Paolo Roberto och prostitutionen: hur kan vi avskaffa sexhandeln?

Under de senaste dagarna har medierna fyllts med avslöjandet att Paolo Roberto arresterats i samband med att han ”för första gången” köpt sex. I TV4 Nyhetsmorgon fick han breda ut sig om den ångest han kände över sitt ”självskadebeteende”. Men sanningen är att sexköpet går i linje med de reaktionära åsikter som han länge vädrat offentligt.

För den som följt Paolo Roberto kan det inte komma som en överraskning att han köpt sex. I intervjun med TV4 och på sitt Instagramkonto påstod Roberto att det han gjort helt går emot vad han står för och att han är medveten om vilka fruktansvärda förhållanden som prostituerade får utstå. Det är nog första gången många hört honom uttrycka sådana åsikter. När TV4 för några år sedan hade ett panelsamtal om män och sexuellt våld sa Paolo Roberto ”som vanligt i media ska vi diskutera surdegsbakande män på Södermalm som inte kan ligga med sina brudar”. Hans påstådda vurmande för kvinnors rättigheter är besynnerligt lik en efterhandskonstruktion.

Vad han i verkligheten är känd för är hans konservativa åsikter. 2002 ställde Paolo Roberto upp i riksdagsvalet för Socialdemokraterna, men 2006 meddelade han att han tänkte rösta borgerligt. I en intervju 2009 berättade han att han röstat på Kristdemokraterna med motiveringen att ”det är ett värdekonservativt parti och för mig som har familj är det ett bra parti”. Han har sagt att han är en ”militant motståndare till feminism” och var en av de kändisar som ställde sig bakom kampanjen ”Bevara äktenskapet”, som motsatte sig legaliseringen av samkönade äktenskap och bildades av bland annat den katolska biskopen Anders Arborelius, pastorn Sten-Gunnar Hedin från Pingströrelsen och generalsekreteraren för den Svenska Evangeliska Alliansen Stefan Gustavsson.

Konservativa åsikter går hand i hand med en nedvärderande syn på kvinnor. Kvinnors mål i livet ska vara att gifta sig, skaffa barn och tillfredsställa sin man. Kvinnor ska inte ha samma rätt till sexuell frihet som män och – i mer extrema fall – inte ha rätt att bestämma över sin egen kropp och göra abort. Sexköpet är helt i linje med den kvinnosyn och de politiska åsikter som Roberto gång på gång gett uttryck för offentligt.

Paolo Robertos kommentarer i intervjun och på Instagram är också i linje med vad män som köpt sex brukar säga. Michael Verdicchio, som är grävande reporter på Göteborgs-Posten och driver podden ”Systrar” som har kartlagt män som köper kvinnor i Västra Götaland säger ”Det som kännetecknar dem är att de sällan känner empati för den de köper sex av. Samtidigt är de väldigt bra på att tycka synd om sig själva.” Och precis som Paolo Roberto påstår de alla att det är första gången de köpt sex: ”Så har alla de sexköpare som jag har intervjuat också sagt: att det är första gången. I flera fall har jag ändå vetat att de är ganska notoriska sexköpare.”

Naturligtvis är det inte bara konservativa män som köper sex, som den tidigare Länspolismästaren i Uppsala, ”Kapten Klänning” visar. Han gavs smeknamnet för att han drev jämställdhetsfrågor, men visade sig vara en sadistisk våldtäktsman som 2010 greps och dömdes till sex års fängelse för ett flertal sexköp, bland annat av minderåriga. Nämndemannen Denny Olofsson är ett annat exempel som föreläste om etik och jämställdhetsfrågor inom svensk ungdomsidrott och som dömdes 2019 för våldtäkt mot barn.

Men som Michael Verdicchio säger till GP: ”Ofta rör det sig om män som har bra förutsättningar i livet.” Detta säger även den studie som Folkhälsomyndigheten presenterade 2019: ”det är inte ovanligt att de har välbetalda arbeten”. Bland de 28 män som greps i polisens razzior i Stockholm greps förutom Paolo Roberto också en polis, som nu är misstänkt för grovt koppleri.

2004 släppte journalisterna Deanne Rauscher och Janne Mattsson boken ”Makten, männen, mörkläggningen” som menade att toppolitiker som den dåvarande justitieministern Lennart Geijer och senare statsministern Torbjörn Fälldin gått till prostituerade.

