Kvällen innan domen mot henne föll, hade en ny opinionsundersökning placerat högerpopulistiska Nationell samlings Marine Le Pen långt före alla hennes konkurrenter i det franska presidentvalet. Att hon nu med omedelbar verkan dömts till att inte kunna ställa upp i ett presidentval på fem år – alltså uteslutits ur nästa val – är inget mindre än en politisk jordbävning.
På vänsterkanten hyllar många ledare domen genom att beskriva den som ett uttryck för ”rättsväsendets oberoende” och insistera på att Marine Le Pen är en ”åtalad som alla andra”. Detta är fel på alla punkter.
Den borgerliga ”rättvisan” är inte oberoende. För det mesta är det de exploaterade och förtryckta som drabbas hårdast av den klassbaserade partiskheten i detta rättssystem. Men den kan också ibland ingripa i politiska konflikter inom borgerlighetens eget läger. Det var detta som hände i går. Marine Le Pen är inte en ”åtalad som alla andra”: hon är en borgerlig politiker, extremt förmögen och försvaras av framstående advokater, men hennes uppgång har avbrutits av en ytterst politisk dom.
Denna dom kommer inte att försvaga Nationell samling, tvärtom kommer den att stärka dem – precis som Donald Trump stärktes av de otaliga stämningar som den amerikanska ”liberala” borgarklassen väckte mot honom i ett fåfängt hopp om att förhindra att han återigen röstades fram. Miljontals partiväljare – och utöver dem, miljontals utsugna människor som hatar de gamla ”traditionella” politikerna – kommer att dra slutsatsen att Le Pens parti, Nationell samling, definitivt är ”systemets fiende”. Detta är naturligtvis inte sant. Men de kommer inte att ändra uppfattning till följd av dessa groteska uttalanden om ”rättsväsendets oberoende”.
Detta är desto mer uppenbart med tanke på att Marine Le Pen inte anklagas för den typ av korruption som inbegriper ”personlig berikning”, som så många politiker är notoriskt skyldiga till utan att någonsin på allvar ha ifrågasatts av det ”oberoende rättsväsendet”. Marine Le Pen och hennes vapendragare anklagas för att ha använt finansieringen av sina assistenter i Europaparlamentet på det sätt de ansåg lämpligt – till förmån för partiet. ”Än sen då?” kommer många av partiets väljare (och många andra) att säga till sig själva: ”Det är en del av spelet! Och i vilket fall som helst, åt helvete med Europaparlamentet och dess förbannade byråkrati!”
I grund och botten är denna politiska jordbävning ytterligare ett uttryck för krisen i den franska kapitalismens regim. När en del av den kapitalistiska statsapparaten ingriper på ett så avgörande sätt i landets politiska liv är det ett tecken på att de traditionella mekanismer genom vilka den härskande klassen säkerställer sin dominans befinner sig i kris. I själva verket är det hela den kapitalistiska ”demokratins” struktur som kommer ut ur detta ännu mer misskrediterad. Det är därför som flera borgerliga politiker sedan igår mitt på dagen har protesterat högljutt mot domen och föreslagit olika sätt att upphäva den. Det är inte omöjligt att detta kommer att ske.
I stället för att dumt pladdra på temat ”rättsväsendets oberoende” måste ledarna för vänstern och arbetarrörelsen förklara betydelsen och de politiska konsekvenserna av domen mot Marine Le Pen – som vi just har gjort. Framför allt måste de erbjuda ett radikalt vänsteralternativ till högerpopulismen i Nationell samling, som är en obeveklig fiende till arbetarklassen. Endast en kraftfull utomparlamentarisk mobilisering av ungdomar och arbetare, baserad på ett program för att bryta med all åtstramningspolitik, kommer att göra det möjligt att verkligen stoppa partiets uppgång.