Det är ett missförstånd att skribenter, och endast skribenter (i ordets yrkesmässiga mening), fullständigt kan lyckas med att bidra till en publikation. Tvärtom blir den bara livskraftig och livlig om man för varje fem ledande och regelbundet bidragande skribenter har femhundra eller fem tusen bidrag från personer som inte är skribenter. En av gamla Iskras brister, som jag alltid försökte få bort (och som har vuxit till monstruösa proportioner i nya Iskra) var att alldeles för lite gjordes för den från Ryssland. Vi brukade trycka allt, praktiskt taget utan undantag, som vi mottog från Ryssland. Ett verkligt levande organ borde bara trycka en tiondel av det som mottas, och använda resten som material för att informera och vägleda journalisterna. Vi måste ha korrespondens med så många partianslutna arbetare som möjligt, korrespondens i vanlig mening, inte i den journalistiska.
Isolerad från Ryssland väger den kvävande stämningen i det fördömda emigrantträsket så tungt på en att den levande kontakten med Ryssland är vår enda räddning. Låt alla minnas det som faktiskt, inte bara i ord, anser (och gör) vårt organ till ett organ för hela “majoriteten”, ett organ för det stora flertalet ryska kamrater. Låt alla som anser detta organ vara sitt eget och som är medveten om en socialdemokratisk partimedlems plikt en gång för alla överge den borgerliga vanan att tänka och agera som man brukar gentemot lagligt publicerade tidningar – vanan att känna: det är deras uppgift att skriva och vår att läsa.
Alla socialdemokrater måste arbeta för den socialdemokratiska tidningen. Vi ber alla att bidra, särskilt arbetare. Ge arbetarna den bredaste möjligheten att skriva för vår tidning, att skriva om praktiskt taget vad som helst, att skriva så mycket de bara kan om vardagslivet, intressen och arbete – utan sådant material är ett socialdemokratiskt organ inte värt ett korvöre och förtjänar inte sitt namn.
Skicka oss dessutom gärna privata brev, inte för att bidra till tidningen, alltså inte för publikation, utan som kamratlig förbindelse med redaktionen för att hålla dem informerade, inte bara om fakta och incidenter, utan om den rådande känslan och vardagen, den “ointressanta”, enformiga, rutinmässiga sidan av rörelsen. Folk som inte bott utomlands kan inte föreställa sig hur mycket vi behöver sådana brev (det är absolut ingenting hemligt med dem heller, och att skriva sådana okrypterade brev en eller två gånger i veckan är verkligen något som även den mest upptagna person kan göra).
Så skriv till oss om diskussionerna på arbetarstudiecirklarna, dessa diskussioners karaktär, ämnen som studeras, och sakerna arbetarna frågar om – om läget i propaganda- och agitationsarbetet, och om kontakter vi har bland allmänheten, i armén och bland ungdomen – skriv framförallt om alla sorters missnöje som arbetare har med oss socialdemokrater, om sakerna som besvärar dem, om deras förslag, kritik, och så vidare. Frågor som är knutna till den praktiska organiseringen av arbetet är särskilt intressant nu, och det finns inget annat sätt att göra redaktionen bekant med dessa än en livlig korrespondens, inte på ett journalistiskt sätt, utan helt enkelt av kamratlig sort.
Självklart har inte alla förmågan eller benägenheten att skriva, men… säg inte “Jag kan inte”, säg “Jag vill inte”. Givet att man vill, kan man hitta en eller två kamrater som kan skriva i varje cirkel och varje grupp, till och med i den allra minsta (de mindre grupperna är ofta särskilt intressanta eftersom de gör de viktigaste, om än de mest diskreta, delarna av arbetet).
… Ge alla möjligheter till de yngre personerna att skriva till oss – till ungdomen, partiarbetarna, “centralisterna”, organisatörerna, och de vanliga gräsrotsaktivisterna på improviserade möten och massmöten. Bara med en sådan bred korrespondens kan vi, med våra gemensamma insatser, göra vår tidning till ett verkligt organ för arbetarklassens rörelse i Ryssland. Vi ber uppriktigt om att detta brev läses upp på alla typer av möten, studiecirklar, grupper och så vidare., och så vidare. – så vitt och brett som möjligt – och att vi blir informerade om hur arbetarna tar emot denna uppmaning.
… och en uppmaning från oss
Berätta för oss!
Tidningen Revolution kan och måste ge den växande kommunistiska generationen en röst! Om du är kommunist och kämpar för att avskaffa kapitalismen är detta din tidning!
Till skillnad från andra tidningar förlitar vi oss inte på några proffsskribenter. Vi vill inte ha “progressiva” professorer som predikar postmodernism förklätt till vänsteridéer, eller journalister som skriver snygga texter om ingenting. Vi är en megafon för kommunister – den grupp i samhället som nu väcks till liv, och som inte kommer att tveka inför att krossa detta ruttna system!
Om du också är kommunist, så skriv till oss – berätta för dina kamrater varför du kämpar, vad som ger dig hopp, och vad som väcker ditt klasshat! Låt oss visa den kommunistiska generationens aktivister att de inte är ensamma om att kämpa!
Skriv till oss på: info@marxist.se!