Butiksbiträde eller robot?

Jag är 24 år och har jobbat i butik i två år. Jag kan bara rekommendera det yrket ifall man vill jobba sig till en tidig död. Det är alltid någonting som måste göras, och det måste göras igår! I de stressigaste stunderna kan jag inte heller ta en paus och vila upp mig. Kassan ska bemannas, frysen ska skötas och tonvis med varor ska packas. Om det inte görs direkt kommer det en kommentar eller klagomål.

Det är ett fysiskt tungt arbete, och det spelar ingen roll att jag varje dag har ont i huvudet, nacken och ryggen samtidigt. Jag har käkat så mycket värktabletter att jag blivit immun, det jag använt för att kunna ta mig igenom dagen funkar inte ens längre!

Trots det är det underförstått att jag bara måste jobba vidare, det är inte acceptabelt att stanna upp en stund, jag måste bara fixa saker hela tiden. Det måste ju gå bra för butiken! Det är alltid nästa sak, det ena eller det andra. Om jag lyckas ta en liten paus känner jag mig alltid iakttagen, ibland blir det så mycket att man glömmer att andas.

Efter jobbet går det inte att ha något privatliv, eftersom jag känner mig helt jävla döende varje dag jag kommer hem. Hur ska man orka leta ett annat jobb eller ens ta hand om sig själv? Hela systemet är riggat mot mig, men jag får höra att det är mitt fel att jag inte jobbar hårdare eller inte gjort andra val i livet om jag på något sätt klagar.

I slutet av vissa dagar kryper en väldigt obehaglig känsla fram, känslan av att jag blir en robot. Jag ser det på mina kollegor också. Man ska vara trevlig mot alla, och inte vara en människa. Det är en påtvingad fasad, och det är de stunderna jag ärligt funderat på ifall jag har någon själ kvar. Om den finns tvingas jag ändå sälja den för att bara kunna leva.

Butiksbiträde, Umeå

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,165FansGilla
2,330FöljareFölj
1,121FöljareFölj
2,021FöljareFölj
698PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna