Israels detonering av sprängladdningar i personsökare och walkie-talkies i Libanon dödade 42 personer. I skrivande stund har deras bombattentat på en vecka dödat över tusen personer, de allra flesta civila.
Man kan fråga sig vad som hade hänt om rollerna var omvända – om Hizbollah hade attackerat Israel på samma sätt.
Eller om en främmande makt placerat sprängladdningar i fickorna på medlemmar i ett styrande parti i Sverige, att detta lett till oskyldiga civilas död, och sedan följts av bombräder och markinvasion.
Vad hade media svarat?
Det hade fördömts, och benämnts som det borde – som terrorattentat och mord på civila.
Men i svenska medier var tonen en helt annan.
“Scenariot påminner mer om en Bondfilm än verkligheten” skrev den sionistiska fårskallen Benjamin Katzeff Silberstein i Göteborgs-Posten (GP).
Jämför denna reaktion med de spaltmeter som skrivits om de skräckinjagande sms som iranska hackare skickat till svenskar med uppmaningar om att hämnas på koranbrännare.
Fallen kunde inte vara mer olika. I det ena, tusentals sprängdåd mot civila, i det andra… sms. Men i de svenska medierna är ett mass-sms till svenskar närmast ett terrordåd, medan Israels faktiska terror ursäktas.
När Göran Greider kallade Israels brott för statsterrorism – det vill säga: han påpekade det uppenbara – målades han upp av Adam Cwejman i GP:s ledare som en av flera “oväntade internationella vänner” till Iran.
Silberstein säger att attacken “var en del i ett krig som Israel varken startade eller önskade”. Ett anmärkningsvärt påstående, när det är Israel som i månader har försökt tvinga fram ett storkrig i Mellanöstern, framförallt genom provokationer mot Iran.
Bombningen av Irans ambassad i Damaskus i april och mordet på Hamas politiska ledare Ismail Haniya i juli, återigen på iransk mark, visar detta tydligt.
Det borde vara uppenbart för alla att det är Israel som eskalerar kriget. Och GP rättfärdigar det. Silbersteins artikel heter just “Mot Hizbollah har Israel snart inget val”.
Om det är någon som har ett val att inte eskalera ytterligare är det just Netanyahus Israel. Efter otaliga provokationer under det senaste året är det bara Iran och Hizbollah som håller tillbaka, men även deras tålamod har självklart gränser.
Både Silberstein och Cwejman lägger fokus på missilerna som Hizbollah har skjutit mot Israel. Men de underlåter medvetet att nämna att detta är ett svar på Israels invasion av Gaza, och att Hizbollah upphör om Israel går med på en vapenvila.
I ytterligare en ledare försöker Cwejman rikta bort fokuset från Israels brott – “när såg man senast en demonstration i Sverige mot teokratin i Iran, dess agerande i regionen eller dess förtryck av sin egen befolkning?” skriver han. Har denna demokratiska förkämpe missat stödprotesterna för det iranska upproret förra året, i kamp för “Kvinna, liv, frihet”? Vi förstår att Cwejman själv knappast var där, men många av oss som deltar i Palestinarörelsen var det.
Som kommunister är vår utgångspunkt i varje konflikt frågan: vem är förtryckt och vem är förtryckaren? I fallet med Israels utvidgade krig i Mellanöstern råder det inga tvivel – Israel är förtryckaren.
Medierna under kapitalismen kan tala sanning nio gånger av tio, för att kunna ljuga så mycket mer effektivt den tionde gången – när behovet är som störst för den härskande klassen.
Den svenska imperialismen, trogen USA-imperialismen, Israels främsta vän, har ett stort behov av att stötta sina allierade fullt ut. Och de borgerliga svenska medierna gör sin plikt lojalt, och dansar efter deras pipa.
För att stå emot de sionistiska lögnerna behövs en självständig arbetarmedia, oberoende från borgarklassen – uppbyggd av och skriven av arbetarklassen och ungdomen, på kommunistisk grund. Sådan arbetarmedia är just vår tidning Revolution.
Fler exempel på mediernas lögner
Dagens Nyheter
“…ett anfall av detta slag är ändå att föredra framför såväl det besinningslösa våldet i Gaza som Hizbollahs ständiga raketattacker”, såg vi på DN:s ledarsida. Att personsökare-attacken bara är ännu en provokation som bäddade för en bombningskampanj och markinvasion, just som i Gaza, kunde genierna på DN självklart inte förutse. De lämnar ändå en brasklapp om att Israel såklart måste utföra sitt mördande på ett demokratiskt sätt:
“[Israel] har rätt att försvara sig men måste göra det på ett sätt som anstår en nation som kallar sig Mellanösterns enda demokrati.”
En annan artikel i DN relativiserar smidigt till Israels fördel. “Man kan stöta och blöta vem som i begynnelsen började och varför” skriver författaren, men texten såväl som rubriken “Hizbollah håller ett helt land de inte styr gisslan” gör det tydligt vad som menas.
Underförstått är att vi ska tro att det först är nu som någon civil person i Libanon fallit offer för Israels våld. Att Israel dödat och skadat hundratals civila i Libanon det senaste året, bland annat med användandet av vit fosfor – ett krigsbrott – nämns inte.
Svenska Dagbladet
Svenska Dagbladets ledare skriver om ICC:s begärda arresteringsorder mot Netanyahu för krigsförbrytelser att “om Israels krigföring klassas som brottslig, inskränker det kraftigt möjligheterna för fria stater att försvara sig mot terror och militära angrepp.”
Med andra ord kan vi alltså inte kritisera Israels mördande av civila, eftersom det hindrar andra länder i väst från att göra samma sak.
Vidare skriver SvD noggrant ut att 60–70 000 israeler flytt sina hem i norra Israel på grund av konflikten med Hizbollah, men utelämnar de över 100 000 som hade flytt i Libanon när artikeln skrevs. Nu är en miljon libaneser på flykt, enligt BBC.
Dagens ETC
ETC:s granskning av 8000 artiklar visar att det krävs tolv dödade palestinier för att få lika många omnämnanden som en död israel, och att palestinier beskrivs som “dödade” medan israeler “mördas”.
Men den så kallade ”vänstertidningen” ETC har själva bidragit till dessa förvrängningar och lögner om Palestinarörelsen. Den 8 oktober, när Israel påbörjat bombningen av Gaza, skrev de till exempel att Hamas, inte den israeliska imperialismen, är palestiniernas värsta fiende.
I augusti försvarade de medierna under rubriken Nej, Gazarapporteringen är inte ett fatalt misslyckande:
“…att media därmed bidragit till att legitimera kriget och på något sätt är medskyldiga är inte bara en grov anklagelse, den är dessutom helt ologisk. Man är bra naiv om man tror att IDF läser eller bryr sig om vad BBC och SVT skriver.”
Nej, IDF bryr sig kanske inte om vad svenska medier skriver. Men att den grova felrapporteringen bidragit till hets mot palestinier och sympatisörer i Sverige, som en del i den världsomspännande hetsen mot alla som motsätter sig folkmordet, kanske en tidning som kallar sig vänster borde bry sig om.