Det är hundra år sedan den ryska revolutionen skakade den kapitalistiska världsordningen i sina grundvalar. För första gången tog de ryska arbetarna, ledda av Lenin och bolsjevikpartiet, makten i sina egna händer. Detta har den härskande klassen aldrig kunnat förlåta.
Trots alla försök att smutskasta revolutionen och allt den åstadkom, kan dagens borgarklass inte komma ifrån det faktum att kapitalismen är inne i en djup kris. Systemet kan inte längre garantera sådant som för några år sedan togs för givet – som gratis utbildning, rätt till sjukvård, jobb, pensioner och anständiga löner. Gårdagens relativa stabilitet är som bortblåst och krig och inbördeskrig flammar upp i alla världsdelar. Överallt ökar fattigdomen, samtidigt som de rikedomar som koncentrerats i fåtalets händer aldrig har varit större. Under ytan finns alla förutsättningar för revolution, och borgerlighetens politiker och kommentatorer har sakta börjat förstå att deras system är hotat.
Det finns ingen lösning på krisen inom det rådande systemets gränser. Det är systemet självt, ”marknadsekonomin”, som har gett upphov till krisen. Den enda varaktiga lösningen är att en gång för alla rycka upp systemet med rötterna och ersätta det med en rationellt planerad ekonomi, styrt i arbetarklassens intresse. Det systemet kallas socialism.
Den enda gång i historien som arbetarklassen lyckats ta makten i egna händer – även om det bara varade i några år – var under oktoberrevolutionen 1917. Att man lyckades berodde på att det var bolsjevikpartiet som gick i spetsen för rörelsen: ett revolutionärt, marxistiskt arbetarparti som Lenin noggrant hade byggt upp under årtiondena innan. Det partiet visade vad som behöver göras för att gå segrande ur en arbetarrevolution: en socialistisk revolution.
Detta är anledningen till att borgarklassen alltsedan dess har försökt begrava denna historiska händelse i ett hav av lögner. Uppgiften underlättades av Sovjetunionens stalinistiska urartning, som till skillnad från vad de påstår inte var ett naturligt resultat av bolsjevikpartiets politik, utan snarare urartade till följd av att revolutionen isolerades i ett mycket underutvecklad land. Isoleringen berodde på att många revolutioner som blossade upp efter den ryska slogs ned – från den tyska revolutionen 1918, den italienska 1920, den kinesiska 1926 och fler därtill. Dessa nederlag var inte givna på förhand, förlusterna inte oundvikliga, utan konsekvensen av svek och misstag från arbetarrörelsens ledare.
Borgarklassen har inget intresse av historisk sanning. De är bara intresserade av att undanhålla den ryska revolutionens verkliga innebörd från de arbetare och ungdomar som idag försöker hitta en utväg ur samhällets återvändsgränd. Lögnerna sträcker sig från snedvridningar av vad som egentligen hände 1917, och framställer revolutionen som en ”kupp” – till att man kopplar samman bolsjevism med stalinism, och hävdar att det ena alltid leder till det andra.
Internationella Marxistiska Tendensen lanserar i år en kampanj för att högtidlighålla att det gått hundra år sedan den ryska revolutionen. Det handlar inte bara om att hedra och minnas, utan om att besvara borgarnas lögner och förtal, och försvara sanningen – eftersom erfarenheterna från den ryska revolutionen inte bara är av historiskt intresse, utan är full av lärdomar som vi kan tillämpa idag.
Inte heller 1917 rådde det någon brist på reformister som förespråkade att arbetarklassen inte skulle gripa makten, att de inte skulle lyssna på bolsjevikerna utan försöka kompromissa med de så kallade ”demokratiska” eller ”progressiva” elementen inom kapitalistklassen. De rättfärdigade det kapitalistiska systemet, precis som arbetar- och fackföreningsrörelsernas ledare idag svansar efter den härskande klassen. Stefan Löfven, Tony Blair och andra socialdemokratiska ledare är – liksom de före detta kommunistpartiernas ledare, som Tsipras i Grekland – av samma skrot och korn som reformisterna 1917. De har ägnat sina politiska karriärer åt att propagera för att ingen revolutionär förändring är möjlig, utan att vi bara ska kämpa för det som ”går att uppnå”. Erfarenheterna från Grekland nyligen visar att det som ”går att uppnå” i själva verket är åtstramningar, åtstramningar och ännu mer åtstramningar.
År 1917 visade bolsjevikerna världens arbetare att det finns en annan väg att gå. En artikel som nyligen publicerades i The Economist inledde med meningen ”Likheterna med den värld som ledde till ryska revolutionen är obehagligt stora”. Det är de verkligen! Fler och fler borgerliga kommentatorer varnar för att om inget görs för att lätta på bördan av den senaste krisen, kommer revolution att bli ett oundvikligt resultat. I land efter land har flera opinionsundersökningar visat att en växande del av befolkningen har börjat se revolution som den enda utvägen.
Vi kommer att ägna detta år till att väcka 1917 års händelser till liv igen – från arbetarklassens första steg till alla senare händelser, februarirevolutionen och den provisoriska regering som följde, alla försök och manövrer för att krossa revolutionen – till de sista, strålande dagarna i oktober när arbetarklassen kom till makten.
Vi kommer att producera artiklar, böcker och videor; vi kommer att hålla möten över hela världen, tillägnade oktoberrevolutionen och den betydelse den har idag. Kampen för sanningen om händelserna 1917 är inte bara käbbel om historiska händelser. Det är en levande kamp här och nu, som står mellan borgerligheten och dess representanter inom arbetarrörelsen, de reformistiska ledarna – och arbetare och unga, som strävar efter ett alternativ till detta ruttna system.
Vår uppgift som marxister är att berätta den historiska sanningen, och att bygga styrkorna som idag är kapabla att fullfölja det som bolsjevikerna påbörjade: den socialistiska omvandlingen av världen. Bara så kommer vi att kunna sätta stopp för arbetslöshet, fattigdom, krig och inbördeskrig. Bara så kan vi avstyra de faror som hotar mänskligheten och den planet vi lever på: från klimatförändringar, till den omfattande förgiftningen av världen i jakten på profiter. Bara så kan vi försvara de rättigheter som generationer av arbetare har kämpat för, och som nu hotas att förstöras.
Detta är vad Internationella Marxistiska Tendensen står för. Om du håller med, gå med oss i kampen för en bättre värld – en socialistisk värld!
Klicka här för att följa vår redogörelse dag för dag vad som hände under 1917 på Twitter och här för att följa vår Facebook sida dedikerad till ryska revolutionen 1917.