Det går knappast en dag utan en ny svart löpsedel om skjutningar, sprängningar eller annat gängrelaterat våld. Vanligtvis följs de av ett nytt förslag från politikerna som gör situationen ännu värre.
Antalet skjutningar och sprängningar har ökat markant de senaste åren enligt polisens statistik. Totalt har antalet fall av dödligt våld ökat med runt 20 procent de senaste 20 åren. Inte sällan gäller det skjutningar på öppna platser – en frisörsalong, en krog, och så vidare.
Gängkriminaliteten drabbar inte bara medlemmarna i rivaliserande gäng, och inte heller bara eventuella förbipasserande som kan skadas vid en eller annan hämndaktion. För vänner, familjer – för alla runt omkring – innebär varje person som dras in en sönderslitande sorg och oro.
“Värst av allt skriker mamman. Hennes desperation skär genom trängseln. Hon tappar kontrollen helt, det som drabbat henne är så oacceptabelt, ett vansinnigt smärtsammt vrålande skrik när kistan sänks ner. Ofta måste flera personer intill mamman hålla upp henne för att hon inte ska falla ner i graven.
… Och där står hon, mamman från porten bredvid och håller om och håller upp sin väninna som begraver sin son. Hon som också stod och grät och skrek vid avspärrningen, hon som också var söndersliten av förtvivlan över sin son, som hon trodde låg livlös där på marken.
Men hennes son överlevde. Han står en bit bort. Hon sneglar osäkert på honom flera gånger under begravningen och fylls av tacksamhet, i allt mörker, över att han finns kvar.
I ett av mina fall är det han, sonen till mamman från porten bredvid, som några dagar senare häktas för mordet.”
Mitt ibland oss, Evin Cetin
Som advokat representerade Evin Cetin många gängkriminella ungdomar, tills hon slutligen fick nog. I den imponerande och omsorgsfullt sammanställda boken Mitt ibland oss intervjuar hon såväl gängkriminella ledare som hantlangare.
“Via kontakter får jag möjlighet att intervjua Jack… uppväxt hos en ensamstående mamma utan pengar, skor köpta på Coop. Känslan av att vara värdelös, av att ha ett tomrum att fylla.
Jag bestämde mig tidigt: Jag ska inte bli fattig. Jag ska inte leva såhär som vuxen.”
Hon berättar om barndomsvänner som blivit dödsfiender, mödrar som rusar genom avspärrningarna för att se om det är deras son som ligger skjuten – och den påfallande konsekventa historien bakom varje gängkriminell.
– De har alla gemensamt att de rekryterades som barn. Och de var barn som levde i en upplevd fattigdom. Många växte upp med ensamstående mammor som bara kunde få tillfälliga jobb med dåligt betalt. De jobbade kvällar, nätter, tidiga morgnar, förklarar hon i tidningen Vi.
“Som vilken marknad som helst”
Den svenska narkotikamarknadens värde beräknar Polisen och Tullverket till 10–15 miljarder årligen. Det är inte svårt att föreställa sig hur man enkelt kan dra in barn som känner att de behöver pengar, exempelvis genom att betala en tusenlapp för något så enkelt som att flytta ett paket från en plats till en annan.
Även personer som Linda Staaf, Sverigechef på Europol, är tydlig med pengarnas roll.
– Den kriminella marknaden fungerar normalt som vilken marknad som helst. Det handlar om utbud och efterfrågan och det handlar om konkurrens. Skillnaden är att det är en illegal marknad, men det är fortfarande samma marknadsmekanismer som driver det hela. Man vill tjäna pengar, säger hon i en intervju med SVT.
Hon kritiserar också fokuset på att få fast enskilda individer.
– Det är en marknad. Så länge det finns en efterfrågan så kommer det alltid finnas nya aktörer som tar platsen efter det huvudet.
Gängkriminalitetens mest grundläggande samhällsorsak är kombinationen mellan fattigdom och stora snabba illegala pengar. Särskilt med hög arbetslöshet, en skola som inte fungerar för många, nedlagda fritidsgårdar och föreningar, en känsla av övergivenhet och osäkerhet och så vidare, blir det en explosiv kombination.
Om detta gäller vid nyrekrytering, gäller det ännu mer för de som redan dragits in. I Evin Cetins bok kan man läsa om personer som försöker hoppa av, men vem vill anställa en före detta gängkriminell, utan (laglig) erfarenhet, utan (lagliga) referenser, och utan utbildning?
