“Hela Schweiz ska få höra, varje dag, i varje del av landet, att kommunisterna är här! Och att RKP har förklarat krig mot det här systemet!” sa Sereina Weber på den grundande kongressen för Revolutionäre Kommunistische Partei. För första gången på 80 år finns nu ett kommunistiskt parti i Schweiz.
Partiet har fått en lysande start! De har nyligen varit involverade i en lärarstrejk i Genève och nu även i campusockupationerna, som precis hade startat i landet när vi besökte dem. På kongressens sista dag startade en ockupation av universitetet i Bern. Hälften av Bern-kamraterna åkte dit direkt och den andra hälften åkte efter kongressen.
Totalt deltog över 330 personer på kongressen och 15 nya personer gick med under helgen. Vi som deltog från svenska RKP träffade både medlemmar som varit med i årtionden och vissa som bara varit det en dag. Det måste vara den mest inspirerande helgen någonsin.
Vill du ha ett bevis? De 330 deltagarna samlade in över motsvarande 1,5 miljoner kronor för att bygga det nya partiet och internationalen.
Många journalister var på plats för att täcka den historiska händelsen. Den schweiziska motsvarigheten till SVT gjorde ett tio minuter långt reportage som sändes på söndagskvällen när kongressen var avslutad. För varje minut av reportaget som gick, kunde kamraterna följa hur det vällde in personer på hemsidan som ville gå med i kampen.
Mediernas uppmärksamhet för de schweiziska kommunisterna är inget nytt. Vi har varit den enda organisationen i Schweiz som konsekvent stått på det palestinska folkets sida sedan 7 oktober. Vi har blivit hårt attackerade, men att bli attackerad för att man står på de förtrycktas sida mot imperialismen är inget dåligt. Tvärtom.
I avslutningstalet som Dersu Heri höll i sammanfattade han kommunisternas uppgifter, som stämmer lika bra för oss i Sverige:
“Idéer som för bara några år sedan verkade extrema, kommer att bli populära. Det är ett privilegium att vara kommunist i denna tid. De människor som vi behöver, som vill kämpa, finns där ute.
Den lugna tiden som borgarklassen längtar tillbaka till är förbi. Men vi kommunister klagar inte på att de tiderna är över. När livet blir svårare, när vi känner det själva, när vi ser hur våra medmänniskor känner, så vet vi att vi förbereder revolutionens seger.”