I slutet av 2021 delade miljontals Spotifyanvändare sin Spotify Wrapped, en återkommande trend på sociala medier, där både artister och lyssnare kan dela årets framgångar, deras mest lyssnade låtar, musikgenrer med mera. Men under ytan förvandlar samtidigt kapitalismen vår kärlek till musik till ännu ett verktyg för exploatering. Samtidigt som Spotify själva skryter om att de är ”den största intäktskällan för hela musikindustrin”, så betalar man artisterna nästan ingenting. Som om det inte vore nog, så investerar nu Spotifys vd Daniel Ek 113 miljoner dollar i Helsing AI, en försvars-startup som använder algoritmisk data för att skapa kartor över krigsfält i realtid.
Kapitalismen dödar musiken
Streamingtjänsterna har revolutionerat vårt sätt att lyssna på och dela musik. Inom loppet av bara några år så har appar som Spotify kommit att dominera all annan form av musikkonsumtion. Under 2020 så stod streamingtjänsterna för 62 procent av världens musikintäkter, och under 2021 tredubblade Spotify sitt värde på börsen. Att streama musik är egentligen ett fantastiskt teknologiskt framsteg som borde ha gjort musiken mer tillgänglig än någonsin, men effekterna av dessa framgångar är en lyx som inte känns nedströms. Medan profiterna bara har ökat för Spotify, så har utbetalningarna till artister minskat med hela 43 procent mellan 2018 och 2020. I genomsnitt tjänar en artist idag så lite som 0,0038 dollar per stream. Olika utövare som har arbetat med ett projekt men som inte är listade med sitt namn (”non featured”), tjänar ännu mindre, om ens någonting överhuvudtaget. Dessutom delas betalningarna ut pro rata, alltså proportionerligt, vilket har visat sig gynna artister som arbetar genom ett musikförlag eller ett skivbolag, på bekostnad av osignerade artister.
En FN-rapport från 2020 om musikstreamingen tacklade situationen i klartext: ”Streamingtjänsternas framgångar har inte nått artisterna, speciellt artister som inte listas med namn. Ju mer de globala musikintäkterna ökar, desto svårare blir det för artister att förstå hur detta kan vara rättvist, för det är det inte.”
Professionella musiker befinner sig i en högst osäker position i samhället. För att kunna klara sig mellan smågiggande, turnéande, jobba som musiklärare eller streaming så måste de flesta skaffa extrajobb, ofta med osäkra anställningar.
Pandemin gjorde att livemusikindustrin omintetgjordes nästan över en natt, vilket gjorde att streamingtjänsterna i princip blev den enda plats där man kunde sprida och lyssna på musik överhuvudtaget. Redan året innan pandemin så visade rapporten Creative Independent Music Industry Investigation 2019 att musikindustrin blev allt mer otillgänglig för arbetarklassen. Rapporten uppgav att ”det är brådskande för digitala streamingtjänster att reformera deras modeller”. Det betyder att när andra former av arbete försvann så blev musiker tvungna att förlita sig på streamingen, som redan var en extremt osäker modell. Musiker som inte kan klara sig slutar. Kapitalismen dödar musiken.
Musikstreamingen är ett bra exempel på kapitalismen i sin mest parasitära form. Musikerna skapar inte bara allt värde för den utsugande musikindustrin, de är till och med tvungna att betala för att ladda upp sin musik på streamingtjänster. De fjuttiga summor som de får tillbaka täcks sedan bakom murar av byråkrati, samtidigt som musiker blir atomiserade från varandra. Men artister har börjat kämpa tillbaka. Union of Musicians and Allied Workers (UMAW) startade kampanjen Justice at Spotify (”Rättvisa på Spotify”) i början av pandemin som exempelvis krävde att att artisterna ska tjäna 1 cent per stream, att alla hemliga kontrakt skulle offentliggöras och en mer användarcentrerad betalningsmodell.
Avlägsna parasiterna!
Spotifys vd Daniel Ek svarade på kritiken genom att säga till musikerna att man inte kan ”spela in musik en gång vart tredje till fjärde år och tro att det räcker”. Med andra ord: jobba tre gånger så hårt om du vill ha betalt. Han fortsatte sedan att klaga över att musikerna inte är tillräckligt tacksamma: ”Jag tror inte att jag har sett en enda artist säga ’jag är glad över alla pengar jag får från streamingen’.” Det verkar alltså som att Ek inte nöjer sig med att parasitera på musikers arbete, han säger också att dem att hålla tyst och sluta klaga!
Ilskan över denna höga nivå av exploatering av musikerna har bara blivit större efter nyheterna om att Ek nu investerat i militärteknik. Folk har uppmanat till en bojkott av Spotify och förespråkar i stället tjänster som Bandcamp och Resonate. Flera förslag på lösningar har lagts fram, bland annat att enskilda individer bör ändra hur de konsumerar musik. En artikel menade exempelvis att: ”Vi verkar aldrig överväga huruvida lyssnaren också bär på skulden och ansvaret. Är det oundvikligt att vi alltid väljer till det enklaste och billigaste alternativet?”
Musiker måste förstås betalas rättvist för deras arbete, men frågan om vem som ska betala är avgörande. Att be enskilda individer ägna sig åt så kallad ”medveten konsumtion” förklarar inte varför artisterna inte får betalt från första början. Rikedomarna existerar redan; de skapades av musikerna själva, men de finns på Daniel Eks och andras bankkonton. Att lämpa över ansvaret för att lösa krisen på enskilda individer löser inte det grundläggande problemet: det privata ägandet av streamingtjänsterna i sin helhet. I stället för bojkotter eller att artister tar bort sina verk från plattformarna, så måste vi avlägsna parasiterna. Streamingtjänsterna måste nationaliseras, så att alla musiker som bidragit till ett projekt kan betalas rättvist för sitt arbete. Musiken ska tjäna samhället, inte kapitalisterna.
Streamingtjänster är en otrolig teknologi som förtjänar att användas för att ta konsten till nya höjder, inte tvärtom. Men det kan bara bli en verklighet om arbetande musiker får betalt för det värde som de själva skapar, och ges möjlighet att själva bestämma över sin konst. Musiken har en mycket större betydelse i samhället än bara som ett medel för kapitalackumulation; den är en grundläggande del av våra samhälleliga och individuella liv. Den borde vara en kraft som för oss samman, men kapitalismen förvränger alla mänskliga relationer till ekonomiska transaktioner. Konsten förvandlas till enbart en vara. Marxister anser att konst och kultur inte ska vara ett monopol för de ägande klasserna. Detta kan bara bli verklighet i ett socialistiskt samhälle där alla arbetare har möjlighet att delta i kulturen. Vi kämpar för att befria kulturen från privategendomens exploaterande system, för att gynna kulturen självt och de artister som skapar den.
- Bort med parasiterna! Nationalisera de största streamingtjänsterna! För demokratisk kontroll över streamingtjänsterna!
- Rättvis lön för alla artister!
- Inga fler hemliga kontrakt! Offentliggör bokföringen!