Fritidshemmen ska ge alla barn mellan 6 och 13 år ett sammanhang utanför skoltimmarna, trygga vuxna att prata med och mätta magar. Men detta blir allt svårare.
Under 2023 genomfördes nedskärningar i 6 av 10 skolor och fritidshem. Under läsåret 23/24 togs drygt 400 heltidstjänster i fritidshem bort.
Under läsåret 22/23 var det genomsnittliga elevantalet i fritidshemmen 23,9 elever per obehörig lärare. För lärare med behörighet var siffran betydligt högre: ungefär 63 elever per lärare. Minskad personaltäthet gör det svårt att ge eleverna det stöd de behöver, minskar säkerheten och höjer arbetsbelastningen på personalen.
Allt fler lärare riskerar uppsägningar samtidigt som andelen anställda genom vikariepool ökar. Besparingarna gör att man på vissa skolor inte ens får ta in vikarier vid sjukdom. Andra skolor har begränsat barnens mellanmål.
Enligt skollagen ska skolan ha ett ”kompensatoriskt uppdrag” för barnens olika förutsättningar, men det går inte att kompensera bort kapitalismen. Detta uttrycker en lärare i årskurs F-3 i en rapport från Sveriges lärare:
”Varje år görs det nya nedskärningar i X kommun. Detta har resulterat i färre lärare, färre personal på fritidshemmet och färre assistenter/resurser. Vårt uppdrag som ska uppnås enligt läroplanen är en utopi. Vi har inte ens pengar till att köpa in skrivböcker och blyertspennor i slutet av terminen… X kommun gjorde en vinst på flera hundra miljoner. MEN inga nya satsningar görs på skolan… Att vara Sveriges bästa skolkommun är X kommuns vision… men det får inte kosta något.”
Vi lärare ska inte bara hantera det som sker i skolan med mindre resurser, utan även allt fler barns svåra hem- och livsförhållanden. Barn i otrygga hemförhållanden drabbas av psykisk ohälsa och oro i större utsträckning, och detta kan uttryckas i skolan genom utåtagerande och våldsamt beteende. De senaste åren har hot och våld mot elever och lärare i skolan ökat. ”Allting som händer i samhället landar i skolan”, som en lärare påpekade.
Efter att skollagen reviderades 2010 förlorade barn till arbetslösa och sjukskrivna föräldrar rätten till en plats i fritidshem. Samtidigt ökar pressen på arbetarklassens föräldrar. Sjukskrivningar ökar på grund av den ökade exploateringen och många hittar inte arbete över huvud taget.
Hur dessa föräldrar ska ha tid, ork och råd att ge barnen den omsorg de behöver är inget som politikerna funderar över. Det är välkänt att barn som lämnas utan sociala sammanhang riskerar psykisk ohälsa, sämre skolresultat, ensamhet och att dras in i kriminalitet.
Reformvågen på 1960–talet under fritidshemmets framväxt var en liten försmak på vilka förbättringar en kollektiviserad barnomsorg skulle innebära för jämställdheten, både mellan könen och mellan barns olika förutsättningar.
Att göra fritids allmänt och gratis för 6-9 åringar idag skulle enligt Utredningen om utökad rätt till fritidshem innebära att verksamheten öppnas upp för ytterligare 10 200 elever. Detta skulle förstås kräva mer personal och resurser. Enligt utredningen skulle den totala statliga kostnaden landa på drygt 500 miljoner kronor per år.
Tyvärr bör man inte ha några förhoppningar om att detta kommer att genomföras. Kapitalisterna har inte längre ”råd” att betala vår välfärd – vi behöver kämpa för att behålla den.
Efter lärarprotester i maj 2023 sköt Stockholms stad till 102 miljoner kronor extra till grundskolan för att mildra underskotten. Kamp lönar sig, men som Hanna Garberg, lärare och grundare av instagramkontot @Stockholmsskolorlarmar, uttryckte det, är det ”som att få ett litet plåster på en blödande halspulsåder”.
Förändringarna behöver vara större och omfatta hela systemet. Vi behöver sparka ut parasiterna som hindrar en vettig skolgång och en trygg barndom.