Årets revolutionära skola, Marxism 2022, var speciell. Den ägde rum mitt i en tid då mäktiga klasstrider har börjat att återuppstå i land efter land. Sverige är inget undantag, vilket faktiskt bevisas av att gruvarbetarna precis lyft ett radikalt krav på 20 procents löneökning.
För första gången hölls Revolutions och Marxistiska Studenters studiehelg på Stockholms Universitet i stället för i Göteborg, vilket är en naturlig följd av att vi de senaste åren utvecklats till en organisation med medlemmar över hela landet. Under helgen samlades 125 deltagare, från Umeå i norr till Malmö i söder – och två deltagare från Norge respektive Finland – för att skola sig i revolutionär teori.
Kris, krig och klasskamp
De röda banderollerna med revolutionära slagord som hängts upp överallt i salen utlovade något helt annat än en akademisk universitetsdiskussion. Från första passet, Kris, krig och klasskamp: perspektiv för världsrevolutionen, stod det klart att helgen handlade om teori som en guide till revolutionär handling.
Fredrik Albin Svensson, redaktör för Revolution, inledde helgen med att beskriva en värld som ”kännetecknas av konstant politisk kris.” Sedan 2011 har antalet protester med mer än 50 personer ökat explosionsartat på alla världens kontinenter. I en internationell undersökning från opinionsinstitutet Edelman höll en majoritet med om påståendet att ”Dagens kapitalism gör mer skada än nytta i världen.”
”Miljarder människor börjar leta efter en väg framåt, och börjar dra långtgående slutsatser om det kapitalistiska systemet. Det är ingen liten sak,” betonade Fredrik.
View this post on Instagram
Ekonomiskt pressas arbetarklassen just nu från alla håll samtidigt, en process som diskuterades ingående under lördagseftermiddagen på passet Kapitalismens kris, pengar och inflation. ”Inflationen gör att en växande fråga för arbetare är – inte ’har jag råd att strejka?’ – utan ’har jag råd att inte strejka?'”, förklarade Niki Brodin Larsson i sin inledning.
Proletär internationalism
Efterkrigstidens kapitalistiska uppsving och den massiva utvecklingen av världshandeln har kommit till ett definitivt slut. Istället ser vi nya imperialistiska krig, som kriget i Ukraina, handelskrig mellan USA och Kina, och skärpta motsättningar överallt. Under passet om Imperialism, krig och proletär internationalism som inleddes av Niklas Albin Svensson, diskuterades hur allt detta är en del av den historiska krisen för kapitalismen. Den härskande klassens chauvinistiska demagogi och rasism är ett försök att härska genom att söndra: marxisters svar måste vara proletär internationalism.
Vi har gått in i en period av kris, revolution och kontrarevolution. I Iran har den revolutionära processen redan lett till en massrörelse mot regimen, och i ett inspirerande brandtal under passet Uppror i Iran: ”Död åt alla tyranner”, upprepade Esaias Yavari fackföreningen Haft Tappehs ord:
”Vi kämpar mot hela hela detta systemets utsugning, förtryck, diskriminering, fattigdom, mot hela detta klassamhälle, oavsett om det gäller Iran, Israel, Palestina, Afghanistan, Irak, Turkiet, England, Amerika, Ryssland, Kina och så vidare. Vi behöver inte förtryckarnas stöd. Vi är arbetarklassen, lönearbetarna, och genom att ena oss på nationell nivå och med arbetare i andra länder kommer vi att störta varenda en av er!”
Och proletär internationalism löpte som en röd tråd genom hela helgen. Vetskapen om att IMT samma vecka organiserar revolutionära skolor i Danmark, Schweiz och Tyskland fyllde luften med en känsla av revolutionär optimism och kämparglöd.
View this post on Instagram
Marxismen – en guide till handling
Under passen om Marxism vs. anarkism: demokratisk centralism eller platta strukturer?, Dialektisk materialism: filosofins roll i den revolutionära rörelsen och Staten och revolutionen: från kapitalism till kommunism tog kamraterna chansen att fördjupa sig i marxismens grunder, och visa på skillnaderna mellan den och andra idéer som anarkism och postmodernism och hur endast marxismen kan visa en väg ut ur kapitalismen.
I sitt avslutningstal, som möttes av rungande applåder, sammanfattade Revolutions redaktör, Ylva Vinberg, våra uppgifter:
”1938 skrev Trotskij att ’Utan en socialistisk revolution hotas hela den mänskliga kulturen av en katastrof.’ Då syftade han på andra världskriget. Idag står vi inför ett, på vissa sätt, större hot mot mänsklighetens framtid: klimatkrisen.”
Kapitalismens kris kan bara lösas genom arbetarklassens revolutionära kamp. När arbetarklassen väl rör sig för att förändra samhället, så finns det ingen armé i världen som kan stoppa den.
”Det finns så klart de som är pessimistiska, som tror att den svenska arbetarklassen aldrig kommer att röra på sig,” fortsatte Ylva. ”Men det är inte en fråga om om utan när arbetarklassen rör på sig.”
Hon förklarade att de rekordfå strejker vi sett under det senaste årtiondet inte innebär att det kommer ske ännu mindre i den svenska klasskampen under de kommande åren, utan att det är ”lugnet före stormen” vi ser. Ylva påminde om att även gruvstrejken 1969 föregicks av en period av rekordfå strejker. Det en av strejkledarna, Elof Luspa förklarade 1982 om strejken är en viktig påminnelse:
”1969 var ett avgörande år för den socialdemokratiska parlamentarismen. De skulle upplysa hela Europas arbetarklass om att i Sverige har vi ett absolut vattentätt system där problemen löses i samförstånd, utan strejker. Gruvarbetarna gick i strejk och blåste bort det svenska undret.”
Nu höjer gruvarbetarna på nytt rösten i Norrland, där tusentals gruvarbetare röstat för krav på mellan 10 och 20 procent på fackmöten. Den unga gruvarbetaren Waldemar Tapojärvis ord till DN visar ilskan som finns mot fackets passivitet.
”Det slog hårt mot moralen när det kom ut att vårt fackförbund IF Metall endast kräver 4,4 procent i lönehöjningar nästa år. Och att de tydligt slog fast att vi inte kommer att kompenseras för inflationen. Att vi ska förvänta oss reallönesänkningar … Det är ingen naturlag att det är arbetarlöner som driver på inflationen. Folk här är förbannade för att vår egen fackförening IF Metall argumenterar som arbetsgivare … Vi kan inte sitta tysta och tacka och ta emot ett sådant svek.”
Det är inte omöjligt att gruvarbetarna på nytt blir den kraft som går i strejk och ”blåser bort det svenska undret” av samförståndsanda och klassamarbete. Klart är att Sverige går mot ökad turbulens – och klasskamp. Revolutioner håller på att förberedas överallt, även i Sverige som Ylva förklarade:
”Världsrevolutionen står på dagordningen: det är fakta. Och det gör att vi som redan nu dragit slutsatsen att kapitalismen måste störtas har en uppgift Vi måste noggrant studera marxismen. Men idéer i sig är inte tillräckligt. Vi måste också agera. Inte genom att kasta soppa på Van Gogh-målningar eller klistra fast oss mot gatan, utan genom att bygga den revolutionära organisation som arbetarklassen behöver för att kunna ta makten.”
