Krigets och förödelsens mörka moln ruvar tungt över Afghanistan. Medan tiden rinner i väg griper en atmosfär av spekulerande, osäkerhet, förvirring och djup rädsla omkring sig i dessa utarmade samhällen. Efter attackerna i New York och Washington hänger hotet om ett imperialistiskt angrepp som ett svärd över folkets huvuden.
Spänningen har stigit längs den pakistansk-afghanska gränsen. För första gången sedan talibanerna intog Kabul 1996 har pakistanska och talibanska styrkor gått i ställning mot varandra. De talibanska gränsvakterna har installerat 12,7 mm luftvärnskanoner nära gränsen till Pakistan. Khyber Rifles, de pakistanska paramilitära styrkor som bemannar den pakistansk-afghanska gränsen vid Torkham har också gått i ställning vid posteringar som förut hölls av före detta Mujahedin i Khak-I-Jabbar, Darland Village 40 kilometer söder om Kabul. De arabiska Mujahedin har återvänt till sina forna baser och har tillsammans reaktiverat dessa.
Extrem nöd
Den ökande spänningen har inte hindrat den härskande talibanska eliten att sända sina familjer till säkerheten i Pakistan. Men vanligt folk i Kabul och i andra städer som ödelagts av krig, torka, fattigdom, hunger och förtryck lider extrem nöd. Det nya hotet om en imperialistisk aggression är ytterligare en skräckepisod dessa jordens fördömda måste uthärda.
Av en befolkning på 23 miljoner har mer än en miljon omkommit i de strider som pågår och pågått de senaste två decennierna. Ytterligare fyra miljoner ruttnar bort i flyktingläger på landsbygden i Afghanistan och Pakistan.
Genomsnittsåldern i Afghanistan är 43 år. Bortsett från en liten privilegierad klick saknar den överväldigande majoriteten av befolkningen i Afghanistan sanitetsinstallationer, hälsovård, rent dricksvatten och andra basnödvändigheter för mänsklig existens. Läskunnigheten har sjunkit under 25 procent. Det finns 200 000 änkor i Kabul som inte är tillåtna att gå utomhus och som följaktligen inte kan arbeta. De har ingen annan inkomst eller medel att försörja sig på. Flickorna är utestängda från skolgång och utbildning.
Det har aldrig funnits en järnväg i Afghanistan, ett av de mest kuperade landskapen i världen. Afghanistan är också ett av de mest minerade länderna i världen. Om USA anfaller kommer de som drabbas, som alltid, att vara de fattiga, de svaga och de utblottade. Priserna i Kabul har redan gått i höjden. Bränslepriserna har höjts med 20 procent på tre dagar.
Reaktionära effekter
De reaktionära effekterna av terroristattacken har också avslöjat den amerikanska statens ondskefulla och brutala natur. I denna reaktionära orgie – där de inte ens hävdar att de har vattentäta bevis för Usama bin Ladins inblandning – lovar de att förstöra Afghanistan. Men detta är inte Gulfkriget, där målen var bunkrar, fabriker, broar och Saddam Husseins palats. Afghanistan kan inte bombas tillbaka till en förindustriell tidsålder, för landet är redan där. Den lilla infrastruktur som fanns innan Afghanistan kastades in i politiskt kaos har för länge sen slagits sönder till stenflisor. även vägarna har förstörts.
Förenta Staterna har 25 000 personer i militärtjänst på fartyg eller på land i regionen. Två flygdivisioner, med 75 krigsplan och 10 till 20 skepp i varje – finns också i regionen. USS Enterprise och USS Carl Vinson kommer troligen att användas om USA beslutar sig för en attack mot Afghanistan.
Gott om vapen
Trots att den sociala och fysiska infrastrukturen i Afghanistan är i spillror har talibanerna en jämförelsevis hög nivå på sin militära utrustning. Förra årets militärparad i Kabul visade att talibanerna fortfarande har 50 amerikanska Stingermissiler (en av de mest effektiva typerna av antiflygplansmissiler) tillgängliga. Milisen har också ett okänt antal övergivna pansarvagnar, av typen sovjetiska T-59 och T-55. De har också artillerikanoner av kalibern 130-155, förutom raketer av typen 122 och 107. De har också många anti-tankmissiler.
