Efter stora protester har SL äntligen stoppat den rasistiska SD-reklamen i Stockholms tunnelbana, vilket visar att kamp lönar sig. Dessa demonstrationer och protester kommer efter en tid av effektiv antirasistisk mobilisering. I denna artikel ges en kort rapport och analys.
Redan på tisdagskvällen den 4 augusti samlades omkring 2000 personer på Norrmalmstorg i Stockholm för att protestera mot annonserna. Demonstrationen organiserades spontant av privatpersoner som kände sig upprörda av SL:s beslut. Den backades sedan upp av ett flertal antirasistiska organisationer som Linje 17 mot rasism, Ung Vänster med flera. Det var positivt att Ung Vänster deltog men man hade önskat att fler fackföreningar hade deltagit.
Stämningen på torget var mycket god och känslan av enighet mot Sverigedemokraternas propaganda var massiv. Avanti var givetvis på plats och sålde många tidningar, och pratade med många som var intresserade av att ta steget att organisera sig på allvar. Ilskan och kampstämningen låg i luften.
Reklamen var på dåligt formulerad engelska och riktade sig till utländska turister med ett budskap som hetsade mot tiggare. Bland annat upprepade man det konstaterat felaktiga påståendet att tiggeriet skulle vara organiserat av internationella ligor.
Att denna reklamkampanj väcker så mycket motstånd är väldigt naturligt. En vanlig människa som inte hyser förakt mot utsatta människor blir självklart illa berörd. Människor måste kunna åka i kollektivtrafiken utan att behöva läsa rasistpropaganda, som syftar till att splittra och få folk att känna sig ovälkomna i det land där de bor. Inte bara de romer som det direkt anspelas på i kampanjen, utan också många anställda på SL har blivit mycket illa berörda.
Att SL verkar göra nästan vad som helst för pengar, så länge det är juridiskt försvarbart, är ett övergrepp på alla som måste åka i kollektivtrafiken. Man kan inte välja bort att åka kollektivt i någon större utsträckning, särskilt inte arbetare i de lägre löneskikten. SL bedriver vad som borde drivas som en allmännyttig verksamhet, och att tillåta rasistiska budskap bara för att tjäna pengar är skamligt.
Yttrandefriheten är helt uppenbart bara en ursäkt. Om yttrandefriheten åberopas i den grad den gör så borde annonsplatserna fördelas så att alla har möjlighet att uttrycka sin åsikt, inte bara de med några hundra tusen över. Rimligtvis borde partierna tilldelas lika annonsplats, och även mediautrymme baseras på resultat i valen. I verkligheten dominerar högern i medierna, eftersom det inte finns någon yttrandefrihet i verkligheten för den som inte kan betala för sig. De äger medierna. Först i ett socialistiskt system kan resurser som annons- och mediautrymme fördelas demokratiskt.
Ilskan som folk känner mot dessa försök att splittra människor och ställa dem mot varandra, vilket är precis vad SD:s kampanj går ut på. Att den ilskan tar sig uttryck i att folk river ner annonserna är inte så konstigt, och snarast ett hälsotecken. Lagarna finns inte till för oss utan för att bevara kapitalismen, och arbetarnas och ungdomens kamp kommer inte alltid att respekta dess gränser. Det spontana nedrivandet och förstörandet av rasistpropaganda är någonting som marxister tycker är mycket positivt. Ett annat exempel är de busschaufförer som vägrade att köra de bussar med SD-reklam på. Denna fackliga kamp har också vårt fulla stöd.