Lördagen den 19 mars hölls den rasistiska ”Folkets demonstration”på Norrmalms torg. Det var andra gången på kort tid som de organiserade en manifestation i centrala Stockholm. Inför den första manifestationen så hade en rasistisk lynchmobb dragit runt i centrala Stockholm runt T-centralen och Sergels torg och misshandlat alla som såg utländska ut som kom i deras väg. Därför fanns nu en berättigad ilska mot att de skulle tillåtas demonstrera igen, med skydd av ett massivt polisuppbåd. Linje 17, Allt åt alla och andra vänsterorganisationer hade därför organiserat en motdemonstration. Självklart var även Revolution på plats och sålde tidningar. Totalt var vi fem försäljare som sålde tjugo nummer av tidningen.
Det flesta slagorden var klassiska så som, ”Inga rasister på våra gator!”, ”En sista deportation – Alla nassar över bron!” och ”Vad ska vi göra? Krossa rasismen!”. Sammanlagt var det runt 100 rasister mot runt 1000 antirasister, men tyvärr ställde polisen sina polisbussar mellan de två demonstrationerna vilket stoppade antirasisternas slagord från att dränka rasisternas möte i oljud även om det på vår sida lät väldigt högt. För att kontra detta ställde sig några demonstranter närmare fascisternas talare och lyckades i någon mån överrösta dem.
Polisuppbådet var massivt. Till en början var det fler poliser än demonstranter och de satte upp kravallstaket över hela torget. Det var tydligt vilka de var där för att skydda, minst två vänsteraktivister blev bortburna av polisen, en för att ha agerat mot en fascist som gick runt och filmade motdemonstranterna.
En stor brist i organiserandet av motdemonstrationen var bristen på medverkan från arbetarrörelsen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, SSU och Ung Vänster var märkbart frånvarande. En vänsterpartist vi pratade med sa att han var besviken på att Vänsterpartiet inte deltog och att de inte ens hade bemödat sig att skicka ut ett mejl med information om demonstrationen för de som ville delta. Med arbetarrörelsens hjälp hade demonstrationen kunnat vara mycket större, om de hade mobiliserat inför den. Det är skandal att man inte agerar tydligare för att bekämpa rasismen och det fascistiska våldet.
Det var tydligt att fascisterna hade mobiliserat inför denna protest då de var fler än vad de brukar vara. Det var inte bara de vanliga 20-åriga männen, utan även så kallade ”djurholmsfascister” – det vill säga välklädda medelålders fascister. Men trots att arbetarrörelsen inte hjälpt till att mobilisera inför protesten och trots att fascisterna mobiliserat ordentligt, var de ändå bara än tiondel av motdemonstranterna. Det visar deras svaghet. I slutändan är de inte mer än små sekter utan stöd bland befolkningen.
Men även små fascistiska grupper kan orsaka skada. Linje 17 hade därför ordnat med sjukvårdare samt en jour som fanns till hands om någon skulle bli arresterad. De delade ut lappar med samlingsplats och telefonnummer till jouren om det skulle urarta. Detta är en mycket bra början men för att verkligen kunna försvara oss mot fascisterna och för en framgångsrik anti-fascistisk kamp krävs det mer än så.
Kampen mot fascism måste innehålla två grundpelare; man måste organisera så stora protester som möjligt för att visa hur små de är i jämförelse med oss och på så sätt demoralisera dem. Utöver det måste vänstern organisera ett självförsvar vid de protester och möten man organiserar så att fascisternas våld inte kan skada oss och inte kan skrämma folk till att inte delta. Den organiserade arbetarrörelsen med facken och Vänsterpartiet i spetsen borde organisera detta omedelbart.
Kampen mot rasism å andra sidan måste föras på flera olika plan – man måste likväl mobilisera till kamp för att visa att vi är många som vägrar gå med på rasisternas försök att skylla problem orsakade av kapitalismen på flyktingar. Men sedan måste man också föra fram ett politiskt alternativ till rasisternas ”välfärd – eller flyktingmottagande” – och visa att det är möjligt att ge ett bättre liv till alla arbetare även med ett ökat flyktingmottagande. Detta är de stora arbetarpartiernas ansvar – men när nu Socialdemokraterna för en rasistisk politik faller det på Vänsterpartiet att föra fram detta.
Men det räcker inte heller med ett politiskt program, man måste också organisera klasskamp för att överhuvudtaget kunna genomföra reformer men också för att visa arbetarklassen att arbetarrörelsen är villig att kämpa för att nå framgång. I detta har även facken, inte minst de mer radikala sådana, ett ansvar att organisera och leda kamp. På detta sätt kan man bromsa Sverigedemokraternas och rasismens tillväxt.
Men kampen mot rasism och fascism måste också riktas mot det kapitalistiska systemet. Dels för att finansieringen av en bättre välfärd till hela arbetarklassen kräver att vi nationaliserar bankerna och storföretagen där statens nuvarande finanser inte räcker till, inte heller med lite höjda skatter. Men också för att varken fascism eller rasism kan elimineras under kapitalismen. Endast genom att avskaffa kapitalismen kan vi krossa det fascistiska hotet och avskaffa alla förtryck. En anti-rasistisk och anti-fascistisk kamp måste därför också vara anti-kapitalistisk.