Femton franska semesterresorters försök att förbjuda helkroppsbaddräkter, så kallade burkinis, har gett upphov till häftiga motreaktioner. Denna veckans bilder på hur beväpnad fransk polis tvingat en kvinna att klä av sig sjal och långärmade kläder på en strand i Nice har chockat och väckt stark avsky. Den senaste veckan har tre kvinnor i staden Cannes fått böter på 38 euro för sin klädsel.
Motreaktionerna på detta rasistiska och omänskliga agerande har redan resulterat i att Frankrikes högsta förvaltningsdomstol den 26 augusti tillkännagav att burkiniförbudet är olagligt: ”ett allvarligt och uppenbart olagligt slag mot de grundläggande rättigheterna såsom rörelsefriheten, åsiktsfriheten och den personliga friheten,” enligt tre domare.
Trots de lokala resorternas försök att förbjuda burkini som ett ”nödvändigt, passande och proportionerligt” sätt att ”förhindra allmän oordning”, sätter detta beslut från högsta förvaltningsdomstolen ett viktigt normerande exempel.
Beslutet kommer efter många protester och mycket kampanjande över hela världen, däribland rättsprocesser i Frankrike inledda av medborgarrättsgrupper som det franska Förbundet för mänskliga rättigheter (LDH) och Kollektivet mot islamofobi i Frankrike (CCIF).
Förhindra klasskampen
Burkiniförbudet har genomförts av högerpolitiker under föreävndningen att man måste ”skydda sekularismen” och den så kallade ”franska kulturen”. Borgmästaren i Nice, Christaine Estrosi, skrev nyligen ”att gömma ansiktet eller bära helkroppsklädsel på stranden är inte i linje med våra ideal om sociala relationer,” och den franska premiärminister Manuel Valls konstaterade att sådan klädsel var ”inkompatibel med Frankrikes värderingar”.
Tidigare har liknande retorik om att ”skydda kvinnliga rättigheter” och ”liberala värderingar” använts av imperialisterna för att rättfärdiga krig i övervägande muslimska länder som exempelvis Afghanistan, där kvinnor upplever ett mycket påtagligt förtryck.
Hillary Clinton, den nuvarande favoriten i det kommande presidentvalet i USA, är skyldig till att ha gråtit sådana krokodiltårar, som ofta används av den härskande klassen för att demonisera den så kallade ”fienden” och mjuka upp den allmänna opinionen inför den kapitalistiska statens alla olika slags reaktionära lagar och imperialistiska krig.
Burkiniförbudet har emellertid ingenting att göra med att skydda sekularismen eller franska värderingar, utan är ett cyniskt trick som politikerna använder för att dra fördel av den rädsla för islamistisk terrorism som finns efter de uppmärksammade attackerna i Frankrike under de senaste två åren, och särskilt de sista månaderna.
Genom att förlöjliga muslimska kvinnor för deras klädsel skapar det franska etablissemanget en ökad rädsla inom hela arbetarklassen, för att kunna splittra människor med olika religion och etnicitet.
På detta sätt hoppas de kunna stoppa den växande klasskampen i Frankrike och få folk att tänka på något annat än regeringens mycket impopulära åtstramningspolitik, som exempelvis den nyligen introducerade reaktionära arbetslag som provocerat massprotester och strejker över hela landet under det senaste året. Denna splittrande taktik har delvis lyckats.
Ett vittne till när Siam tvingades klä av sig (kvinnan som tvingades ta av sig sin blåa sjal tidigare i veckan) sade: ”Det sorgligaste var att människor skrek ’åk hem’, och vissa applåderade polisen.” Även på Korsika, där ett liknande förbud har införts, stoppade polisen 200 människor från att marschera in i ett bostadsområde med många invånare från Nordafrika, samtidigt som de skrek ”detta är vårt hem”.
Det har varit en lång period av polarisering i det franska samhället – och internationellt – som beror på kapitalismens nuvarande kris. Framöver kommer den härskande klassen allt oftare och mer intensivt utmåla olika minoriteter som syndabockar för att avleda uppmärksamheten från de verkliga orsakerna till konflikter, arbetslöshet och terrorism, som är åtstramningspolitik och krig – alltså kapitalistisk och imperialistisk politik.
Krossa rasismen! Krossa förtrycken! Krossa kapitalismen!
Kampen mot islamofobi, rasistiskt förtryck och kvinnoförtryck hänger därför i sista hand ihop med kampen mot kapitalism och imperialism. Rätten att bestämma vad man ska ha på sig är ett grundläggande demokratiskt krav – staten kan inte tillåtas diktera vad människor ska ha på sig eller inte ha på sig.
Det är marxisternas mål att befria alla människor från den kapitalistiska statens förtryck och att skapa ett verkligt demokratiskt samhälle. Den kapitalistiska staten agerar inte i arbetande människors intresse, utan piskar upp och livnär sig på rädslor och fördomar för att splittra och separera arbetare. Genom att förstärka skillnaderna arbetare emellan försöker de skydda den rikaste procentens privilegier och rikedom.
Vi är motståndare till burkiniförbudet, och för alla människors rätt, oavsett kön eller religion, att själva välja vad de vill ha på sig. Det betyder inte att vi förespråkar användandet av burka. Det är avskyvärt när fyra beväpnade poliser kräver av en kvinna att hon ska klä av sig.
Staten har absolut ingen rätt att bestämma över hur någon ska klä sig eller vad någon ska göra med sin kropp. Att kräva att en kvinna tar av sig kläder är inte mindre förtryckande än att kräva att hon ska skyla sig.
Det är friheten att kunna välja att klä sig hur man vill som visar att ett förtryck är krossat – att tvinga kvinnor att klä av sig gör ingenting för att befria kvinnor (varken muslimska eller andra kvinnor) och garanterar inte att de har ett verkligt val. Det senare kan bara uppnås i ett samhälle som är fritt från institutionaliserad sexism, rasism och islamofobi.