“Intervjupersoner förmedlar att det finns ett starkt stöd för Palestina generellt på skolor, oavsett bakgrund, och att elever har velat uttrycka stödet med till exempel flaggor, sjalar och klistermärken med olika budskap som till exempel Free Palestine”, skriver Skolverket i en rapport som släpptes första december. Denna upplyftande bild gör emellertid regeringen och deras utvalda chefer på Skolverket vettskrämda.
Rapporten är ett beställningsjobb från regeringen under titeln “Antisemitism i skolan”. Regeringens pressmeddelande är en direkt attack på elevernas demokratiska rätt att ta ställning:
”Ställningstaganden i Israel-Palestina-konflikten påverkar elevernas trygghet i skolan”.
Logiken är häpnadsväckande, att ha (fel) åsikter om ett pågående folkmord skapar en otrygg miljö och bör därför motverkas.
Regeringens problem är i grunden att ungefär 70 procent av svenskar anser att Israel begår ett folkmord i Gaza. Öppet stöd för “Israels rätt till självförsvar” går inte hem längre. Därför behöver regeringen försöka utmåla alla som stöttar Palestina som antisemiter. Skolverkets rapport syftar till att ytterligare trappa upp samma kampanj.
Den som faktiskt läser rapporten kan notera en obestridlig fakta: antisemitismen i skolan är oftast av högerextremt slag och dess ökning hänger ihop med att andra rasistiska idéer normaliseras i samhället. Detta gäller inte minst unga som går med i nazistiska aktivklubbar, som migrationsminister Johan Forsells son.
Detta ignorerar regeringen naturligtvis. De fokuserar helt och hållet på vad rapporten kallar för “antisemitismens gråzon” – saker som inte är antisemitiska i sig, men ändå kan skapa en känsla av utsatthet eller rädsla hos elever. Detta inkluderar att säga “Free Palestine”, kritisera sionism, eller bära symboler i sympati med Palestina.
Om detta av vissa judiska barn uppfattas som kritik av judendom, är det till fullo högerns fel. Det är de som konsekvent försöker likställa all kritik av Israel med antisemitism.
I rapporten syns ekot av detta bland skolpersonalen. En lärare menar att kritiken mot Israel är så ensidig att den “spiller över lite grann till att det är judarnas fel”. En rektor menar att elever i sjuan och åttan som säger ”Free Palestine” bör ifrågasättas. En annan lärare beskriver stödet för Palestina så här:
“Det här stödet för Palestina som nånstans har cementerats extremt ensidigt hos samtliga av våra elever oavsett ursprung, utan det är Palestina som har rätt och Israel som har fel. Det finns inga nyanser överhuvudtaget. Men det måste flera, det måste många ta på sig ansvaret för den väldigt stela, onyanserade bilden.”
Dessa personer är uppenbarligen långt från opartiska. De kan inte förstå hur ungdomar kan stå upp så “ensidigt” mot ett folkmord.
Genomgående beskrivs stödet för Palestina som något som bygger på oförståelse (något man “sett på stan i form av dekaler” eller på “sociala medier”) – inte på kännedom om folkmordet. Information om folkmordet döps om till en “press” på elever att ta ställning – vilket sägs vara ännu ett hot mot tryggheten!
Regeringen säger nu att de ska satsa på “kunskapshöjande insatser mot antisemitism riktade till lärare och annan personal”. I klartext betyder detta att utbilda lärare i att försvara den israeliska staten och den västerländska imperialismens förödande roll i Palestinas historia.
Detta blir desto lättare för dem eftersom arbetarrörelsen, inklusive Vänsterpartiet, har lagt sig platt inför varenda anklagelse om påstådd antisemitism på vänsterkanten.I det närmaste kommer bästa försvar vara att bli så pålästa som möjligt. Vi uppmanar såväl elever som lärare att fortsätta visa stöd för Palestina, att utbilda sig i Palestinas verkliga historia, organisera studiecirklar (exempelvis på vår pamflett Palestinas historia: ett århundrade av imperialism och motstånd) – och organisera sig i kampen mot imperialismen.