Människoliv sätts på spel när Hamnarbetarförbundet används som en murbräcka för att driva igenom inskränkt strejkrätt. Men hamnarbetarna är fast beslutna att inte vika sig.
Sedan 1 april tvingas alla hamnar runtom i landet att följa Sveriges Hamnars nya policy. Den innebär att arbetsgivarna enbart kommer att erkänna Transportarbetarförbundet, det fack som tecknat kollektivavtalet. Därmed kommer Hamnarbetarförbundet att utestängas från skyddskommittéer och övriga samverkansforum i arbetsmiljöarbetet. Förbundet fråntas därigenom alla fackliga rättigheter.
Revolution har träffat två företrädare för Hamnarbetarförbundet för att diskutera den senaste utvecklingen. Robert Lindelöf är förtroendeman för avdelning fyra i Göteborg.
– Förmåner som man kämpat sig till under många år har dragits tillbaka. Policyn innebär i stort att alla hamnar i Sverige stänger ute oss. Vi får inte ha någon skyddsorganisation, inga skyddsombud och vi får inga lokaler, förklarar han.
Även Peter Annerback, som är ordförande för Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborg, är förbannad över den ohållbara situationen.
– Vi kan inte ens ta tjänstledigt för att utföra fackligt arbete. Vi kommer inte ha möjlighet att bedriva fackligt arbete annat än på helgerna, förklarar Peter Annerback.
Man kommer inte heller att kallas till förhandlingar om arbetsscheman, regler, förändringar på arbetsplatserna, eller något annat som rör arbetarnas liv och säkerhet. Dessutom kommer företagen att dra in all betald facklig tid för de lokala företrädarna.
Den nya policyn försvårar säkerhetsarbetet i en miljö där skaderisken är hög och där säkerheten borde vara högsta prioritet. I mars miste två arbetare livet i svenska hamnar inom loppet av en vecka.
– De senaste dödsfallen är ett riktmärke på hur riskfyllt terminalarbetet är. Att vi inte har möjlighet att utse skyddsombud kommer definitivt att påverka säkerheten, förklarar Robert.
Robert Lindelöf arbetar på Gothenburg Ro/Ro Terminal (GRT). På denna arbetsplats med 200 anställda är det nu bara 11 personer som kan utses till skyddsombud. I Helsingborg, en hamn i samma storleksordning, finns bara ett enda skyddsombud som arbetar ute i produktionen.
Arbetet i hamnen präglas av varierande intensitet och förändringar i arbetssättet. Exempelvis har GRT under den senaste perioden sett en enorm ökning av produktiviteten. I praktiken har man överskridit hamnens kapacitet, vilket har lett till trängsel och stress på terminalen. Detta har i sin tur orsakat krockar och andra olyckor.
– Det finns väldigt mycket gods och begränsad plats. Det blir logistiskt problematiskt, berättar Peter. Det kan ta ett tag innan man märker vilka effekter den nya policyn har på säkerheten. Det är först när man gör förändringar i arbetssätten, till exempel flyttar gods till andra platser, som större misstag i det förebyggande säkerhetsarbetet kan ske. Då blir det ett problem om man har skyddsombud som inte ens är ute i verksamheten, eller som tvingats bli det för att man inte har några andra att utse.
Att Sveriges Hamnar bortser från riskerna med den nya policyn visar att man är beredd att ta till alla tänkbara medel i konflikten.
– Detta är hål i huvet egentligen. Skyddsombud är ingen kostnad, men det kan kosta människoliv, fortsätter Peter.
Nedskärningar och otrygga anställningar
Den nya policyn innebär att den konflikt som tidigare varit begränsad till Göteborgs hamn utsträcks överallt där Hamnarbetarförbundet finns. Sedan våren 2016 har det varit tre strejker i Göteborgs hamn till följd av att arbetsgivaren APM Terminals fört en aggressiv antifacklig politik. Av de 160 anställda som varslades förra sommaren var det många som fick lämna företaget, varav vissa därefter fick återgå till exakt samma jobb genom bemanningsföretaget Adecco.
Tidigare hade man ”blixtanställningar”, som var en slags vikariepool där man var anställd direkt av hamnen. Under en längre tid har dock både fastanställda och blixtanställda ersatts med inhyrd personal.
– Vid årskiftet skrotade man blixtsystemet, men fram till dess hade man dessa system parallellt. Nu är det bara Adecco och en liten del fastanställd personal, förklarar Robert.
De som tidigare haft anställning i hamnen har nu ersatts av en enorm bemanningsstyrka på uppemot 200 personer. Trots att det är en väldigt dyr lösning, så ser företaget många fördelar.
– Genom Adecco har du bara anknytning till Adecco, och ingen anknytning till hamnen. Om de bryter kontraktet så kan du hamna var som helst, fyller Peter i. Det är svindyrt att ha Adecco, och det vet alla om. Frågan är inte om, utan när det kommer att försvinna. Det skrämmer folk, och det märks på att många inte vill vara med i en fackförening.
Hamnarbetarförbundet har mycket stridbara traditioner, något som arbetsgivaren mer än gärna skulle vilja göra sig av med. Och bemanningsföretagen bidrar till att försvåra Hamnarbetarförbundets rekrytering.
– De går hårt åt vårt fackförbund vid nyanställning, de säger att vi är en sekt. Vi har ingen facklig representation vid introduktion, det har bara Transport, säger Robert.