Trots att denna arsenal inte är någon match för USA:s kolossala militärmakt, kommer det inte att bli någon enkel historia för USA. USA kommer med säkerhet att undvika en direkt militär attack av den konventionella typen. Men även en kommandoaktion av typen ”hit-and-run” kommer inte att bli utan förluster och ett utdraget gerillakrig kan bli följden. Amerikanerna har själva tränat de flesta av talibanernas militära experter i gerillakrigföring.
Värvade av CIA
Usama bin Ladin, liksom Gulbadin Hekmatyar, CIA:s favorit och det pakistanska Jamaat-e-Islaamis marionett, värvades av Turki Al Faisal, den saudiska underrättelsechefen under sent 70- och tidigt 80-tal. Bin Ladin blev CIA:s huvudorganisatör för upproret mot vänsterregeringen i Afghanistan på 80-talet.
Efter Najibullahregimens fall i Afghanistan skapade de stridande islamistiska fraktionerna ett kaos som var ett hot mot intressena hos dem som hade sponsrat de så kallade afghanska Jihad. Jihad (islamiskt heligt krig) var en term som inte hade använts på nästan tusen år. Denna term, liksom annat islamiskt fundamentalistiskt bråte, återupptäcktes av USA-imperialismen under andra hälften av 1900-talet.
Oljeintressen
Under den rådande anarkin i det post-”kommunistiska” Afghanistan, en anarki som dessutom spridits till Pakistan, började CIA backa upp talibanerna 1994. Ironiskt nog ägde detta rum under Benazir Bhuttos så kallat progressiva regim i Pakistan. Finansieringen av denna operation sköttes, förutom från Saudiarabien och CIA – framförallt från Unocal och de andra stora amerikanska oljebolagen. De hade sina egna intressen av att få olja och gas genom pipelines från de centralasiatiska republikerna – huvudsakligen Turkmenistan – genom Afghanistan till Arabiska havets varma vatten. Detta skedde under överinseende av Ms Robyn Raphael, som då var amerikansk biträdande utrikesminister. En annan ledande amerikansk UD-byråkrat, Robert Oakley, hade blivit en av ledarna för Unocal, på grund av hans erfarenheter i regionen.
ISI (Pakistans säkerhetstjänst) övertalade också PDPA:s (kommunistpartiets, ö.a.) militära fraktion, som leddes av Shawnavaz Tanai, att ansluta sig till de talibanska styrkorna och använde hans piloter till att flyga MIG 23:orna och Sakoi-kämparna från resterna av det afghanska flygvapnet för att köra sofistikerade ryska tanks.
Talibanerna erövrade Kabul 1996. Unocal betalade 30 miljoner amerikanska dollar enbart för fullbordandet av denna operation. Amerikanerna var inte det minsta störda av de skoningslösa och barbariska handlingar som talibanerna begick mot den fattiga afghanska befolkningen. De hade inga klagomål mot det kvinnoförtryck som dessa monster utövade. Faktum är att efter maktövertagandet började talibanerna förhandla med olika multinationella oljebolag som försökte nå överenskommelser om pipelines för olja och gas med dem.
1997 sände talibanerna två delegationer till de två konkurrerande spekulanterna, Unocal och Bridas (en argentinsk oljejätte) till Texas och Buenos Aires. På Bridas högkvarter i Buenos Aires uppmanades den kvinnliga personalen att inte bära kjolar, att sätta på sig långbyxor och att skyla huvudena med sjalar. Liknande instruktioner utfärdades i Texas, USA. Talibanerna lurade dock båda företagen: de tog fördelarna och övergav sedan överenskommelsen.
Militärdiktaturen i Pakistan
Den pakistanska militärdiktaturen gynnades enormt av det USA-sponsrade afghanska kriget under 80-talet. De fick inte bara ekonomiska fördelar för att stabilisera regimen utan stal också stora delar av det finansiella bistånd och de vapen som var avsedda för de islamiskt fundamentalistiska grupperna för deras kontrarevolutionära uppror i Afghanistan.
Generalerna tjänade miljarder genom sin roll i den största hemliga operation som CIA någonsin satt igång. IMF och Världsbanken gav enorma lån för att stödja ekonomin. Generalerna gömde sina ständigt ökande inkomster i amerikanska och europeiska banker. Armén och ISI tillfredsställde sig inte endast genom förskingringen av krigspengar utan också, med CIA:s tysta medgivande, genom knarkhandeln. Här tjänade de än fler miljoner. Men för Pakistan är det nu tid att skörda vad man sått.
