Det är svårt att inte kalla alla Eisensteins filmer mästerverk, och Pansarkryssaren Potemkin (1925) är inget undantag. Denna stumfilm om myteriet inom den ryska flottan 1905 skildrar den brinnande ilska hos matroserna som ständigt utsätts för förnedring av officerarna, och förmedlar myteriets anda genom de få mellantexter med dialog som finns. Man känner något djupt inombords när officerarna tvingar matroserna att äta ruttet, maskfyllt kött, och den förbittring som de måste ha känt.
När de rör sig mot land får vi se en av filmhistoriens mest ikoniska scener, när tsarens styrkor attackerar folkmassorna på Odessas trappor. Vi får se hur de tsaristiska styrkorna urskillningslöst dödar män, kvinnor och barn.
Detta klassiska verk av Eisenstein satte sin prägel på filmkonsten under flera årtionden. Nya filmtekniker gav liv åt denna vändpunkt i Rysslands historia och fängslar publiken än idag. De starka känslorna, förmedlade med ett skickligt montage, gör att man dras in i dramat och att ens eget klasshat förstärks. Det brutala våldet är plågsamt att se eftersom scenerna är så aktuella idag – missnöjda arbetare och familjer attackeras av en allt mer brutal statsapparat.
Händelserna 1905 kallades generalrepetitionen inför 1917 års revolution – och denna filmklassiker eldar på den revolutionära lågan och ger oss en inblick i förberedelseperioden inför vårt eget 1917.