Sedan händelserna i Köln på nyårsnatten och rapporterna om sexuella trakasserier under festivalen ”We are Stockholm” har borgerligheten inlett en medial kampanj för att piska upp en stämning mot flyktingar. Genom att framställa män och pojkar som flyr från Mellanöstern som kvinnohatande våldsverkare hoppas borgerligheten kunna rättfärdiga att de bygger murar mot dem som flyr det kaos som imperialistmakterna skapat.
Som marxister förstår vi att sexism inte är grundat i någon enskild världsdels kultur, utan är en konsekvens av klassamhället. Det är därför vår plikt att slå tillbaka mot rasistiska lögner och kämpa mot både kvinnoförtryck och rasism och koppla detta till behovet av att störta kapitalismen.
Medan de flesta fall av sexuella trakasserier och våldtäkter dyker upp som små notiser där man oftast kan läsa om hur män blir friade från våldtäktsanklagelser, har rapporter om trakasserier som påstås ha begåtts av unga flyktingar i såväl Köln som Stockholm fått flera stora uppslag i tv, radio och tidningar.
Medias nyfunna intresse för sexuella trakasserier har kommit i samband med den ökade flyktingströmmen och regeringars försök att stoppa flyktingar att ta sig hit. Precis när regeringar har haft ett stort behov av att vända en stark opinion emot flyktingar, dyker dessa rapporter upp och ges ett enormt utrymme.
Högern och rasisterna är bara intresserade av att diskutera mäns sexuella trakasserier om de har ett utländskt klingande efternamn. Och mycket riktigt har hela diskussionen kring detta inte handlat om kvinnorna och deras erfarenheter – utan helt och hållet en rasistisk diskussion om kulturen i Mellanöstern.
Oavsett vad som faktiskt skedde är det vänsterns och arbetarrörelsens ansvar att avslöja borgerlighetens rasistiska syften. Kampen mot sexism måste gå hand i hand med en kamp mot rasismen – genom en kamp mot det kapitalistiska system som upprätthåller dem.
Händelserna under ”We are Sthlm”
Den 10 januari publicerade DN rapporter från poliser som påstod att det skett en oerhörd mängd trakasserier under festivalen ”We are Sthlm”, men att polisen mörkat detta. Orsaken till mörkläggningen menade poliserna var att förövarna skulle ha varit flyktingpojkar, och polisen var rädd att det skulle gynna Sverigedemokraterna om det kom ut. I ett internt PM från polisen pekades flyktingpojkar från Afghanistan ut. Polischefen Peter Ågren sa till DN att ”Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna. Vi får ta på oss det här inom polisen.”
Om man läser borgerlig medias rapportering hade man kunnat tro att det fanns handfasta bevis för att flyktingpojkar i Stockholm och Köln genomfört ”organiserade” sexuella trakasserier. Men om man läser mellan raderna och en del artiklar som publicerats i vänstermedia, framträder en annan bild. I Köln visade det sig att endast tre av de 58 som greps var flyktingar och mer än hälften av de anmälningar som gjordes under nyårsnatten handlade mer om stöld än om sexuella övergrepp. Vad gäller Stockholm skrev en fältarbetare en debattartikel i Aftonbladet:
”Jag pratade med flera utsatta tjejer. Jag fick polisens efterlysningar med flera olika signalement. Den gemensamma nämnaren var inte ’flyktingungdomar företrädesvis från Afghanistan’, som polisen citeras i DN. Det var inte etnicitet, ålder, hudfärg eller klädstil. Den gemensamma nämnaren var kön. Både på de som begick övergreppen och de som utsattes. Att försöka koppla sexuella övergrepp till etnicitet är felaktigt, orättvist och farligt.”
Stockholmspolisens presschef Varg Gyllander sa senare till ETC att anledningen till att man inte hade rapporterat om trakasserierna var för att den mängden sexuella trakasserier är vardagsmat på festivaler.
”19 fall av sexuellt ofredande anmäldes i Kungsträdgården. Vi har fått kritik för att vi inte larmat eller berättat om det här, och då har jag försökt förklara för alla intresserade att rent objektivt så var det en lugn tillställning. Har man 170 000 besökare och 19 anmälningar så är det lugnt.” (ETC, 2016-01-14)
Om den interna rapporten sa Gyllander att:
”Det handlar om en underrättelserapport inom polisen där man gör erfarenhetsberättelse, samlar information och där kunniga människor på fältet redovisar vad de ser. Men just för att vi inte vet till 100 procent vad som är sant har vi inte talat om det. Jag är ytterst förvånad över att alla medier plötsligt tycker att det är okej att peka ut en viss etnicitet.”
Det är mer troligt att de poliser som skrivit och rapporterat till media själva har rasistiska fördomar och påverkats av den rasistiska hetsen i media. Flera undersökningar har visat hur vanliga rasistiska åsikter är inom polisväsendet. Det är inget märkligt. Det är inte bara en konsekvens av de fördomar som finns i samhället, utan även av polisens position i samhället. Deras arbete går främst ut på att upprätthålla det system som vi lever i, kapitalismen. De prioriteringar som poliskåren gör, samt vilka som de lär sig är fienden, görs utifrån borgerlighetens intressen.