Anden slipper ur flaskan
Det var CIA som ursprungligen skapade ISI. ISI har ända fram till nu varit den främsta arkitekten bakom dessa islamiska terrorgrupper. Efter Sovjetunionens kollaps och de ryska truppernas återtåg från Afghanistan, hamnade detta operationsfält betydligt längre ned på den amerikanska utrikespolitikens prioriteringslista. Det finansiella stödet försvann och USA försökte stoppa de ”operationer” som var deras egen skapelse. Men anden hade kommit ut ur flaskan. En konflikt mellan den ondskefulle skaparen och hans hotfulla skapelse var oundviklig. Detta är vad som ledde Usama bin Ladin att vända sig mot den ”andre Satan”, sin egen mentor USA.
Talibanerna tjänade också på Usamas vidsträcka finansimperium, hans träningsläger och hans terroristorganisation, Al-Qaeda, som har mer än 13 000 fanatiker i sina led. Mullah Omar, den självutnämnde kalifen och ”den muslimska världens ledare” kom mycket nära Osama bin Ladin under detta korståg. Den enögde Mullah Omar och Bin Ladin sägs också vara relaterade genom äktenskap. Den senaste tjänsten Bin Ladin gjorde Mullah Omar var mordet på Ahmed Shah Massoud, Omars mest orubblige fiende i Panjsherdalen.
Tacksamhetsskuld
Det finns flera andra saker som Mullah Omar står i tacksamhetsskuld till Bin Ladin för. Det innebär att chanserna att Mullah Omar skulle överlämna Bin Ladin till väst är små. Han kommer även att motsätta sig de talibanfraktioner som skulle vilja lämna över Usama för att undvika faran. Omars hus har bombats förut och det finns utförliga belägg för de underliggande fraktionsstriderna som rasar i det talibanska ledarskapet. Den nuvarande krisen kommer att förvärra dessa motsättningar.
Men i allt detta befinner sig den pakistanska härskande klassen i en farlig situation. Trots att den är en kärnvapenmakt darrar den pakistanska regimen av rädsla. Denna USA-attack mot Afghanistan kan ha förödande konsekvenser för Pakistan.
Pakistan i kris
Pakistans ekonomi är förödd. De amerikanska sanktionerna har ytterligare försvagat den. Tillväxttakten har minskat från ett årligt genomsnitt på 6,9 procent på 80-talet, och 4 procent på 90-talet till omkring 2,1 procent de senaste två åren. Pakistan skulle ha misslyckats med sina betalningar till IMF, om inte IMF hade omförhandlat skuldbetalningarna de senaste månaderna. Men de nya lånens syfte är att landet ska kunna betala tillbaka räntorna på de gamla. Inga viktiga nya projekt är nära förestående.
Den större delen av den pakistanska härskande klassen är för en öppen underkastelse under USA-imperialismen. Några talar om att få en reducering av skulden med 3 miljarder dollar genom att helt underkasta sig de amerikanska diktaten. För de flesta generaler, toppbyråkrater, domare och andra medlemmar av eliten står enorma personliga intressen på spel. Enligt en rapport har 28 individer i den härskande eliten finansiella tillgångar värda 82 miljarder dollar i väst. Pakistans totala skuld uppgår till 39 miljarder dollar i utlandsskuld och 40,4 miljarder dollar i skuld inom landet. Det använder 65,5 procent av sin budget till skuldbetalning och 40 procent till militära utgifter. Varje ekonomiskt år i Pakistan inleds med ett underskott. Pakistans BNP har sjunkit till 67 miljarder de senaste åren. Så generalernas byte är i fara om de vågar gå emot USA-imperialismen.
Kärnvapenanläggningar hotade
I händelse av en attack mot Afghanistan kan Pakistan även stå inför andra katastrofer. De amerikanska styrkorna förväntas använda pakistanskt luftrum för Tomahawk kryssningsrobotar, smarta bomber och B-52-bombare. Diktaturen är helt beredd att acceptera denna kränkning av dess luftrum, men regimen är extremt oroad för luftattacker eftersom många känsliga pakistanska kärnvapenanläggningar finns under den luftpassage som troligen kommer att användas av USA och allierade krafter.
