Den 20 januari började Turkiets bombningar av Afrin och fram tills idag har över 150 000 människor tvingats att fly. USA, Sverige och EU blundar medvetet för detta fruktansvärda övergrepp mot kurderna. Men kampen är inte över än.
Afrins nu helt sönderbombade stadskärna kontrolleras av den turkiska armén, som plundrat den på allt de kan komma över. Turkiet och deras allierade Fria Syriska Armén (FSA) lät inte ens stadens enda sjukhus undslippa bomberna. Offensiven planeras fortsätta mot Manbij, efter att de säkrat Afrin. De påstår att de nu har tagit över den absoluta merparten av regionen, där Afrin är huvudstad.
YPG och YPJ är de militära kurdiska grupper som försvarat Afrin och i många år lett den kurdiska kampen i norra Syrien. De fortsätter striden men har alltmer övergått till gerillakrigföring och attacker mot strategiskt viktiga mål, bland annat för att undvika att civila drabbas.
FSA, som deltagit i attacken, är en paraplyorganisation för flera olika grupper varav många är extrema islamister. I videor från Afrin kan man höra folk ropa religiösa slagord och soldater från FSA fråga folk om religiös tillhörighet. Det är tydligt att Turkiet och västvärldens imperialistmakter bara är intresserade av att krossa extrema islamister när de utgör ett hot mot dem själva eller när de kan vinna billiga politiska poänger. Annars använder de gärna dessa brutala miliser till att krossa radikala rörelser som den kurdiska rörelsen i Rojava.
Invasionen har gett upphov till protester runt om i Turkiet trots den hårda repression som Erdoganregimen utsätter meningsmotståndare för. 85 demonstrationer genomfördes bara den första månaden. Under lika kort tid arresterades 845 personer för att ha kritiserat regeringens agerande på gatan eller sociala medier. Trots propaganda från statsmakten är det alltså många som visar solidaritet med kurdernas kamp och förstår att turkar och kurder har mer gemensamt med varandra än vad turkiska arbetare har med den turkiska borgarklassen. Detta visar potentialen för en solidaritetsrörelse mellan turkiska och kurdiska arbetare mot den turkiska imperialismen.
Av de utländska investeringarna i Turkiet kommer tre fjärdedelar från EU. Dessa investeringar är viktiga för att hålla uppe Turkiets ekonomi, som varit svajig sedan kuppförsöket 2016. EU stödjer alltså Turkiet och hoppas på en snabb seger för de turkiska styrkorna. Den planerade delbetalningen från EU till Turkiet på 30 miljarder kr för ”gränsskyddande åtgärder” – för att hindra flyktingar från att ta sig till Europa – kommer att genomföras utan hinder. EU kommer att fortsätta betala Turkiet för att helt slippa ta hand om konsekvenserna av det kaos som de tillsammans med USA skapat i Syrien.
Men det finns fler som har intressen av att trappa upp kriget. Flera europeiska vapenfabrikanter, däribland svenska Saab, har levererat krigsmateriel till Turkiet. Stridsvagnen Leopard 2 som använts i Afrin producerades av tyska Krauss-Maffei tillsammans med Saab. Den svenska borgarklassen tjänar stora pengar på krigen i Mellanöstern.
I Sverige har marxister ett särskilt ansvar att bekämpa vår egen imperialistiska borgarklass som gör sig allt rikare på krigen i Mellanöstern. Vad som händer med människor i Turkiet eller i Kurdistan är helt ointressant för kapitalisterna. Människoliv är inget de sätter något värde på, utan det är profiten som räknas. För att kunna segra i vår kamp för ett rättvist och jämlikt samhälle måste arbetarna över hela världen enas mot kapitalisterna och imperialisterna, både de amerikanska, turkiska, kurdiska och svenska. Stå upp för Afrin! Stå upp för kurderna! Ned med imperialismen!