Efter nio år av pinsamheter lägger den nazistiska ungdomsorganisationen Nordisk Ungdom ned. I ett pressmeddelande på deras nätblaska Skandinavisk Frihet gråter de ut om det ”förtryck” de anser sig ha blivit utsatta för.
”Aktivister sparkas från sina jobb, facket vägrar att företräda dem, de förföljs av myndigheterna samtidigt som vänsterextremister tillåts att trakassera och misshandla. […] vi döms i politiska domstolar, vi tillåts inte hyra lokaler, bankerna har stängt ner våra konton”.
Kan det alltså vara så hemskt, att ingen vill ha samröre med en organisation som vill upprätta ett världsomspännande apartheidsystem och som försvarar förintelsen? Det verkar som att hot och trakasserier mot förtryckta grupper av någon anledning inte är så populärt…
Under 1920- och 30-talet skapade Mussolini och Hitler fascistiska miliser i syfte att fullständigt utplåna arbetarrörelsen, med slagord mot ”kommunism” och ”jude-bolsjeviker”, med mera. Nordisk Ungdom har däremot aldrig blivit mer än en konstig sekt. De har bland annat trakasserat enskilda personer de inte tycker om genom attentat som att hälla röd färg (”blod”) på dörrar och fota sig själva utanför, spela teater utanför en bostad, banka på dörren till en lärares hem och slå sönder konstverk av barn.
Men genom att arbetare och unga har tagit strid mot dessa galningar verkar det nu ha börjat gå upp för dem hur avskydda de är. En viktig milstolpe var den 20 000 personer stora demonstrationen mot Nordiska Motståndsrörelsen i Göteborg 2017 – den gången dock mot ”riktiga” fascister och inte dessa blöjfascister.
Pressmeddelandet avslutas med ”Det är både med vemod och stolthet vi tar beslutet om nedläggning”, och man frågar sig vad för stolthet dessa människor kan känna – och vilka resultat de egentligen förväntat sig. De fascistiska våldssekterna kan sopas undan. Genom att mobilisera till massdemonstrationer så fort fascisterna visar sig kan arbetarrörelsen visa hur obetydligt små de är och vilken enorm styrka som den organiserade arbetarklassen har.