Andreas Cervenkas senaste bok Fuskbygget målar upp en katastrofal bild av den svenska bostadsmarknaden, med tydliga vinnare och förlorare. Själv har han ingen lösning på krisen, men för oss är den uppenbar: expropriera bostadsbolagen, och avskaffa det fuskbygge som är kapitalismen!
För att förstå den svenska kapitalismens särskilda kris, så måste man också förstå skuldproblemet och särskilt de privata skulderna. Där sticker Sverige ut – minst sagt! Idag ligger de privata skulderna som andel av disponibel inkomst (alltså årsinkomst efter skatt) på 200 procent, vilket placerar Sverige i världstoppen. Enligt Bank of International Settlements är det bara Luxemburg, Hongkong och Schweiz som har högre privata skulder än Sverige.
Detta är ett direkt resultat av att staten genom Riksbanken under lång tid plöjt ut pengar i ekonomin. Under hela sju år hade Sverige en negativ styrränta (alltså att företagen i teorin fick pengar av att låna pengar). Det är bara Schweiz som har haft en negativ styrränta under en längre tid än Sverige. Samtidigt har man genomfört sänkta kapitalkrav hos bankerna, sänkt riskvikten för bolån, varit tidiga att erbjuda amorteringsfria lån (och sena med att återinföra amorteringskrav), avskaffat statlig fastighetsskatt 2008, med mera.
Detta ledde till en väldig spekulation på bostäder: genom renovräkningar, uppköp av samhällsfastigheter, och inte minst genom att man köpt upp bostäder, värderat upp priset och sålt dem vidare. Cervenka skriver att det är en vanlig praxis för ett företag, att om man inte är nöjd med värderingen så kan man bara beställa en ny. Det är så vanligt att det har fått ett namn: man kallar det att ”Newseca” en fastighet (Newsec är ett av företagen som jobbar med värderingar). Samtidigt har de kommunala bostadsbolagen börjat agera som vinstmaximerande företag.
Detta har i sin tur lett till att bostadspriserna ökat kraftigt. Bostadspriserna ökade med 346 procent mellan 1970 och 2021, medan lönerna bara steg med 93 procent.
De som har gjort störst vinster är bankerna. År 2001 stod lån med bostäder som säkerhet för 30 procent av bankernas totala utlåning och 2023 stod de för 64 procent. Från 1999 till 2023 har bankernas rörelseresultat ökat från 31 miljarder till 206 miljarder, det vill säga med 560 procent. Och när räntan steg under 2022–2023 ökade de sina ränteintäkter från 260 till nästan 600 miljarder kronor.
Detta är bilden som framträder i Fuskbygget. Vad som blir tydligt är hur den svenska ekonomin hankat sig fram genom de senaste 30 årens kriser baserat på en massiv utlåning. Arbetarklassen har kunnat fortsätta konsumera trots att man egentligen inte har råd.
Men att låna ut pengar för att hålla igång ekonomin är uppenbarligen ingen lösning, vilket blev tydligt när Riksbanken blev tvungen att höja räntan för att stävja inflationen 2022.
Cervenka beskriver hur detta utlöste en bostadskrasch i slow motion, som går att jämföra med den på 1990-talet. Antalet påbörjade byggen av bostäder föll från 70 000 till 30 000 på två år. Antalet konkurser och varsel i byggbranschen var de högsta på 30 år och bostadspriserna i exempelvis Stockholm föll med 27 procent 2022–2023 om man räknar med inflationen. SBB och Oscar Properties föll på börsen, och nyligen gick Serneke i konkurs.
Kraschen är inte över än och det finns ingen ljusning på horisonten, vilket avslöjar en annan aspekt av den svenska kapitalismens kris: att det är en organisk kris, att det inte sker någon verklig återhämtning och att varje försök att lösa det ena problemet leder till andra problem.
Detta tär på arbetares och ungdomars situation. Enligt Finansinspektionen hade var tredje vuxen svensk haft svårigheter att klara löpande utgifter som hyra och mat under 2023. Antalet människor som hamnade hos Kronofogden ökade snabbt, liksom antalet vräkningar.
Enligt Ungdomsbarometern anser 68 procent av 15-24-åringar att samhället är på väg i helt eller delvis fel riktning, en ökning från 37 procent fem år tidigare. Hela 53 procent svarade ”att tjäna pengar” var ”viktigast för dig just nu” jämfört med 36 procent fyra år tidigare. Snarare än att vara ett tecken på en “entreprenörsanda hos unga” (som de korkade “experterna” verkar tro), speglar detta fattigdomen som breder ut sig.
Enligt Hyresgästföreningen bor nästan 200 000 20–27-åringar ofrivilligt kvar hos sina föräldrar. Nästan var tredje är orolig för att inte hitta något boende och lika många tvekar inför att bilda familj på grund av bostadsmarknaden. Detta speglas i Hyresgästföreningens undersökning ”Unga vuxnas boende” i citat som:
”Bostadsmarknaden är nästan omöjlig att navigera som ungdom och jag tror att många i min ålder kommer att bo hemma under en längre tid eller hamna på gatan.”
Cervenka ger en tydlig bild av katastrofen på bostadsmarknaden, men han presenterar inga lösningar. Det är mycket “å ena sidan, å andra sidan”. Å ena sidan finns det argument för höjda bolånetak, sänkta amorteringskrav och marknadshyror, men det skulle ju bara förvärra skulderna. Å andra sidan finns det argument för större statliga interventioner, att avskaffa ränteavdraget, och hyresreglering.
Cervenka själv argumenterar främst för att det finns en bristande vilja hos politikerna. ”Vill verkligen politikerna lösa bostadsfrågan?” frågar han sig. Han citerar vissa som till och med går så långt som att säga att den enda lösningen är en bostadskrasch.
”Världen har hamnat i ett läge där smärtan inte längre går att undvika, valet handlar bara om vem som ska bära den”.
Ett som är säkert är att borgarklassen har bestämt sig: likt tidigare kriser är det arbetarklassen som ska bära smärtan.
Men det finns en annan väg att gå. Vänsterpartiet visade en glimt av vad som är möjligt när de satte ner foten i frågan om fri hyressättning vid nybyggnation 2021. Det var extremt populärt och partiet steg snabbt till 12 procent i opinionsundersökningarna.
Därefter vek sig Vänsterpartiet och gjorde allt för att få tillbaka Löfven. Men det visar vad folk vill ha och vad som behövs: sätt stopp för försämringarna och börja kämpa tillbaka.
Ett program värt att kämpa för som skulle kunna entusiasmera arbetare och unga runtom hela Sverige vore att kräva nationalisering av bostadsbolagen utan kompensation och ett nytt miljonprogram med hyror som man har råd med.
Men det skulle utlösa ramaskri från fastighetsbolagen och bankerna: alla som tjänat på “Fuskbygget”. För att avväpna dessa mäktiga fiender, och lösa skuldfrågan, skulle man även behöva kämpa för en nationalisering av bankerna och alla storföretag. Det vill säga påbörja kampen för kapitalismens avskaffande.
Här tappar vi Cervenka. Enligt honom finns det ingen att ställa till svars.
”Det är allas fel och ingens ansvar. En bostadspolitisk Nürnbergrättegång kommer aldrig att äga rum.”
Där har han fel – det är kapitalisterna som ska ställas till svars, och deras dom är den socialistiska revolutionen.