Kändisar, poliser och andra högt uppsatta män som köper kvinnors och barns kroppar har utan tvekan större möjligheter att komma undan med sina sexbrott genom den makt och rikedom som de besitter. Om de avslöjas må deras anseende ha fått sig en törn – men deras förutsättningar att klara sig bra i livet är bra mycket högre än för prostituerade. Ta bara ”Kapten Klänning” som idag är fri och som Expressen avslöjat driver ett stall där unga tjejer vistas nära en man som dömts för allvarliga sexbrott mot unga flickor. Eller ta kungen som det ryktats om i årtionden att han gått till prostituerade men skyddas effektivt av hovet och hela etablissemanget.

Barn och kvinnor: en handelsvara

I en riksdagsmotion från Vänsterpartiet 2005 beskrevs den människohandel som ger män tillgång till kvinnors och barns kroppar. Enligt US State Department smugglas närmare 800 000 årligen över gränser i världen för att tvingas in i sexindustrin. Enligt organisationen Coalition Against Trafficking (CATW) är mörkertalet det tiodubbla. Unicef beräknar att 1,2 miljoner barn är offer för människohandel för sexuella ändamål varje år. I Sverige upptäcks mellan 200 och 500 fall av handel med kvinnor per år enligt Rikspolisstyrelsen.

Att sälja barn och kvinnor in i prostitution är en mycket lukrativ bransch. Enligt Europol tjänar de kriminella grupperna uppemot nio miljarder dollar per år på handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål. Det gör sexslavhandeln till världens tredje mest lönsamma marknad och världens tredje största organiserade brottslighet, efter narkotika och vapen.

Men det är inte bara kvinnor och barn som sålts in i människohandeln som är prostituerade. Många av de som polisen kommer i kontakt med är ”helt vanliga skolflickor”, som dras in i prostitution eller annat sexuellt utnyttjande på grund av psykisk ohälsa. Säljandet av den egna kroppen blir ett sätt att tjäna stora pengar snabbt. Vissa luras in i det gradvis genom internetforum som leder tjejer in i så kallad ”sugardejting” där unga flickor, ibland så unga som 13 år, ingår kontrakt med män under en längre period där de utbyter sexuella tjänster mot betalning.

Den nuvarande ekonomiska krisen kommer utan tvekan att leda till att fler prostituerar sig av ekonomiska skäl. Polisen har redan rapporterat att antalet barn och ungdomar som säljer sex har ökat under de senaste veckorna. Flera av barnen som polisen hittat säger att de börjat prostituera sig för att de förlorat sina extrajobb. Under tillslaget som ledde till gripandet av bland andra Paolo Roberto var fem av de fyrtio som sålde sex under 18 år.

Den kvinna som Paolo Roberto köpte sex av kommer från ett av Europas fattigaste länder. Kriminalinspektören Simon Häggström berättade för Aftonbladet att ”hon säljer sex på grund av omständigheter i livet som inte ger henne några val. Hon säljer sex för att kunna försörja sin familj”.

En annan kvinna, Dominika, berättar för Aftonbladet om hur hon lurades in i prostitution som tonåring. Hon växte upp i södra Polen och för att fly det våld hon utsattes för i hemmet gick hon med på att följa med en kvinna till ett ställe som visade sig vara en bordell.

– [Jag] ville bara komma i väg. Jag visste då inte vad det var för ställe, förklarar hon i intervjun.

En man och en kvinna erbjöd henne ett bättre liv om hon följde med dem till Sverige. Där blev hon inlåst i en lägenhet och blev våldtagen av ungefär tio män om dagen. Männen som sålde henne tyckte att det var alldeles för lite.

– De sa att jag skulle kunna ta emot 25–30 varje dygn. De sa att det gjorde kvinnorna i Tyskland. Men det gick inte. Efter tio känns det som att du ska dö.