– De här killarna har växt upp med att narkotikan är deras ekonomiska trygghet. Det är den enda dörr som öppnas för dem, betonar hon.
Allt värre fattigdom
För tre år sedan släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en studie, “Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund” som till synes gjorde invandring till ytterligare en faktor. Det är knappast någon slump att den publicerades samtidigt som alla från Socialdemokraterna till högern systematiskt börjat koppla samman flyktingmottagande med kriminalitet.
“Att registreras som brottsmisstänkt är 2,5 gånger så vanligt för utrikesfödda som för inrikesfödda med båda föräldrarna födda i Sverige. För inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar är det drygt 3 gånger så vanligt som för inrikesfödda med båda föräldrarna födda i Sverige.”
Detta var som manna från himlen för alla högerpolitiker som talade om hur dessa fakta tidigare “mörkats”, medan kriminologerna suckade. Statistiken var välkänd och fanns i flera tidigare rapporter, om än inte från BRÅ. Men ett statistiskt samband (att två saker sammanfaller) är inte samma sak som ett orsakssamband.
– Det är inte förvånande att människor med utländsk bakgrund har en högre brottslighet när vi vet hur en massa andra faktorer – som utbildningsnivå, chanser på arbetsmarknaden och ekonomiska svårigheter – spelar in, konstaterade exempelvis Olof Bäckman, professor i kriminologi och docent i sociologi vid Stockholms universitet.
Intressant nog finns det kriminologer som utgått från att det måste finnas ett samband, exempelvis Jerzy Sarnecki, senior professor i kriminologi, som bland annat jämfört 20 kommuner med hög invandring och 20 kommuner med låg invandring.
– Jag måste erkänna att jag tänkte att det måste vara självklart att invandringen måste öka brottsligheten, om de är överrepresenterade. Det är en logisk tanke. När jag upptäckte att det inte stämde så blev jag väldigt förvånad, sade Jerzy Sarnecki till Dagens Nyheter.
Hans resultat visar återigen att fattigdomen står i centrum.
– Personer som är nya i Sverige utan kunskaper i svenska och med låg utbildning, får de sämsta jobben, om de ens får något jobb. De flyttar till områden ingen annan vill bo i. Överhuvudtaget hamnar de längst ner i samhället. Och kriminologi lär oss att det är i det lägsta skikten i samhället som brotten sker. Samtidigt lyfts de som varit längst ner tidigare, den svenska underklassen, uppåt.
Slutsatsen stämmer väl överens med fakta på fattigdom. Enligt Arbetet klarar 43 procent av Sveriges utrikesfödda inte att betala en oförutsedd utgift på 13 000 kronor. Motsvarande siffra för inrikesfödda är 11 procent. SCB:s siffror på materiell och social fattigdom är ännu tydligare.
– Det är nästan sju gånger vanligare med materiell och social fattigdom bland utrikesfödda än bland inrikesfödda i Sverige. Räknat på det sättet är skillnaderna i Sverige de största i hela EU, säger Helena Månsson, utredare på SCB.
På sitt byråkratspråk säger även BRÅ samma sak.
“Den samlade forskningen visar att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott. Personer vars föräldrar har sämre socioekonomiska förutsättningar har en ökad risk för kriminalitet jämfört med personer från en mer välbärgad bakgrund.”
Från Stadsmissionen, Röda korset och alla andra välgörenhetsinrättningar rapporteras det om större och större behov av hjälp. Det är knappast någon vågad gissning att ytterligare växande problem med gängkriminalitet kommer att följa.
Rasismen: tomma tunnor skramlar mest
Just de politiker och partier som gormar högst om hur kriminaliteten växer, är de som själva bidragit mest till problemet.
Det är en serie borgerliga och socialdemokratiska regeringar som i tre årtionden försämrat a-kassa, sjukförsäkring och alla andra trygghetssystem, som med andra ord bär ansvar för fattigdomen. Det är också de som bär det fulla ansvaret för de allt värre nedskärningarna i skola, barnomsorg och välfärd i bred bemärkelse.
Flera saker har en omedelbar effekt. Nedskärningarna i missbruksvården bidrar till narkotikamarknadens tillväxt. I ett dokument om de massiva nedskärningar som pågår på Malmös skolor påpekar en rektor detsamma där.
