Som undersköterska på akuten ansvarar jag för patienternas omvårdnad: ser till att de får något att äta, kan gå på toa, har rena kläder, inte får trycksår, inte fryser, inte är törstiga och kan vila under den långa, långa väntan på att träffa en läkare. Jag är dessutom ansvarig för provtagning, EKG, såromläggningar, vitala parametrar och att svara på alla patienternas frågor, oro och ångest. Allt det här ska jag göra för ofta mer än 15 patienter.
Är det här patientsäkert? Självklart inte. Jag hemsöks fortfarande av de patienter vars tillstånd försämrades för att jag inte hann ta hand om dem. En kvinna berättade för mig i förtroende att hennes skador berodde på att hon blivit misshandlad av sin make. Det var då fyra timmar kvar på mitt pass. Trots det hann jag inte ta bilder på hennes skador inför en eventuell polisanmälan då jag sprang från den ena akuta situationen till den andra resten av passet. En förvirrad patient lämnades ensam, reste sig ur sängen, ramlade och slog i huvudet. En ung tjej fick ett krampanfall efter en överdos, så fort krisen var avvärjd lämnades hon ensam och rädd inne i ett bås för att jag behövde springa vidare.
En natt drogs larmet. Jag, en sjuksköterska och avdelningens enda läkare, blev dragna på ett akutlarm. Jag frågade läkaren om hon kände sig stressad då hon nu behövde lämna sina 25 patienter själva under obestämd tid. Hon sa nej därför att det inte är hennes fel. Läkaren sa att hon nästan önskade att någon skulle dö medan vi var borta, för då skulle sjukhusledningen och politikerna inte längre kunna ljuga om att situationen är okej.
Problemet är inte för lite resurser till akutmottagningarna. Problemet är en sjukvård som varit underfinansierad i decennier och är felbyggd från första början. Patienter som hade kunnat få hjälp på vårdcentralen får inga tider, hemlösa hamnar på akuten istället för i en bostad, missbrukare stigmatiseras istället för att få stöd i tid, kvinnor hamnar blåslagna på akuten istället för att kunna lämna sin partner. Patienter måste vänta i upp till tre dygn på läkare för att läkaren är ensam eller för att det är fullt på sjukhuset. Vårdplatserna på sjukhusen är fulla därför att det finns för lite resurser i kommunerna för att de ska kunna ta emot patienterna på ett säkert sätt. För att frigöra platser skickas patienter hem för tidigt och dyker sedan upp på akuten igen efter 6 timmar. Varje del av sjukvården är en flaskhals och extra kömiljarder eller annat duttande kommer inte påverka ett jävla dugg. Vi lever i ett samhälle som gör oss sjuka och har en sjukvård som allt snabbare närmar sig en total kris. Sjukvården måste byggas om från grunden och styras av vårdarbetare och patienter istället för aktieägare och korrupta politiker. Det är den enda lösningen på de problem vi står inför.