”Den lyckliga horan finns inte”

För en del liberaler framstår diskussionen om prostitution som förbryllande – alla har ju en fri vilja – så om kvinnor väljer att sälja sex är väl all kritik av prostitution bara ett uttryck för moralkonservatism? De lyfter ofta fram prostituerade som påstår sig jobba med det som de älskar allra mest för att visa att ”frågan är komplicerad”. För dessa personer, som befinner sig långt borta från den hårda verklighet som de flesta prostituerade lever i, framstår diskussionen bara som en spännande frågeställning. Ett exempel är Svenska Dagbladets kommentar efter gripandet av Paolo Roberto:

”Det här är i princip den enda nyheten som har lyckats tränga igenom coronabruset. Men vad är det med att köpa sex som gör oss så uppjagade? Är det det snaskiga och svarta som lockar – eller är det något psykologiskt, en rädsla för att allting i livet – även våra mest intima relationer – kan bli föremål för konkurrensutsättning?”

En mer trolig anledning till att många uttryckt sin ilska på sociala medier än att det är det ”snaskiga och svarta”, är den förtvivlan många känner inför den utsatthet som prostituerade befinner sig i, det våld och kränkningar de får uppleva och ilskan över att män som Paolo Roberto tillåts göra sig till offer medan de verkliga offren osynliggörs.

Det som gör liberaler förbryllade är däremot tydligt för kvinnor som Dominika: ”Den lyckliga horan finns inte”, säger hon till Aftonbladet:

”Jag har aldrig träffat någon som säljer sex av fri vilja. Jag tror inte den personen existerar. Människor kanske tror att vi är glada och har mycket pengar och att vi gör detta för att det är kul. Vi kan ju inte säga till männen att vi hatar det. Då går de ju bara till någon annan. Men när han har lämnat. När dörren är stängd och du är dig själv igen. Då känner du dig som ett misslyckande. Du känner dig hopplös. Det är fruktansvärt.”

Dominikas fall visar vilken hopplös situation prostituerade befinner sig i. När hon lyckades fly kom hon i kontakt med polisen som sa att de inte kunde hjälpa henne. Först långt senare när hon kom i kontakt med frivilligorganisationen Talita fick hon hjälp. Men det var bara en tillfällig hjälp de kunde ge henne.

– Talita hjälpte mig mycket att komma på fötter från depressionen igen. Men till slut kanske det inte riktigt blev att jag fick hjälp med de saker jag faktiskt behövde långsiktigt, för att kunna lämna prostitutionen helt.

Politiker fördömer ofta sexhandeln i ord, men deras nedskärningar och försämringar tjänar bara till att skapa allt sämre förutsättningar för kvinnor att ta sig ur prostitutionen och leder till att fler dras in i det. De har ivrigt skurit ner på all den hjälp som unga tidigare kunnat få för att få hjälp med psykisk ohälsa, men det är inte dem som ställs till svars för att barn och kvinnor hamnar i prostitution – och de erbjuder inte heller någon hjälp till kvinnor och barn att ta sig ur sexhandeln. De som lyckas får på egen hand, i bästa fall med hjälp från frivilligorganisationer, hantera de men som de lider av.

Och hur många av dessa politiker, som i ord beklagar sig över sexhandeln men i praktiken skapar förutsättningarna för den, har själva köpt sex?

Nu intygar alla framträdande politiker att de är för kvinnors rättigheter, att de vill bli av med ”fördomar” och så vidare. Men de har mycket lite att erbjuda ensamstående kvinnor med barn, unga i otrygga anställningsformer (både män och kvinnor), papperslösa och många andra som på ett eller annat sätt hamnar i sexindustrin. Det offentliga hyckleriet från politiker och tjänstemän fungerar som en dimridå för att dölja prostitutionens verkliga ursprung. Faktum är att delar av kvinnorörelsen har gett upp kampen för ett annat samhälle i utbyte mot små reformer och ett antal miljoner i statsbidrag, och istället blivit ett lydigt verktyg för den borgerliga staten. Den officiella feminismen i Sverige och andra länder har hittat en bekväm relation till etablissemanget och det kapitalistiska systemet.

Varför finns prostitution och hur kan den avskaffas?

