Som väntat har Mona Sahlin kastat in handuken även om det satt långt inne. In i det sista försökte hon klamra sig fast, men efter kritik från såväl vissa av partidistriktens ordföranden som ledamöter i partistyrelsen var loppet kört.
Hennes avgång ska välkomnas av medlemmarna i Vänsterpartiet och alla som vill ha en mer vänsterorienterad politik inom socialdemokratin. Mona, om någon, representerar en sväng till höger av S-politiken dold under den försåtliga så kallade förnyelsen. Visserligen har Mona, Östros, Baylan & co inte kunnat gå så långt som de velat. Men den uddlösa marknadsanpassade politik som S gick till val på och V hakade på, ledde till S sämsta resultat sedan 1914 och en borgerlig valseger.
Avgången har släppt lös debatten i S och olika intressegrupper i partiet formerar sig nu. Det viktigaste är att en vänsterfalang börjar samlas kring namn som riksdagsledamöterna Veronica Palm och Morgan Johansson, samt Skånes partidistrikt.
Denna falang representerar merparten av de vanliga medlemmarna i S och i synnerhet de som har LO-bakgrund. Med den i ledningen skulle ett verkligt rött samarbete mellan S och V kunna skapas. Men detta kommer inte att förverkligas utan en lång strid. Vårens extra S-kongress kommer troligen att sluta i en kompromiss mellan de olika grupperna, samtidig som partiledaren, liksom i Storbritannien och Tyskland, troligen kommer att vara någon som ligger något till vänster om mitten. Partisekreteraren kommer troligen också att få en starkare ställning, som under Olof Palmes tid, då partisekreteraren Sten Andersson var nästan lika känd som Palme själv.
En verklig vänsterledning i S kan bara komma till makten efter en vänsterradikalisering av hela arbetarrörelsen. Denna radikalisering kommer att skjuta fart som ett resultat av borgarnas angrepp, en ny kris och fackliga strider i de kommande avtalsrörelserna.
Vänsterpartiet måste vara drivande i denna radikalisering. Det krävs initiativ för att samordna och leda kampen mot borgarna lokalt och nationellt. Som ett första steg behövs en landsomfattande aktionsdag med demonstrationer över hela landet krönt av en stor mobilisering utanför riksdagen.
V-ledningen måste bryta med urvattnade reformistiska politik som bedrivs just nu. Istället krävs en kursändring vänster med resoluta krav på arbete, utbildning och social trygghet åt alla. Detta fordrar i sin tur en konfrontation med kapitalet. Dess rikedomar måste överföras i det allmännas händer genom ett förstatligande av de stora företagen under facklig kontroll.