Den 28 februari fylldes gatorna i mer än 260 städer av demonstranter. Över en miljon arbetare strejkade. Anledningen var tvåårsdagen för tågolyckan i Tempi – den värsta i Greklands historia – som krävde 57 liv och skadade 180 personer.
Över en miljon i Aten och över 300 000 i Greklands näst största stad Thessaloniki strejkade och demonstrerade i vad som är den största generalstrejken i Greklands moderna historia. Staten och landets ekonomi paralyserades fullständigt. Flygplatserna stängde ner, hamnarna stod tomma, och butiker längs med gatorna bommade igen.
Sociala medier har fyllts av videor som visar när polisen jagar demonstranter och slår dem i bakhuvudet med batonger, eller sprutar tårgas i ansiktet på personer som står vid sidan av demonstrationerna. Men trots repressionen fylldes Syntagmatorget i Aten av folk igen och igen.
Olyckan orsakades av en kollision mellan två tåg, på grund av en långtgående vanskötsel av den grekiska järnvägen. Vid tillfället fungerade varken säkerhetssystemet (ETCS) eller andra skyddsmekanismer som ska förhindra att olyckor sker. Om dessa hade varit på plats hade olyckan inte skett.
Regeringen och myndigheterna, med hjälp av medierna, genomförde en mörkläggning med ursäkter som att “den mänskliga faktorn” låg bakom tragedin.
Faktum är att järnvägsarbetarnas fackförbund redan hade varnat myndigheterna om en mängd extremt farliga olösta säkerhetsproblem, men blivit ignorerade. Kombinationen av underfinansiering, privatisering och korruption lade grunden för att en katastrof förr eller senare skulle inträffa.
De nuvarande protesterna är inte de första. Demonstrationer där de skyldiga politikerna och myndigheterna pekats ut som mördare, och där demonstranterna krävt deras avgång, skedde efter olyckan, på förra årsdagen, och även nu i januari.
– Vi är här som de dödas röster, sade den 18-åriga demonstranten Marianna Papaconstantinou, som protesterade utanför parlamentsbyggnaden.
– Vi vill ha rättvisa för dem, eftersom personer som Karamanlis [f.d. transportminister] ljög om tillståndet på vår järnväg. Mörkläggningen är enorm.
– Profiterna är dränkta i de oskyldigas blod, ropades av den grekiska diasporan på en demonstration i Göteborg.
Men för den grekiska regeringens försvarare är olyckan till och med något positivt! Journalisten Aris Portosalte (som utöver att vara förespråkare för regeringen även blev utesluten ur journalistfacket för att vara strejkbrytare) såg inga problem med att 57 personer dog i olyckan. I ett panelsamtal på TV-kanalen ERT presenterade han åsikten att tragedier som dessa lägger grunden för förbättringar och att folk tyvärr måste dö i olyckor för att det ska bli bättre.
“När båtolyckan med Samina Express skedde och folk dog utanför ön Paros, så moderniserade vi reglerna för fartyg. När tre olyckor hände, två av dem i Tempi, en med fotbollssupportrar och den andra med studenter och barn, sen igen i Agios Konstantinos, återigen med elever, så bestämde vi oss för att bygga väginfrastruktur, både vägtunnlar och tunnlar för tåg. Så, tragiskt nog behövde unga individer dö. (…) Tragiskt, ja. Men ett offer är ett offer och nu har det hänt.”
Det här föraktet för vanliga människor genomsyrar Mitsotakis regering och hela den grekiska borgarklassen.
För att lyckas med sina krav måste rörelsen nu utvidgas till en längre politisk generalstrejk med målet att fälla regeringen. Stormöten måste hållas för att organisera de enorma mängder människor som är beredda att kämpa. Alla ledare som inte är villiga att föra kampen till sitt slut måste avvisas.
RKI i Grekland, Revolutionära kommunistiska organisationen, startade förra året en kampanj mot regeringens mörkläggning av olyckans orsaker, med tre huvudsakliga krav, som vi i RKP stöttar helhjärtat:
- Ned med regeringen!
- Bestraffa alla skyldiga för nedmonteringen av den grekiska järnvägen!
- Nationalisera järnvägen under arbetarkontroll!