Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) drabbas nu av stora neddragningar. Roger Jönsson, uppsagd bibliotekarie på ARAB, har skrivit en mycket intressant artikel som vi återpublicerar här för våra läsare.
Det är svårt att inte ställa sig frågande till hur långt såväl Socialdemokraterna som LO ämnar gå i sin strävan att svika den arbetarrörelse de säger sig representera. Att begränsa strejkrätten i ett land som har ytterst få strejkdagar per kalenderår var tydligen inte tillräckligt. Även den svenska arbetsrätten anses vara i behov av att göras mer flexibel för arbetsköparnas vidkommande. Lagen om anställningsskydd sägs också nödgas genomgå en ”modernisering” (vilket är nyspråk för slopandet av åtskilliga framgångar som arbetarrörelsen tillkämpat sig).
Listan över LO och SAP:s ensidiga eftergifter kan göras lång och tyvärr tyder ingenting på att den trenden kommer att brytas. I slutet av 2019 fattades ett beslut om att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) skär ner kraftigt på diverse utgifter. Bland annat innebär detta att biblioteket inte längre införskaffar nya böcker och snarast möjligt avslutar prenumerationerna på samtliga tidskrifter. Inom kort kommer det inte heller finnas kvar några anställda bibliotekarier.
Per Holmström, ordförande i ARAB:s styrelse, har i ett uttalande häromdagen sagt att ”Underskottet för 2019 beräknas bli cirka 2 miljoner kronor. För att kunna fortsätta utveckla kommer vi nu att fokusera på områden där vi kan möta framtiden inom vår verksamhet”.
Utveckling genom avveckling och ett fokus på områden som möter verksamhetens framtid rimmar väl med en tillsynes väletablerad föreställning om att arbetarrörelsen hör det förgångna till och att den vänsterorienterade idéutvecklingen har stagnerat. Visionen om en för det stora flertalet mer gynnsam framtid tycks ha grumlats av en närsynthet där kortsiktiga besparingsåtgärder väger tyngre än att i förlängningen hålla arbetarrörelsens tankegods och ideal vid liv.
Att ge ARAB en i sammanhanget blygsam engångssumma för att fortsatt bibehålla vår servicenivå och betydelse inom det svenska biblioteksväsendet torde knappast försätta våra finansiärer i någon ekonomisk kris. Inte heller ett ökat budgetanslag från stiftarna hade varit något problem om viljan hade funnits.
I den floskelfyllda replik som Holmström ger till en debattartikel som den 23 januari publicerades på tidskriften Arbetets webbplats noterar han med glädje ”det stora engagemanget för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek”. Ett större engagemang från våra finansiärer vore dock avsevärt mer glädjande än en loj klapp på axeln på de 378 forskare, debattörer och folkrörelseaktiva som visat sitt stöd för ARAB:s bibliotek och för höjda anslag till verksamheten.
Vidare försvarar han även neddragningarna med hänvisning till ett säkerställande av en sund ekonomi, där pengarna ska användas på ett ansvarsfullt sätt för att till syvende och sist ”värna vår egen historia och själ.” Med tanke på konsekvenserna av denna förmenta ansvarsfullhet ligger det nära till hands att tro att ointresset för bibliotekets framtida nytta snarare får finansiärerna att värna om den egna plånboken. Ty någon själ att värna om tycks sorgligt nog inte längre finnas.
Roger Jönsson, uppsagd bibliotekarie på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek