Den 16 oktober kallades anställda på Volvo i Umeå till möte. De informerades om att företaget ska flytta hyttillverkningen till Göteborg, att 500 arbetare skulle få gå och att åtminstone 100 till drabbas när flytten genomförts. Även i Göteborg kommer verksamheten skäras ner, då produktionen avvecklas från två monteringslinor till en. I slutändan kommer ungefär 700 svenska arbetare plus 200 i Belgien och Frankrike påverkas av Volvos beslut.
Personalen i Umeå reagerade givetvis med besvikelse och ilska, eftersom produktionen i staden fungerat bra och gått med vinst. ”Vi gör ett riktigt bra jobb. Och så pissar de på oss så där”, sa Linda Fredriksson i en intervju med Dagens Arbete. Detta visar på vilken stämning som råder bland arbetarna.
Volvo går med vinst: 3,4 miljarder kr under 2013. Och i oktober, samma månad som beskedet kom, ökade exempelvis Volvo Lastbilars marknadsandel i Europa till 18,7 procent. Lönsamheten för den egna återförsäljningen har ökat med hela 20 procent från föregående år.
Vinsten är dock tydligen otillräcklig. Ledningen på Volvo motiverar krasst flytten med att koncentreringen av koncernens verksamheter kommer att reducera tillverkningskostnaderna och därigenom öka lönsamheten. Detta är i grunden en ofrånkomlig del av kapitalismen – företagen effektiviserar ständigt produktionen för att öka vinsterna, utan någon som helst hänsyn till de som faktiskt skapar vinsterna. Arbetarna i Umeå var lönsamma, men inte lönsamma nog i företagets ögon.
Efter att cheferna tillkännagav nedläggningen antog IF Metalls verkstadsklubb ett uttalande som konstaterade att nedläggningen är ett hårt slag mot industrijobben i Umeå och Norrland, och vädjade om stöd från politiker och allmänheten. I början av januari i år konkretiserade fackklubben sina krav i en text som finns att läsa på klubbens hemsida. Det övergripande kravet på Volvo är att ingen medlem ska tvingas lämna sin anställning utan att det finns en genomarbetad plan som förbereder ett nytt arbete, pension eller studier.
Man hade mycket väl kunnat ställa som krav att inte stänga ner produktionen med hänvisning till den välfungerande lönsamheten, men de krav man presenterar är bra. Nu måste man dock inse att Volvo knappast kommer att vara samarbetsvilliga och att det kommer att krävas kamp för att få de åtgärder man vill ha. IF Metall Södra Västerbotten har motionerat till förbundskongressen som kommer att hållas under 2014 för ett återinförande av den lokala strejkrätten. De yrkar ”att uppdra åt förbundsstyrelsen att utreda att införa begränsad strejkrätt på lokal nivå med styrning från den lokala förbundsavdelningen”. Ett bifall av motionen skulle ge arbetarna signalen att de har facket bakom sig och skulle tillföra dem verktyg för att kunna stå upp mot Volvo.
Tyvärr är det inte osannolikt att motionen körs över och att de anställda i Umeå ställs utan det stöd de förtjänar. En fackrepresentant säger i en intervju med SVD att ”Vi tycker att vi har ett bra affärscase för att få behålla tillverkningen i Umeå. Det finns stora möjligheter att effektivisera här.” Man har alltså bestämt sig för att argumentera utifrån företagets synvinkel, istället för att tala om arbetarnas rätt till sina jobb. Vad man borde göra är att istället till fullo ställa sig på de anställdas sida och kanalisera de känslor som kokar bland dem.
Det kan mycket väl komma till det läget att de anställda har att välja mellan att kämpa utan fackets ledning i ryggen i en vild strejk eller att ge upp de mycket rimliga krav man ställt. Skulle man gå ut i strejk skulle man snabbt se vilka styrkeförhållanden mellan arbetarna och företaget som gäller och man skulle utan större problem kunna genomdriva de första kraven. I förlängningen krävs dock en mer omfattande nationell kamp för att försvara arbetarnas ställning mot Volvos långsiktiga planer.
Om inte arbetarna vidtar stridsåtgärder kommer de helt överges av Volvo. När krisen slår med full kraft mot Sverige står vi inför fler liknande attacker. Det är viktigt att inse att utan handling så kommer det bli arbetarna som får betala för kapitalismens kris.
Alla företag som lägger ned verksamhet som går med vinst borde omedelbart förstatligas. De har bevisat sig odugliga att utveckla samhället, och bevisar bara att de endast kan en sak: att exploatera människor under många år och sedan bara sticka iväg med vinsterna. De är bara parasiter! Vi kräver förstatligande under arbetarkontroll av storföretagen som en verklig lösning, och som det enda sättet att utveckla samhället.