaren Stefan – två påhittade exempel – inom några veckor kan få dessa brev utan att ha gjort någonting alls. Inte alla sätter lösenordsskydd på sitt trådlösa nätverk (wifi), och folk kommer nu att tvingas bli ännu mer försiktiga med att låna ut sitt trådlösa internet till familj och släktingar.
När lagen infördes mötte IPRED protester och demonstrationer över hela landet, och nu har det visat sig att den (naturligtvis) används på exakt det sätt som många fruktade. Politikerna körde den gången över proteströrelsen för att pressa igenom storföretagens intresse. Situationen fortsätter nu med full kraft med den borgerliga statens goda minne.
Metoden som används skiljer sig inte mycket från metoder som Black Cobra och andra kriminella gäng använder. Men Spridningskollen kan kallt räkna med att ha poliser, åklagare, regering och domstolar på sin sida. Detta är ett bevis på vilken makt dessa upphovsrättsjättar har – och som gör att de kommer iväg med sin kriminella verksamhet. Den enda skillnaden är att brottslingarna i det här fallet har på sig slips och kostym istället för tatueringar och guldkedjor.
Dessa hot mot vanliga människor måste omedelbart upphöra. Allt detta har redan lett till olika protester och angrepp från nätaktivister. Någon har inlett en överbelastningsattack mot hemsidan Spridningskollen.se vilket gör att den i skrivande stund ligger nere. Internetleverantören Bahnof registrerade Spridningskollen.org som ett sätt att protestera och gjorde det där möjligt att skicka protestbrev till regeringen. De tog samtidigt patent på varumärket Spridningskollen och ska genom det försöka tvinga ner hemsidan Spridningskollen.se.
Men de aktioner som genomförts hittills har inte lyckats med mycket mer än att kasta gruskorn i maskineriet. Spridningskollen kan skaffa en ny hemsida och ett nytt namn. Regeringen kan lugnt ignorera demonstrationer och protester, så länge de inte kopplas samman till en bredare rörelse som ifrågasätter alla storföretags makt, inte bara upphovsrättsindustrins.
Storföretagens alltmer desperata och skoningslösa jakt på fildelare genom att ta ned hemsidor eller stämma folk på orimliga belopp, är symptom på ett system som inte längre kan utveckla samhället. Deras mobb av advokater försöker utpressa folk på vad som är småpengar för dem bara för att skrämma folk att inte dela med sig av ord, bild, film, kultur. Istället för att använda den nya tekniken för att förbättra människors liv, håller kapitalismen tillbaka utvecklingen och gör i själva verket allt för att stoppa den.
Den moderna tekniken möjliggör att vi bygger enorma bibliotek liknande Spotify och Netflix fast som innehåller all mänsklig kultur och kunskap och är fritt och gratis tillgängliga för alla. I kapitalismen begränsas utbudet och muras in bakom betalväggar för att hindra människor att ta del av kulturskatterna. Ett verkligt framåtskridande kan inte ske med något mindre än att vi avskaffar detta orimliga system.
Denna hetsjakt på vanliga människor visar vilket vansinne privategendomen innebär. Det gynnar varken konsumenter eller kulturarbetare. Det finns ingen lösning inom kapitalismen som skulle göra att artister, konstnärer och författare kan leva på sitt arbete – detta är förbehållet en liten elit och kommer alltid att vara det under detta system.
I ett socialistisk samhälle skulle vi för första gången kunna göra kultur och kunskap i alla dess former fritt tillgängligt för alla och ge alla människor tid att ägna sig åt kultur, utan att behöva behandla sin konst som en vara som måste säljas på marknaden. Detta skulle vara ett stort steg framåt för hela mänskligheten.