För marxister är kampen mot prostitution tätt kopplad till kampen mot kapitalismen. Prostitutionen har nämligen sin grund i kvinnoförtrycket och den ekonomiska nöd och fattigdom som klassamhället skapar. Friedrich Engels förklarade i Familjens, privategendomens och statens ursprung att kvinnor tidigare åtnjöt lika mycket sexuell frihet som männen under de jämlika jägar- och samlarsamhällena, men att prostitutionen uppkom sida vid sida av inskränkningarna av kvinnans sexualitet i takt med att kvinnoförtrycket uppstod:

”Sålunda har den arvedel, som gruppäktenskapet lämnat civilisationen, två sidor, liksom allt vad civilisationen frambringar är dubbelsidigt, tvetydigt, splittrat och inneslutande sin motsats: här monogamin, där hetärismen¹ tillika med dess mest extrema form, prostitutionen. Hetärismen är en samhällelig inrättning som varje annan, den fortsätter den gamla sexuella friheten – till förmån för männen. Samtidigt som den i verkligheten inte bara tolereras utan fritt praktiseras, i synnerhet av de härskande klasserna, fördöms den i ord. Men i verkligheten träffar inte fördömandet de män som ägnar sig däråt utan blott kvinnorna. De föraktas och stöts ut, för att därmed ännu en gång männens obetingade maktställning över det kvinnliga könet må proklameras som samhällelig grundlag.”

I dagens kapitalistiska samhälle har män alltjämt en större ekonomisk makt än kvinnor och samhället bygger på familjen, där kvinnan görs beroende av mannen. Kvinnor arbetar mer deltid, tjänar mindre än män och för att kunna ha råd och tid att ta hand om barnen och hemmet är många kvinnor beroende av sina män. Så länge detta är standarden – så länge kvinnor är ekonomiskt beroende av männen – så kommer den makten också leda till våld, sexuella övergrepp och en nedvärderande syn på kvinnors sexualitet.

Att det inte går att bara övertyga alla om att kvinnor har rätt till sin egen kropp beror på att kvinnor inte är fria i förhållande till män. Så länge det finns en beroendeställning kan kvinnor aldrig bli fria. Och kapitalismen är ändlöst kreativ med sätt som kapitalister och andra skurkar kan tjäna pengar på den sexism som kvinnans underläge skapar. Pornografi, sexistisk reklam, människohandel och prostitution är några sätt. Att bara uppmana män att sluta köpa sex kommer inte att sätta stopp för prostitutionen. Så länge kvinnoförtrycket existerar kommer prostitutionen existera.

Inte heller kan prostitutionen bara ”förbjudas bort” genom skärpt lagstiftning. Sveriges lagstiftning prisas ofta av många feminister som en modell att följa. Men som Dominika berättar: ”Lagen gör våra liv svårare. Det hade varit bättre om man blev erbjuden någon hjälp i stället för att bara bli ivägskickad. Ge oss stöd att försöka förändra något i stället. Vi kan inte göra det på egen hand.”

Oavsett lagstiftning kommer kvinnor och barn att fortsätta säljas till män. Vad som behövs är inte bättre lagar, utan långsiktiga insatser som hjälper kvinnor att ta sig ur prostitutionen. Det behövs ekonomisk hjälp, hjälp med boende och hjälp för att kunna bearbeta de psykiska men man lidit. En mängd insatser som knappast kommer prioriteras under den ekonomiska kris som coronapandemin utlöst. Men reformer räcker inte. Vi måste kämpa mot det system som möjliggör sexhandel och trafficking: kapitalismen.

Efter coronapandemin kommer nya stora nedskärningar att genomföras för att betala för de stora summor som regeringen nu skänker till storföretagen och bankerna. Det kommer inte att finnas goda förutsättningar för att få igenom långsiktiga åtgärder för att hjälpa kvinnor ur prostitution.
Bara genom att avskaffa kapitalismen kan vi avskaffa den ekonomiska nöd som tvingar kvinnor att sälja sin kropp. Bara genom att nationalisera storföretagen och bankerna och låta arbetarklassen, den stora majoriteten, styra samhället demokratiskt kan vi se till att ingen kan tjäna pengar på att exploatera en annan människa.

Under ett socialistiskt samhälle skulle kvinnor göras verkligt jämställda männen – juridiskt, ekonomiskt och socialt. Mäns makt över kvinnor skulle avskaffas genom att avskaffa den ekonomiska ojämlikheten och genom att samhället tar över de uppgifter som idag huvudsakligen kvinnor utför i hemmet. När verklig jämställdhet uppnåtts kommer även prostitutionen att dö bort. Då är all form av slaveri ett minne blott. Då får kvinnor en verklig frihet.

1. Hetär: Kurtisan i antika Grekland, en mildare form av prostitution.