Regeringstalesmän har sagt att Pakistan inte har råd att tillåta möjligheten av tekniska fel i vapenarsenalen, speciellt som det i så fall kan ske i det luftrum som ligger över landets kärnvapenanläggningar som finns på olika hemliga platser i landet. Bombningen av pulvermjölkfabriken i Bagdad under Gulfkriget och bombningen av den kinesiska ambassaden i Belgrad säger allt om träffsäkerheten hos dessa ”smarta bomber”.
Omöjligt pussel
Pakistans desperata försök att övertyga talibanerna att visa flexibilitet och lämna över Usama avspeglar det dilemma som staten befinner sig i. I verkligheten har den pakistanska staten blivit ombedd att avväpna och krossa just de organisationer som den skapade och med vilka den haft nära kontakter fram till nu. General Mehmood Ahmed, ledaren för ISI, ledde delegationen som sändes till Kandhar för att möta talibanernas elit. Han råkade för övrigt befinna sig i USA vid tidpunkten för attacken mot World Trade Center och Pentagon. Det är en offentlig hemlighet att han fick en rejäl utskällning av sina amerikanska chefer.
Men det här är ett pussel som är omöjligt för Pakistan och ISI att lösa. Situationen skapar enorma spänningar som läggs till de redan spända relationerna mellan olika fraktioner inom staten. Trots allt är de flesta generalerna ”enade” trots ett djupt hat sinsemellan och intressemotsättningar över fördelningen av bytet, huvudsakligen för att de ser sin möjlighet att överleva genom att klamra sig fast vid en sönderfallande statsapparat. Men en kupp mot Musharaff och hans amerikanska medbrottslingar kan dock inte uteslutas.
Militärdiktaturen hotad
Men även om det inte inträffar någon segerrik kupp, är säkerheten för Musharaff och hans kamarilla allvarligt hotad. Visserligen är kommandostrukturen i den pakistanska armén, skapad av engelsmännen, sådan att risken för en militärkupp från de lägre delarna i den militära hierarkin är minimal. Men missnöjet hos de yngre officerarna och meniga är enormt. Detta kommer att än mer att förvärras i händelse av en amerikansk attack mot Afghanistan.
Hotet från talibanerna, som överlämnades av talibanernas Pakistan-ambassadör, Mullah Abdus Salam Zaeef, på lördag den 15 september, om att invadera varje land som ger en USA-ledd attackstyrka tillgång till baser eller luftrum tas på allvar av regimen.
De pakistanska myndigheterna ser också en verklig fara för att sekteristiskt våld ska utbryta, eftersom talibanerna fortsätter att härbärgera några av de mest eftersökta sekteristiska brottslingarna i Afghanistan. En annan fara regimen förväntar sig är spridda terrorattacker av den typ Pakistan drabbades av och som huvudsakligen hade sitt upphov i Afghanistan på 80- och 90-talen. Pakistan kommer att bli tvunget att handskas med effekterna av det inferno som Afghanistan kommer att förvandlas till när USA:s militära operationer startar.
Trots att huvudströmningen bland de politiska partierna, de intellektuella, journalisterna, och andra sektioner av de härskande skikten har underkastat sig de amerikanska diktaten är situationen på basplanet väldigt annorlunda. För ögonblicket har det endast varit sporadiska demonstrationer och den anti-amerikanska rörelsen har ännu inte fått en massbas. Detta kan ändras mycket snabbt.
Extrema fundamentalister
För tillfället är de mest trofasta ”försvararna av Afghanistan” fundamentalisterna och de islamistiska partierna. Det främsta stödet för dessa reaktionära element och talibanerna är ”Madrassas” eller de religiösa seminarier (koranskolor, ö.a.) som är spridda över landet. De unga eleverna i åldern 5-15 år är huvudsakligen där därför att deras föräldrar inte kan föda och utbilda dem eller ge dem kläder. På nätterna är de fastkedjade i bojor, de lever under ohyggliga förhållanden och de indoktrineras till fanatism och religiöst bigotteri. Den svarta ekonomins baroner och knarkmaffian som är nära allierade med talibanerna och de islamska fundamentalisterna finansierar dessa skolor.