Poliser lär sig därför i större eller mindre utsträckning att se vissa delar av befolkningen – arbetarklassen och framförallt ungdomar i förorten och vänsteraktivister – som ”potentiella kriminella”, medan de lär sig respektera, hålla sig undan ifrån eller till och med beskydda andra som definitivt är mer kriminella – som fascister och skattesmitande kapitalister.
Att det skulle finnas en dominerande linje inom polisväsendet att man inte ska läcka sådant som kan gynna SD är uppenbart nonsens.
Är sexism orsakat av kultur?
Högern och rasisterna försöker framställa sexuella trakasserier från flyktingar som en konsekvens av kulturen i Mellanöstern. Det underliggande budskapet är att sexism inte alls eller i mycket mindre utsträckning ingår i västvärldens kultur och att vi därför bara kan släppa in så många som vi klarar av att utbilda i ”svenska värderingar”.
De kvinnor som växer upp i västvärlden vet emellertid att sexism, könsroller, sexualiserat våld och trakasserier är nåt som mer eller mindre alla kvinnor får möta och förhålla sig till. I Sverige, som ska vara det mest jämställda landet i världen, sker det 100 våldtäkter varje dag – och minst 70 våldtäkter om dagen som inte anmäls. Var femte person har någon gång i sitt liv utsatts för brott i en nära relation och var 15:e minut misshandlas en person – oftast en kvinna – av en närstående. Fyra av fem avstår dessutom från att polisanmäla misshandeln, och bara var femte anmälan om våld i nära relationer leder till åtal.
Att kvinnoförtrycket är djupt rotat i Europa betyder inte att det inte finns skillnad mellan länder. Är kvinnoförtrycket exempelvis värre i länder som Saudiarabien, Iran och Afghanistan än det är i Sverige? Absolut. Andelen kvinnor som anmäler våld är högst i Afrika (45.6 procent), näst högst i Sydostasien (40.2 procent) och lägst i Europa (27.2 procent).
Vänsterpartiets svar på denna debatt har mer eller mindre gått ut på att förneka skillnaderna och att vägra ge sig in i diskussionen om det finns problem med hederskultur i förorten – med motiveringen att all sådan diskussion gör att man antar ett rasistiskt synsätt. I själva verket är det tvärtom. Om man vägrar förklara varför det ser olika ut i olika delar av Sverige och i olika delar av världen, så är de enda som har några förklaringar just rasisterna. Att säga att kvinnoförtrycket tar sig olika uttryck och form räcker inte.
Det är inte en fråga om olika kulturer som rasisterna påstår – då den form som sexism och förtryck tar sig i uttryck där också finns här. Hederskultur, en mer konservativ syn på kvinnors sexualitet och kroppar, där kvinnor måste täcka sig – allt det har funnits här och finns faktiskt fortfarande. Fram till sjuttiotalet var det vanligt att gifta kvinnor i Sverige täckte sitt hår och kristna nunnor täcker sig än idag. Spår av hederskultur lever kvar och kommer alltid göra det så länge som män har makt över kvinnor, då de lär sig att de måste kontrollera, beskydda och äga sina kvinnor – och det var inte länge sedan som det var lika vanligt här som det är i Mellanöstern. Konservativa ideal lever kvar, med en konstant press på unga kvinnor att inte klä sig för utmanande ”annars får de skylla sig själva”.
Den förändring av idealen som skett sedan 60- och 70-talet har inte utplånat den konservativa synen på kvinnors sexualitet och kroppar – den har minskat men kompletterats med en ökande objektifiering. Sexualiseringen av kvinnors kroppar har ökat dramatiskt de senaste årtiondena. Unga kvinnor får tidigt lära sig att man ska vara ett sexuellt objekt, att man ska vara ”sexig” och villig att ha sex. Kapitalister gör enorma vinster på sexistisk reklam som pressar kvinnor att konsumera för att kunna uppfylla de sociala kraven på hur man ska vara. Samtidigt får man emellertid lära sig att om man är för villig och lättklädd så får man skylla sig själv om man blir utsatt för övergrepp. De konservativa idealen lever kvar trots objektifieringen.
Men på det stora hela kan man absolut säga att det blivit bättre i Sverige. Detta är främst en konsekvens av att kvinnor dragits in i produktionen och fått en mer ekonomiskt jämställd position gentemot mannen. Genom uppbyggandet av välfärdsstaten har kvinnor fått en helt annan möjlighet till självständighet och att klara sig utan ekonomiskt stöd från en man. Detta är inget som hela Sverige kan ta åt sig äran för. Högern har varit motståndare till nästan alla de reformer som gett kvinnor och arbetare i stort en bättre ställning. Reformerna är ett resultat av arbetarklassens kamp och arbetarrörelsens organisering.
