Benjamin Antwi, en svart man, släpas med våld av tåget på väg hem från jobbet i Köpenhamn den 11 september. Videon sprids som en löpeld på sociala medier som ett exempel på polisens rasprofilering.
Polisen slog i efterhand ifrån sig och hävdade att det bara handlade om den obligatoriska ID-kontroll som regeringen införde med gränskontrollerna 2015. Polisens presstalesperson Ewa-Gun Westford, försvarade våldet i en debattartikel i Expressen: ”När gränspolisen går på ett tåg kontrolleras samtliga passagerare. Om en passagerare inte vill medverka kan man behöva lämna tåget och utföra kontrollen utanför så att tåget inte behöver göra uppehåll för länge.” Det var alltså Antwis fel att han blev avsläpad, för att han inte ville visa ID.
Men det är en lögn. Antwi hade visat ID för tågvärden, han erbjöd sig att visa sin legitimation igen för polisen på tåget, erbjöd sig att bli visiterad på tåget och han erbjöd sig även att kliva av tåget vid sin station, men polisen ville att han skulle av där och då.
Detta är bara ett av många exempel. Ett klipp från 2018 visar hur en polis går fram till en kille i Malmö som filmar dem och börjar trakassera honom, och påstår att de har rätt att kräva personuppgifter och ID trots att det inte finns några misstankar mot honom. 2017 greps en man av polisen för att han filmat när de utförde ett gripande. Gång på gång bryter polisen mot lagen och kommer undan med det. Polisen utreder sig själva för tjänstefel – och lägger ner 96 procent av utredningarna.
Dessa exempel och otaliga andra döljs just nu i en våg av artiklar och uttalanden i media som målar upp en bild av ett tryggt Sverige som blir hotat av farliga krafter utifrån. Som en grammofonskiva som fastnat upprepar såväl politiker som polischefer att ”vi har varit naiva”.
Men vad exakt är det vi har varit naiva om?
Om man ska tro polischefen Mats Löfving är det genom att låta folk invandra ”med syfte att organisera och systematisera kriminalitet”. Några bevis för detta får vi inte. Barnen undkommer inte heller hans eld: ”De här barnen har ingen ambition på att bli en del av samhället, utan de har en ambition redan sen födseln och uppväxten att ta över i kriminalitet”, menar han. Och man måste säga, att barn som redan vid födseln planerar att ta över sina föräldrars kriminella organisationer onekligen låter som ett farligt släkte.
Löfving förlorar inte en sekund, utan nominerar omedelbart sig själv och polisen som spjutspetsen i kampen för att rädda vår svenska välfärd från denna stundande fara. Såklart med mer resurser och större befogenheter – vilket högerpolitikerna och Socialdemokraterna tumlar över varandra i sin iver att ge dem.
Det gemensamma budskapet från politiker, polis och media är att den svenska tryggheten och välfärden hotas av invandringen. Den socialdemokratiska inrikesministern Morgan Johansson tweetade exempelvis under våren 2018: ”Tack vare att vi tar emot färre flyktingar kan vi ha gratis kollektivtrafik för ungdomar i Skåne.” Samma regering låter just nu massvarsel ske i kollektivtrafiken, och turer ställas in – mitt under pandemin. Tydligen har det inte hjälpt att flyktinginvandringen minskat med nästan 40 procent sedan hans twittermeddelande skrevs.
Det verkliga hotet mot svenska arbetares levnadsstandard kommer inte utifrån. När Carl Bildts högerregering och sedan Göran Perssons socialdemokratiska regering attackerade arbetarklassen under 1990-talet var orsaken inte invandring, utan den ekonomiska krisen. När de hade räddat banker och storföretag uppstod det massiva underskott i statsfinanserna, som de lät arbetare betala genom nedskärningar i offentlig sektor.
På samma sätt bleknar de omtalade ”kostnaderna” för invandring i jämförelse med de hundratals miljarder som regeringen på rekordtid och utan motprestation överlämnat till storföretagen sedan coronapandemins början. Problemet är inte invandringens påstådda ”kostnader” utan att dagens kapitalism bara har ökad arbetslöshet, ökat antal otrygga anställningar, bostadsbrist och ökade klassklyftor att erbjuda. Det är detta som också är grogrunden för kriminaliteten, där arbetare i förorten är de som drabbats allra hårdast av högerpolitiken.
Högern försöker intala oss att arbetarna tjänar på repression och förtryck. Gå inte i deras fälla. Klasskamp är det enda sättet att mota tillbaka både den rasistiska hetsen och högerpolitiken. En hårdför klasskamp som enar alla arbetare mot försämringarna, för att ta tillbaka de reformer som rullats tillbaka under de senaste 30 åren och mot de kapitalister som vill att arbetarklassen ska betala för deras kris.
Det enda sättet att trygga alla arbetares framtid är att kämpa för socialism i vår livstid, här i Sverige och i hela världen.