– Med avsaknad av personal utanför klassrummen kommer det att bli lättare för kriminalitet att tränga in i skolan.
Politikerna pratar inte om de verkliga problem som göder kriminaliteten, eftersom deras egen politik förvärrar dem.
I förhoppning om att folk ska rätta in sig i deras led, försöker de istället piska upp en krigsstämning. Det var syftet med Kristerssons “Tal till nationen” förra hösten, där han till och med talade om att involvera militären mot gängen. I april skrev Jimmie Åkesson på X att det “duger inte att rapa floskler”, varefter han lät vädra en särskilt magnifik floskel: “det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng”.
Denna cirkus passar polisen utmärkt, som snabbt stämmer in för att äska mer resurser och befogenheter. Exempelvis levererade de i februari 2024 en rapport beställd av regeringen, där vi får veta att det skulle finnas 62 000 gängkriminella i Sverige. En förbluffande tillväxt, med tanke på att de bara fem månader tidigare påstått att det skulle funnits 30 000 gängkriminella.
Det hela är ett uselt räknetrick, där polisen även räknar in personer med en oklar “koppling till gäng”, alltså någons familj, vän, eller liknande. Professor Sven-Åke Lindgren visade att även om man räknar mycket brett, kommer man inte upp i mer än 10 369 personer, varav “drygt hälften av de inräknade utgörs av tonåringar/ungdomar och barn som inte primärt är kriminella, men som kvalificeras på grund av utåtagerande och normbrytande problembeteende” (min kursiv).
I december tillsatte regeringen en rikspolischef helt i egen smak, som på bästa sändningstid i SVT fick påstå att problemen beror på att vi “tagit emot många människor”.
– Vi har människor som har kommit till Sverige kanske med hederskultur eller som kommer från ett klansamhälle och inte litar på myndigheter. Sverige har inte varit tillräckligt bra på att ta hand om det här, sade hon den 12 september i programmet “30 minuter”.
Tyvärr valde rikspolischef Lundh inte att belysa varför hederskultur skulle få en att börja langa droger, eller varför man skulle skjuta okända människor för pengar bara för att man kommer från ett land där släkt och familj spelar en större roll. Denna typ av retorik passar regeringen och Sverigedemokraterna mycket väl, men har inget att göra med verkligheten. De allra flesta gängkriminella är uppvuxna i Sverige.
– Våldskulturen har de inte med sig från ett annat land, den är skapad i förorterna, betonar Evin Cetin.
Socialism eller barbari
Även regeringens kriminalpolitik gör situationen värre. I april infördes visitationszonerna, som gör polisens rasprofilering i förorterna laglig. I november kompletteras detta med en lag som gör att polisen kan beslagta saker utan brottsmisstanke. En annan lag innebär att föräldrarna ska kunna vräkas om barnen begår brott.
Liksom i regeringens övriga politik, gör man situationen för de mest utsatta och förtryckta ännu värre. Resultatet är att gängen får en större rekryteringsgrund. I texten “Sakta ser jag min förort dö”, om Akalla, vid järvafältet i Stockholm, sammanfattar Häyrynen det enkelt:
“Exploaterade människor har en tendens att dra till sig fler exploatörer. Vissa är gängkriminella, andra bär kostym.”
De höjda straffen bidrar samtidigt till överbeläggningar på fängelserna, vilket naturligtvis gör det lättare för kriminella att arbeta under fängelsevistelserna. På HVB-hemmen leder inte bara underbemanningen till en mycket svår arbetsmiljö, utan också till att det blir svårare att isolera barnen från gängkriminella miljöer. I ungdomsvården återfaller sju av tio i brott. I Danmark har de höjda straffen lett till en “katastrofal situation” inom kriminalvården.
All forskning visar att höjda straff inte minskar kriminaliteten. Det borde vara uppenbart, med tanke på att brottens orsak inte är låga straff. Den som tror på en “avskräckande effekt”, kan fundera på vad som lär vara mest avskräckande: att själv bli mördad i en hämndaktion eller rättsväsendets eventuellt lite längre fängelsestraff?
