Regeringens budget är ett bedrägeri

En mindre skattehöjning i den nyligen presenterade höstbudgeten räckte för att utlösa ramaskri inom högern. I praktiken handlar det om ett par tior extra i skatt varje månad för de stackare som har inkomster över omkring 38500 kronor i månaden.

Högern maler på med sitt vanliga gnäll och avslöjar sig som förkämpar för de rika och högavlönade. Men skillnaderna mellan högern och regeringen är försvinnande små.

Nästan alla den förra högerregeringens tunga försämringar ligger kvar utan åtgärd. Ingenting grundläggande har förändrats. Inte ens den symboliskt viktiga förmögenhetsskatten eller den orättvisa fastighetsskatten har man vågat ge sig på.

Det är tydligt att den S-märkta regeringen försöker balansera på två ben samtidigt. I affärspressen och de borgerliga mediernas tidningssidor heter det att de är restriktiva och återhållsamma – att de för en ”stram finanspolitik”. Men i tal riktade till väljare, på torgmöten och i debatter pratar Löfven istället stolt om ”10 välfärdsmiljarder” som ska ge ”30 000 nya jobb” ute i kommunerna. De försöker framställa det som en jättesatsning.

Men i SVT Agenda den 11 september fick vi höra Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) förklara att dessa 10 miljarder skulle ätas upp av minskade skatteintäkter fram till 2019. SKL räknar också med att kommunernas kostnader för vård, skola och omsorg ska öka kraftigt. Totalt behövs det 50 miljarder för att förhindra nedskärningar eller höjning av kommunalskatten med minst 2 kronor till 2019 enligt SKL.

Redan 2017 säger SKL att det kommer att försvinna 6,4 miljarder i minskade skatteintäkter. Men samtidigt justerar regeringen ned bidraget till kommunerna för nyanlända från 1 juli nästa år, vilket beräknas utradera ytterligare 6 miljarder.

I Lund tappar kommunen bara på det senare 70-75 miljoner kronor under nästa år, medan ”välfärdsmiljarderna” bara ger 42 miljoner extra. Sydsvenskan skrev den 12 september att nedskärningar på 5 procent är troliga redan 2018. Det skulle innebära massiva nedskärningar.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt fick ett tufft jobb i SVT Agenda, när han skulle förklara hur dessa 10 miljarder kan ge några nya jobb när pengarna redan är intecknade för annat. ”För du inte väljarna bakom ljuset?” frågade programledaren retoriskt.

Sjöstedt har hamnat i en situation där han tvingas försvara vad som i praktiken är en fortsatt nedskärningspolitik. Programledaren hade tyvärr helt rätt när hon sa att: ”Du förhandlar med regeringen om en budget som inte innebär en förstärkning av välfärden.”

Den här tidningen har flera gånger påpekat hur otillräckliga de 10 miljarderna är. Det är en katastrof på många håll inom välfärdssektorn, och Vänsterpartiet borde inte kräva mindre än de krävde i valet 2006: 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Men man har valt bort detta till förmån för en fortsatt anpassning till sossetoppen.

Huvudskulden för att saker inte förändras ligger naturligtvis på Socialdemokraterna, som leds av en klick högerinriktade karriärister. Men Vänsterpartiet har ett ansvar i att frivilligt ha lånat sitt namn till deras politik.

Det hade varit enkelt att istället konstatera följande: Sverige är officiellt inne i en högkonjunktur, och är ett av de länder internationellt där det går som allra bäst.

Arbetslösheten minskar och sysselsättningsgraden går upp. Det borde finnas gott om utrymme för reformer och förbättringar. Men ändå blir det inte bättre!

Kapitalismen är inne i en djup återvändsgränd, och allting pekar internationellt mot en återupprepning av krisen 2008 – fast denna gång på en högre nivå och utan hjälp av de skyddsmekanismer som kapitaliststaterna hade råd med 2008. De har redan blåst pengarna i den förra vändan av krisen och kan inte enkelt gå in med några nya stora räddningspaket till bankerna.

Det vi ser idag i Sverige är helt enkelt inte det sämsta, utan det bästa som kapitalismen har att erbjuda. Vänsterpartiet hade kunnat förklara att det därför är dags att på allvar sätta frågan om en socialistisk samhällsomvandling på dagordningen.

Kapitalisterna investerar inte för att tillgodose behov, utan bara när de kan göra vinst – och idag har de inget att tjäna på investeringar. De kan redan producera mer än de kan få sålt. Nedskärningarna och försämringarna är ingen slump, utan en oundviklig följd av kapitalismens kris.

Vänsterpartiet borde sluta stirra sig blinda på ofruktsamma parlamentariska förhandlingar och ansluta sig helhjärtat till den kamp som pågår redan idag – kampen kring akutsjukvården i Sollefteå, ockupationen av sjukstugan i Dorotea eller det nuvarande så kallade Jokkmokksupproret. Den 4 september i år var det nya stora demonstrationer över hela landet mot den urusla situationen inom sjukvården. Runtom i landet rör det på sig.

Inte bara lokalt, utan också i rikspolitiken och ifrån tv-sofforna borde de här exemplen tas upp och spridas. Bara en rörelse på gator, torg och ute på arbetsplatser kan besegra högerpolitiken. Vänsterpartiet skulle kunna blåsa startsignalen, och därigenom bli ett verkligt alternativ för kämpande arbetare och ungdomar.

Det är dags att göra sig av med detta ruttna system, men kapitalisterna kommer inte att flytta på sig frivilligt. Det krävs en socialistisk revolution där arbetarklassen tar makten och driver samhället och ekonomin demokratiskt och planerat för att lösa samhällets problem.

Revolution

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,166FansGilla
2,325FöljareFölj
1,114FöljareFölj
2,021FöljareFölj
698PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna