Nära sex tusen arbetare fyllde idrottsstadion Shiroodi nära Tehran, på första maj. Detta trots att den arrangerade organisationen, Arbetar Husen, använde sina vanliga ruttna metoder för att försöka splittra arbetarna. Precis som förra året hade de angett fel plats för första maj demonstrationen. När det väl stod klart var samlingen skulle vara, hade en hel del redan gett upp och gått hem. Arbetar Husen är en organisation som under dom senaste 25 åren har tjänat som ett redskap för den Iranska regimen i deras kamp för att kuva dom riktiga arbetar organisationerna. Tillexempel så användes dom för att attackera den oberoende fackföreningen som hade startats på Vahed buss bolag i Teheran i maj 2005.
Trots förvirringen var det alltså tusentals människor som samlats på stadion och representanter för Arbetar Husen äntrade scenen. Det var intressant att se att man hade satt plattformen högre upp än normalt, och för att ta sig upp på scenen var talarna tvungen att använda sig av akrobatik. Detta, tillsammans med det stora antalet ”Informations ansvariga”, visar hur mycket ledningen fruktar att arbetarna skall ta sig upp på scenen!
Arga arbetslösa arbetare störde talarna och protesterna från publiken gjorde Hassan Sadeghi, sekreterare på det samordnande högkvarteret för dom Islamska Arbetarråden och Ali-Reza Mahjoob, general sekreterare för Arbetar Husen, fruktansvärt arga.
Mittemot huvudingången hördes starka och förenade slagord som drog till sig allas uppmärksamhet, ”Frige politiska fångar” och ”Frige Mahmoud Salehi”. Det var arbetarna från Vahed Buss bolag, som organiserade sig i sin egen oberoende fackförening, som krävde sina rättigheter genom att skrika högt med förtryckt ilska.
Efter en kort stund förenade de sig med sina allierade aktivister samt ett ansenligt antal arbetare, och gick mot plattformen. Detta överskuggade omedelbart hela mötet.
Slagordet ”Låt Ossalou tala”, ”Låt Ossalou tala” höjde stämningen bland aktivisterna, och av den anledningen lämnade en person från underrättelsetjänsten sin post uppe på scenen och började närma sig Mansour Ossalou med syftet att misshandla honom. Detta lyckades han inte göra. De oberoende arbetarna kunde inte ta över plattformen, men ledningen där uppe kunde inte heller utföra sin planerade ceremoni. De blev ständigt utbuade. Efter att ha läst varenda artikel av resolutionen blev de utbuade. Ljudet av slagord som ”Arbetare, studenter, enhet, enhet”, ”Arbetare, lärare, enhet, enhet”, ”Ner med kapitalets beskyddare” och ”Tillfälliga anställningar måste dras tillbaka” gjorde att Arbetar Husens representanters inte kunde behålla kontrollen över mötet.
Arbetarna gick mot utgången medan de fortsatte ropa sina egna slagord. När säkerhetsvakterna såg att elden började flamma upp ännu mer, visade de ännu en gång att de endast är kapitalismens försvarare och att främsta anledningen till att de är beväpnade är för att de ska kunna underkuva arbetarrörelsen. De attackerade arbetarna med batonger, inköpta för de skattepengar som arbetarna själva betalat.
Arbetarnas enhetliga skara gick igenom polisernas linje och fortsatte att framåt. Angreppet trappades upp. En av arbetarna blev så illa slagen att hans kamrater tog honom på en bår till sin buss.
De militanta arbetarna hade uppnått sitt mål och bestämde sig därför för att avsluta ceremonin. De lämnade demonstrationen, upplyftande av självförtroende och enighet.
Det var vid den här tidpunkten som polisen började sin jakt. Människor som hade identifierats förföljdes och arresterades på runt om kring i staden. Ett antal studenter och arbetare från fackföreningen på Vahed buss bolag arresterades. Studenterna har nu släppts, men när denna rapport skrivs finns det fortfarande inga nyheter om vad som hänt med de arresterade arbetarna. Tilläggas ska också att Mansour Ossalou attackerades på väg till tunnelbanestationen, så att han skulle kunna arresteras. Men hans anhängare gjorde motstånd och förhindrade att han arresterades.
På eftermiddagen, då första maj firandet officiellt skulle ha hållits, var det många arbetare som kom till stadion för att fira sin egen dag. Men då var dörrarna stängda. Som om arbetarna inte borde fira sin egen dag och som om det borde vara en sorgens dag.
Det var ett stort antal människor som hade kommit och de satt framför de stängda dörrarna till den tid som utannonserats som slutpunkt för ceremonin. De åt glass och godis och diskuterade med varandra dagens händelser. De fick en livlig första maj att minnas.
Länge leve arbetarnas enhet!
Rapport från tidningen Militant 1 maj 2007