Sedan några år tillbaka utförs allt fler av skjutningarna av minderåriga, bland annat på grund av att personer mellan 18–21 fått straffrabatt. Regeringen svarade 2022 med att ta bort straffrabatten, med ett resultat som kriminologer förutsåg på förhand: man anlitar ännu yngre för att genomföra de värsta brotten. Nu föreslår de ännu hårdare straff för tonåringar – med förutsägbar effekt.
Principen om att ge lägre straff åt unga sträcker sig tillbaka till 1700-talet. Man kan inte på samma sätt som en vuxen hållas ansvarig för sina handlingar och påverkas därtill mer negativt av att vara frihetsberövad. Detta är en av många grundläggande principer för rättssäkerhet – en av den borgerliga revolutionens centrala landvinningar – som regeringen snabbt och systematiskt underminerar. Till listan kan man lägga utökat användande av preventiva tvångsmedel, anonyma vittnen, utvisning av personer som inte är dömda, och så vidare, och så vidare.
När det gäller kriminella i företagsvärlden, som bland annat drabbar arbetare i byggsektorn, visar regeringen däremot fullständigt ointresse.
Om man utformar ett program genom att göra motsatsen till vad regeringen gör på varje punkt, skulle det vara en utmärkt början i kampen mot gängkriminaliteten.
Detta skulle inkludera:
- Kraftigt höjt arbetslöshetsunderstöd och sjukersättning, liksom högre löner för de lägst betalda, som ett led i kampen mot fattigdomen.
- Stora investeringar i infrastruktur och bostadsbyggande för att sätta folk i arbete och bygga bort trångboddheten.
- Stora investeringar i välfärden för att ge alla en trygg och stimulerande tillvaro i skolan och på fritiden. Detta inkluderar investeringar i ungdomsvård och program för att återintegreras i samhället, men också missbruksvård och utbyggnad av drogfria meningsfulla fritidsalternativ för att minska drogmarknadens storlek.
- Återtagande av alla regeringens åtgärder som öppnar för mer rasism och godtycke i rättsväsendet, som bara driver folk djupare in i den illegala världen.
Det som behövs är med andra ord ett omfattande program för att undanrycka gängkriminalitetens orsaker, i kombination med åtgärder för att underlätta och garantera säkerheten vid avhopp från de kriminella organisationerna.
Naturligtvis går fattigdomen inte helt att avskaffa under kapitalismen, som bygger på utsugning, som alltid innebär arbetslöshet, med återkommande ekonomiska kriser. Arbetsvillkor som bryter ned en, känslan av meningslöshet i arbetet och i skolgången, förtryck med mera – allt detta bidrar till såväl psykisk ohälsa som eskapism och drogmissbruk. Kapitalismen skapar ofrånkomligen en illegal marknad med stora profiter, och naturligtvis inte bara för narkotika. För att utrota kriminaliteten måste vi avskaffa kapitalismen.
Det krävs inte någon djupare kännedom om svensk politik, för att veta att det inte finns något riksdagsparti som förespråkar något som tar itu med de samhällsproblem som göder gängen. Tvärtom.
Ledarna för den så kallade oppositionen, Socialdemokraterna, röstar med regeringen i 74 procent av alla kriminalpolitiska frågor. I migrationspolitiken, där Sverigedemokraterna dikterar, har Socialdemokraterna hittills röstat för varenda förslag regeringen lagt fram!
Därtill kompletterar de med egna galenskaper i stil med att belägga ungdomar med fotboja – även om de inte begått brott! De vill införa en särskild utskrivningsprövning för dömda unga mellan 15–18 år, så att de kan “sitta inne riktigt länge”. I somras föreslog de att riva allmännyttiga bostäder i utsatta områden, och så vidare.
För allt deras tal om att “försvara Sverige”, förstör de systematiskt allt som är värt att försvara. Ungefär hälften av alla svenskar “ser mörkt på framtiden”. Och så länge framtiden ligger i den härskande klassens händer, svarar den känslan till fullo mot verkligheten.
Det är upp till alla tänkande arbetare och unga att ta strid: mot deras nedskärningar, mot deras rasism och repression, mot deras underminerande av varenda civilisatorisk landvinning. Det behövs ett verkligt alternativ till kapitalisternas barbari, och det kan vi bara basera på en revolutionär kamp för ett samhälle fritt från klasser och förtryck: ett kommunistiskt samhälle. Gå med i kampen – och hjälp oss att bygga det alternativet.