Moderaterna har meddelat att de planerar att genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Skattesänkningarna urholkar den svenska statskassan. För en högerpolitiker kan detta rentav framstå som oansvarigt, som de säger, mot bakgrund av den instabila världsmarknaden.
Men för marxister är huvudsaken inte statsskulder eller budgetunderskott. Det som är viktigt är hur detta drabbar den svenska välfärden, ökar klyftorna och försämrar för dem som har det sämst.
Det är sant att jobbskatteavdraget gör att de som har ett arbete får ett par hundralappar mer i plånboken varje månad. Detta har till uppgift att hålla tillbaka lönekraven genom att skapa en illusion av att man fått det bättre. De verkliga vinnarna på skatteavdragen är därför kapitalisterna, som med hjälp av skattesänkningarna kan roffa åt sig en allt större del av det totala produktionsresultatet. De som får betala notan är arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer – och i slutändan också de som har arbete, genom en försämrad välfärd.
Att skatten blir 200 kronor mindre innebär inte heller att ersättningen i a-kassan, föräldraförsäkringen eller sjukförsäkringen blir högre, eftersom ersättningen baseras på lönen före skatt. Samma sak gäller pensionen. De sjuka och arbetslösa får inte en krona av de föreslagna skattesänkningarna. Till det ska läggas att den skattesänkning som pensionärerna tidigare utlovats är på tok för liten för att kompensera för den sänkning av pensionen som sker nästa år.
Den totala kostnaden för förslaget är 16 miljarder kr, om man räknar in att brytpunkten höjs, alltså gränsen för när man måste betala statlig skatt. Bara den kostar tre miljarder kronor medan sänkningen av skatten för pensionärer bara är en av dessa miljarder. Resterande utgörs av det vanliga jobbskatteavdraget.
Den sammanlagda summan av alla skattesänkningar som regeringen genomfört under mandatperioden närmar sig nu 140 miljarder kronor. Detta har skapat ett enormt hål i den offentliga sektorns verksamheter, som aldrig återhämtat sig från krisen på 1990-talet. Situationen börjar bli alltmer ohållbar, och det fungerar bara tack vare personalens uppoffringar, som får betala skattesänkningarna med sina trötta kroppar.
Sverige är nu ett av de länder i världen där klassklyftorna ökar allra mest. Det råder också stor personalbrist inom sjukvården, äldreomsorgen och skolan samtidigt som vi har en arbetslöshet på runt 8 procent. Trots alliansens löften om ökad sysselsättning och påståenden om att jobbskatteavdragen ska leda till nya jobb genom ökad konsumtion, har arbetslösheten stigit under högerns sju regeringsår. Det finns ingenting som talar för att det femte jobbskatteavdaget blir annorlunda.
Arbetslösheten är dessutom helt ologisk. Det råder ingen brist på arbeten att utföra, men kapitalismen är inte bara ett orättvist utsugarsystem utan är – i motsats till liberala luftslottsteorier – i praktiken också extremt uselt på att fördela resurser.
Det ser ut som att alliansen kommer förlora nästa val. Samtidigt ska man inte ha för stora illusioner i socialdemokratin som varken har lovat att riva upp det femte skatteavdraget eller höja den sänkta bolagsskatten. Nedmonteringen av den svenska välfärden har pågått oavbrutet under de senaste 20 åren, och skillnaden mellan olika regeringar har bara varit i vilken takt detta skett. Detta innebär såklart inte att socialdemokraternas högerreformistiska politik inte är att föredra framför högerns direkt arbetarfientliga politik.
Vi marxister är fullständigt emot skattepolitiken som straffbeskattar de mest utsatta och urgröper den gemensamma välfärden. Så länge vi har ett kapitalistiskt system kommer orättvisorna att kvarstå. Vi måste kämpa för varje krav som minskar orättvisorna och ger arbetarklassen en bättre ställning gentemot kapitalisterna.
Genom att riva upp jobbskatteavdragen hade vi kunnat använda de 140 miljarderna för att skapa offentliga jobb, som vi är i enormt behov av, i barnomsorg, äldreomsorg, vården, etc. Genom detta hade vi gett människor som vill jobba en chans genom att höja skatterna för de som redan tjänar mer än de behöver. Genom att sänka brytpunkten för statlig skatt, höja bolagsskatten och återinföra förmögenhetsskatten skulle vi få in många miljarder till att laga hålen i den offentliga välfärden och genomföra nödvändiga investeringar i exempelvis bostäder och infrastruktur.
Men det kan inte stanna där. De verkliga resurserna finns inte hos de högavlönade utan de finns undangömda hos de stora bankerna och monopolen. Nästa steg är därför att förstatliga det som blivit privatiserat samt de största företagen för att skapa ett rättvisare samhälle för alla. Detta kräver att arbetarrörelsen tar strid ett offensivt program för socialism. Det är vad vi marxister kämpar för.
- Nej till jobbskatteavdrag! Kamp för höjda löner!
- Höj skatten för storföretagen och de rika!
- Använd pengarna till att skapa nya jobb inom offentlig sektor!
- Förstatliga storbankerna och monopolen under arbetarkontroll!