Men att det blivit bättre betyder inte att det är bra. Majoriteten kvinnor är fortfarande ekonomiskt beroende av män och tjänar mindre. Vissa kan omöjligen försörja sina barn som ensamstående, medan andra gör det men med enorma svårigheter. Och detta har bara blivit sämre sedan 90-talet då massiva nedskärningar inom offentlig sektor genomförts.
Imperialismens roll
Varför har inte arbetarrörelsen i andra delar av världen lyckats med att genomföra samma reformer och bygga upp en välfärdsstat? Det är för att västvärldens imperialistmakter inte tillåtit dem. Borgarklassen i väst kunde bara acceptera en viss välfärd mot att arbetare och bönder i resten av världen inte fick det. Arbetarklassen i väst fick en bättre levnadsstandard mot en ökad exploatering av resten av världens arbetare.
Imperialisterna har slagit ner alla de revolutioner och den klasskamp som har bedrivits i de före detta kolonierna som de kunnat. Imperialisternas företag har gång på gång anlitat paramilitära grupper för att mörda fackliga aktivister och krossa progressiva rörelser. Genom krig och exploatering har de gång på gång destabiliserat stora områden och skapat totalt kaos.
Uppkomsten av fundamentalistisk islamism och tillbakagången för kvinnors situation är orsakat av imperialismen – framförallt USA och dess internationella banditer i CIA. De har finansierat islamistiska fundamentalistiska organisationer och ledare gång på gång som metod för att motverka revolutionär kamp i Mellanöstern.
Idag ser vi att borgarklassen i alla länder försämrar levnadsstandarden för arbetare, genomför reaktionära kontrareformer och hetsar fram konservativa krafter. För att inte ilskan ska vändas mot borgarklassen och kapitalismen försöker de vända arbetare emot varandra, genom rasism, sexism, homofobi och andra förtryck. Imperialistmakterna är de som gör livet för många kvinnor och flickor i Mellanöstern och Afrika till ett rent helvete. De finansierar de krafter som våldtar, lemlästar och förslavar kvinnorna i religionens namn. Sedan har de mage att skylla sexismen på de unga pojkar som växt upp i krig och kaos.
Det är alltså inte en fråga om olika kulturer utan om att imperialistiska länder inte tillåtit andra länder att genomföra lika mycket reformer. För att kunna förklara detta tillfredsställande måste vänstern beväpnas med marxismen. Annars kan man inte förstå imperialismens roll i Mellanöstern eller förklara hur kapitalismen skapar alla dessa hemskheter. Beväpnad med feminismen kommer man oundvikligen hamna fel eller stå svarslös – för detta är inget som feminismen kan förklara. Vad man hamnar i då är kanske som Rossana Dinamarca (V) som för att tackla sexismen från svenska myndigheter kräver ett ”feministiskt rättsväsende”. Men så länge vi har kvar kapitalismen, så kommer vi ha ett borgerligt rättsväsende som genomsyras av och använder sig av alla de förtryck som kapitalismen behöver för att existera.
Hur ska vi krossa sexismen och rasismen?
Sexismen är en konsekvens av det kvinnoförtryck som uppstod med klassamhället en gång i tiden. Sexualiserat våld, sexism och könsroller är orsakat av kvinnors underordning inom familjen. Män lär sig att kontrollera kvinnor och deras kroppar, eftersom kapitalismen bygger på den borgerliga familjen där kvinnor utför det mesta av det obetalda hemarbetet mot att mannen står för den huvudsakliga försörjningen.
Så länge kvinnor är ekonomiskt beroende av män så kommer män att fortsätta lära sig att utöva makt och kontroll över kvinnor – som ibland resulterar i sexualiserat våld. Det enda sättet att göra oss av med kvinnoförtrycket är att avskaffa kapitalismen och införa ett socialistiskt samhälle där man kan bygga ut välfärden till den grad att kvinnor helt kan befrias från hemarbete. Detta kommer aldrig att kunna göras under kapitalismen.
Utan marxismen kommer man inte förstå sig på kapitalismen och därmed inte heller hur man ska avskaffa den. För de som vill bekämpa förtryck måste därför den främsta uppgiften vara att bygga marxismens styrkor för att kunna ge arbetare som vill kämpa det verktyg som de behöver för att lyckas.
Arbetarrörelsen måste slå tillbaka mot den rasistiska och sexistiska propagandan och anta de revolutionära idéer som behövs för att ena alla delar av arbetarklassen under samma fana. Flyktingar är varken fiender som bör avvisas eller ”uppfostras enligt svenska värderingar” – eller offer som bara behöver vår hjälp. De är kamrater i kampen mot kapitalismen. Kampen mot förtryck kan inte separeras från kampen mot kapitalismen, och den kan bara nå avgörande framgångar när den vänds till en revolutionär kamp för socialism.