Det finns 5 900 sådana seminarier över landet, med omkring 500 000 religiösa studenter. Talibanerna själva kom huvudsakligen från Madrassas-seminarierna vid den pakistansk-afghanska gränsen, framför allt i Baluchistan och nordvästgränsen. De utbildar också fundamentalistiska fanatiker för konflikterna i Kashmir, Tjetjenien och på andra ställen. På samma sätt finns det omkring 10 000 arabiska ”studenter” från liknande institutioner som samarbetar med talibanerna i Afghanistan. Bin Ladin koordinerar den delen av operationen.
USA-hat
Bortsett från fundamentalisterna finns i befolkningen i övrigt ett sjudande hat mot USA. IMF:s tvångströja och den extrema exploatering som utövas på USA-imperialismens befallning är uppenbar även för de bönder som bor i de mest avlägsna belägna trakter.
Det var en allmän stämning av närmast glädje i stora delar av befolkningen inför nyheterna om attacken på WTC och Pentagon.
När den amerikanska aggressionen inleds, kommer den anti-amerikanska rörelsen att utvidgas och få en massbas. Ju vidare och större den blir, ju svagare kommer den islamiska fundamentalismens kontroll över den att bli. Vare sig Usama bin Ladin kommer att gripas eller inte, kommer den amerikanska attacken att utlösa en social oro som inte kommer att kunna kontrolleras av den nuvarande militärregimen i Pakistan. Ett antal scenarier kan uppstå. En annan militärdiktatur, en ny ansiktslyftning med en civil marionett på toppen, eller hård repression är några av alternativen.
Den snabba ekonomiska nedgången och de sociala och politiska omvälvningar som kommer att bli följden av den amerikanska provokationen kommer att skapa en mycket farlig situation för staten och det rådande systemet.
I vilket fall som helst kommer de huvudsakliga offren för den amerikanska operationen att bli de fattiga och de oskyldiga i både Afghanistan och Pakistan, som inte har någonting med terrorismen att göra.
Därför måste marxister och arbetarklassen i Pakistan hårt motsätta sig Förenta Staternas aggression.
Ledningen för PPP (Pakistan Peoples Party), det huvudsakliga masspartiet i Pakistan, spelar på nytt en förrädisk roll. I de senaste lokalvalen formade de allianser med islamiska partier. När nu samma Jamaat-e-Islami kallade till en allpartikonferens för att diskutera den förestående attacken på Afghanistan vägrade PPP:s ledarskap att delta med förevändningen att ”det kommer att bli anti-amerikanska tal, därför kan vi inte delta i en sådan konferens”. Detta har gjort situationen för arbetare och ungdomar mer komplicerad och förvirrande. Men så fort rörelsen utvecklas och arbetarklassen går in i kampen kommer rörelsens hela karaktär att förändras. Ett revolutionärt program och revolutionära paroller kommer att kunna få en massbas och ge en klar ledning för rörelsen.
USA-imperialismens aggression måste fördömas – liksom all terrorism och den muslimska fundamentalismen, representerad av den monstruösa talibanregimen och andra islamistiska sällskap. En oberoende klasståndpunkt måste föras fram med ett klart revolutionärt program och strategi.
En av de fundamentalistiska armégeneralerna Hameed Gul anmärkte sarkastiskt för några månader sedan: ”Förr i tiden kallade sig de Moskvatrogna för progressiva, nu kallar sig de som är för Washington för progressiva.”
I denna epok av kapitalistiskt förfall, är den muslimska fundamentalismen och USA-imperialismen i själva verket två sidor av samma mynt.
Dessa muslimska fundamentalister å ena sidan, och provästliga NGO:s och politiker å den andra, är produkter av detta ruttnande system, vars ekonomiska kris reflekteras i dess sociala, politiska och kulturella förfall och dekadens. Så länge kapitalismen fortsätter att dominera denna jord, kommer den imperialistiska aggressionens och den fundamentalistiska terrorismens fasor att fortsätta att tortera och traumatisera mänskligheten. Den enda vägen ut ur misär, lidande och barbari är störtandet av kapitalismen genom en socialistisk revolution.
Översättning: Erik R
Original: Bracing for a new Afghan war – Report from Pakistan