Systemet med bemanningsföretag betyder att personalstyrkan successivt byts ut, ofta på egen begäran, vilket gör att kontinuiteten störs och den allmänna kunskapsnivån sänks. Trots att många har avskedats råder det akut brist på arbetskraft. Produktiviteten i hamnen har minskat dramatiskt de senaste åren, och introduktionen av bemanningsföretag har definitivt varit en bidragande faktor. En annan är inkompetenta chefer som saknar kunskap om hur en hamn ska drivas. Den enda av Göteborgs hamnar som går riktigt bra för stunden är GRT, den enda hamn som behållit det gamla blixtsystemet.
Men som ett led i att slå mot Hamnarbetarförbundet har Svenskt Näringsliv producerat en rad lögnaktiga artiklar i syfte att lägga skulden på förbundet. Man har beklagat sig över hur konflikten påverkar företagets ”kundrelationer” negativt, och vilka konsekvenser det kan få för ”näringslivet” och den svenska ekonomin i stort. De pekar på strejkhot som anledningen till att produktiviteten minskat i hamnen – men ingenstans nämns APM Terminals lockouter som innebar 371 timmars nedlagd produktion.
”En murbräcka mot strejkrätten”
Frågan är nu hur man ska gå vidare. Diskussioner har förts med både LO och Transport, men inga seriösa förslag har lagts fram av Medlingsinstitutet.
– Alla lösningar de har lagt fram har byggt på att Hamnarbetarförbundet antingen ska försvinna, eller helt tappa inflytande, säger Robert. En hängavtalslösning bygger på att vi blir en slags underorganisation, och det skulle innebära att vi säljer vår fredsplikt mycket billigare än något annat fackförbund på svensk arbetsmarknad har gjort. Vi skulle behöva ge upp den basdemokratiska struktur som är unik för vårt förbund, och det är en grundstomme som vi inte kan kompromissa med.
– Det finns en enkel lösning, och det är att erbjuda oss att bli en jämbördig part i avtalsförhandlandet. Men det vill man inte gå med på, fyller Peter i.
Robert och Peter är övertygade om att man från motparternas sida vill ha konflikt i syfte att påverka regeringens utredning om inskränkt strejkrätt som kommer att presenteras i slutet av maj.
– Vi tror att motparterna vill att vi går ut i konflikt för att driva på utredningen om strejkrätten. Man vill kunna peka på oss och säga ”titta på det där avtalslösa fackförbundet i Göteborg som sätter hela Sveriges ekonomi på spel”, det vanliga snacket. Men det ska inte vara en motpart som dikterar när vi går ut i strejk, det bestämmer vi själva, säger Robert.
– Man är inte intresserad av någon kompromiss helt enkelt, och jag tror inte att man på allvar har varit det sen sommaren 2016. Målet har varit att ändra konfliktreglerna i Sverige, fortsätter Peter.
Trots att arbetsgivarna APMT har ett stort uppbåd i ryggen – bestående av allt ifrån regeringen, LO, Göteborgs-Posten, högerpartierna och Svenskt näringsliv – så klargör Peter och Robert att förbundet inte kommer att låta sig knäckas.
– Det här innebär inte på något sätt att vi försvinner från hamnarna. Vi kommer att hitta lösningar. Kanske måste vi dela upp det fackliga arbetet på fler personer, säger Robert.
– Om det inte blir något förslag om lagändring, då har de inte längre den här hävstången med att kanske ändra lagen. Och om det blir en lagändring, ska man då fortsätta att skylla på oss fram tills lagen träder i kraft om två år?, fortsätter Peter.
– Det finns få saker som binder samman folk så mycket som kamp. Självklart är många oroliga över vad som ska hända härnäst, men moralen är trots allt som hänt väldigt hög, avslutar Robert.
Bygg solidaritet med hamnarbetarna!
På grund av medias lögner är det väldigt få som vet vad som egentligen pågår i hamnen. Varken de borgerliga tidningarna eller LO-byråkratin är intresserade av att föra fram sanningen, utan står villigt till borgarklassens förfogande. Det är därför alla socialisters uppgift att sprida sanningen på alla arbetsplatser runt om i landet.
Faktum är att Hamnarbetarförbundets demokratiska strukturer är någonting som LO-medlemmarna bara kan drömma om. Om de fick höra om hur företagen och LO-byråkratin samarbetar för att krossa de här strukturerna, som ett led i att hålla tillbaka hela arbetarklassen, skulle Hamnarbetarförbundet med all säkerhet vinna deras sympati.
Antalet arbetsplatsolyckor har ökat i Sverige de senaste åren, och allt fler sjukskrivs efter att ha skadat sig i jobbet. Det är inte bara i hamnarna som företagen sätter arbetares liv i fara genom att försvåra säkerhetsarbetet.
Sopstrejken i Stockholm, läraruppropet och sjuksköterskornas kamp för högre ingångslön är bara några exempel som visar att människor är beredda att ta kampen mot usla arbetsvillkor. Vad som behövs är gemensam kamp där LO-arbetare tillsammans med hamnarbetarna tar strid för sina fackliga rättigheter. En sådan kamp skulle kunna börja vända situationen, vilket skulle inspirera arbetare att ta kampen vidare för att stoppa högerpolitiken och nedskärningarna.