Under de senaste åren har polisen varit involverad i en rad olika skandaler. Från deras ovilja att gripa våldsamma nazister, dess skydd av nazister vid demonstrationer och attacker emot motdemonstranter, det rasistiska REVA-projektet och dess provokationer mot ungdomar i förorterna till hemliga polisregister över romer, misshandlade kvinnor och vänsteraktivister – allt visar på samma sak. Polisen, statens våldsmakt, är inte en neutral bekämpare av brottslighet utan en förtryckande maktapparat. För de som deltagit i demonstrationer mot rasism och fascism, för offer för polisvåld och många fler blir detta allt mer uppenbart.
Polisen är borgarklassens verktyg för att upprätthålla lag- och ordning i samhället. Det betyder att deras uppgift är att upprätthålla det rådande systemet och slå mot allt som kan tänkas vara ett hot emot det. Alla grupper som kan tänkas protestera emot detta samhällets orättvisor ses därför som grupper att hålla koll på och som måste underkuvas. Den senaste tidens händelser har rubbat mångas förtroende för polisen. I denna artikel kan bara några exempel ges som visar polisens roll.
Nazister går fria – vänstern döms
Av de nazister som attackerade den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp dömdes till en början endast 4 nazister för attacken, en till ungdomstjänst, två till 6 månaders fängelse och den fjärde, Emil Hagberg till åtta månaders fängelse. Emil Hagberg var samma nazist som attackerade Daniel Riazat med en glasflaska 2012 men som då varken blev häktad eller dömd då undersökningen lades ner. Åklagaren berättade för media att det berott på att polisen hade låtit förundersökningen ligga i ett år så att det sedan ”blivit för sent” att göra något av den.
Samtidigt blev Joel Bjuströmer Almgren, en av de anarkister som försvarat demonstrationen i Kärrtorp, dömd till fem och ett halvt års fängelse för försök till dråp och våldsamt upplopp då han tog upp en kniv i självförsvar och knivhögg en nazist under attacken.
Attacker mot demonstrationer
På demonstrationen mot Svenskarnas Parti (SvP) i Malmö förra året skulle ett massivt polisuppbåd skydda en handfull nazister. Polisen red in med hästar i den lugna motdemonstrationen där folk fick kasta sig undan för att inte bli nedtrampade. De körde också in med Deltabussar, varav en körde över en persons ben. Efteråt ljög polisen om hur situationen hade sett ut, och hävdade att både ammoniak och gatsten hade kastats av demonstranter. Inga vittnen kunde intyga detta, och ingen uppbruten gatsten kunde heller hittas i hela staden. Trots det lades anmälningar om tjänstefel och misshandel ned.
Liknande saker hände på motdemonstrationen mot SvP i Kungsträdgården en kort tid efter, där polisbilar gasade in i folkmassorna, barnvagnar blev slagna med batonger och tårgas sprutades in på torget. Detta var första gången någonsin som tårgas användes mot en demonstration i Sverige.
Listan kan göras lång över alla gånger poliser mer eller mindre oprovocerat attackerat fredliga demonstrationer. Detta beteende är något som chockat många, som inte är vana vid att se den sortens våld från den svenska poliskåren.
Nedlagda utredningar
Det är inte heller bara poliskåren som är brutal. I början av februari spreds en video på sociala medier, i vilken en väktare sitter gränsle över en nioåring och dunkar dennes huvud i marken. Barnet skriker förtvivlat, i tron att det ska dö, en muslimsk trosbekännelse. Det är en besvärande scen som väckte mycket känslor hos många. Protester hölls och namnlistor skrevs med krav på en oberoende utredning av händelsen och att väktaren skulle avskedas. Något som är viktigt att komma ihåg är att denna väktare inte är ett enskilt rasistiskt rötägg, utan en del av ett större rasistiskt system.
En av de mest upprörande sakerna med hela situationen är att misshandeln skedde två dagar innan videon spreds, men inte började utredas av polisen förrän den hade fått uppmärksamhet i media. Det för tankarna till hur stort mörkertalet för polis- och väktarvåld är. Majoriteten av alla internutredningar inom polisen läggs ned, och det är knappast alla som blir anmälda. År 2012 pågick 6 876 internutredningar inom polisen, varav 6 379 lades ned. Även utredningar gällande mordbränder i EU-migranters tältläger, och annat våld mot invandrare och tiggare, har lagts ned förvånansvärt fort.
Polisregister
Det senaste året har tre hemliga, olagliga och djupt kränkande polisregister avslöjats i media. Först var det ett register över romer i Malmö, senare upptäcktes ett med uppgifter om asylrättsaktivister i Göteborg, och i vintras kom det fram att polisen i Stockholm har fört ett register över våldsutsatta kvinnor, i vilket de bland annat misstänkliggjort brottsoffer och avfärdat dem som ”mytomaner”. Polisen tog varje gång avstånd från det som hänt, men det framstod mest som patetiska undanflykter.
Så småningom fick de utsatta romerna en offentlig ursäkt av justitieministern, och rätt till 5000 kr var i skadestånd, som ”upprättelse”. Varken kvinnorna i Stockholm eller aktivisterna i Göteborg har hittills fått någon sådan upprättelse. Mentomma ord och symboliska summor pengar kommer inte att förändra systemet eller polisens position i det. Vad vi behöver är inte borgarklassens ursäkter, utan en socialistisk revolution.
Polisen borgarklassens verktyg
Det är ingen slump att polisens våld ökat. Det är just för att förbereda inför kommande kamp som polisen blivit mer våldsam och repressiv. Delar av borgarklassen ser vad som sker runtom i världen och försöker vänja Sverige vid en hårdare polis – och vid fascistattacker. Polisens agerande vid demonstrationer, att fascister ges tillstånd att demonstrera och ges enormt polisuppbåd som skydd är inte ett resultat av att alla enskilda poliser är nazister eller rasister som hatar vänsteraktivister och invandrare.
Dessa direktiv kommer uppifrån och gör säkerligen en hel del enskilda poliser obekväma till mods. För dessa poliser kommer deras yrkes sanna natur att bli mer tydlig, liksom för så många andra när de sänds ut för att med allt mer våld slå ner allt fler protester.
Stora delar av arbetarrörelsen bär fortfarande illusioner om att polisen kommer försvara oss. Men vad gör vi när det är polisen som attackerar? Vi marxister förklarar behovet av ett självförsvar organiserat av arbetarrörelsen mot både polisvåld och fascisternas våld.
Men så länge som kapitalismen kvarstår kommer behovet av en polis att finnas kvar. Med det följer också att polisvåld, fascistattacker och statligt förtryck inte kommer att upphöra, utan tvärtom kommer det under en allvarlig kris att öka. För att avskaffa denna vålds- och förtrycksapparat måste vi därför i slutändan avskaffa det kapitalistiska systemet.