I valrörelsen har borgerligheten presenterat en politik med ytterligare skattesänkningar och privatiseringar, sänkta arbetsgivaravgifter och löner. Detta är en skärpning av den arbetarfientliga politik som de genomförde under åren 2006–2014. De gynnade de rika och förde Sverige in i en nedåtgående spiral av nedskärningar inom offentlig sektor och ökande klassklyftor.
Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson skriver i en debattartikel i Dagens Industri den 1 juli att det krävs ett lägre skattetryck, så att ansträngning och företagande lönar sig, och att vi inte har råd med ytterligare fyra år av lågt reformtempo och höjda skatter och välfärdssvek. Det hon menar är att attackerna mot arbetarklassen går för långsamt.
När borgerligheten vann valet 2006 var det en på ytan reformerad höger med en mjuk och folklig framtoning. Moderaterna kallade sig ”det nya arbetarpartiet”, men i praktiken förde de en klasspolitik som satte kapitalets intressen högst på dagordningen. Snabbt genomfördes flera kontrareformer som syftade till att försvaga arbetarklassen. Avgifterna till a-kassan chockhöjdes vilket resulterade i en massflykt från facken. Förmögenhetsskatten avskaffades. De sänkte både arbetsgivaravgiften för ungdomar och restaurangmomsen så att Svenskt näringslivs medlemmar fick billigare arbetskraft. Detta gav ägarna till Sveriges McDonalds-restauranger över 50 miljoner årligen att dela på. Resultatet av alliansregeringens politik var en sönderslagen välfärd och ökad fattigdom med de största inkomstskillnaderna på årtionden.
Den nuvarande rödgröna regeringen har inte tagit tillbaka några av de försämringar och kontrareformer som borgerligheten genomförde åren 2006–2014. Detta svek lämnar fältet öppet för en ny borgerlig valseger. Men denna gång är det inte en höger med silkesvantar vi har att vänta oss.
Nya attacker väntar vid borgerlig valseger
Den tidigare mjukare framtoningen under Reinfeldt har ersatts av en mer öppet borgerlig politik.
Högern mobiliserar för ytterligare skattesänkningar, sänkt arbetsgivaravgift, avreglering och utförsäljning av statlig verksamhet, och ”reformer” som gynnar de svenska kapitalisterna såsom sänkta löner, försämrad anställningstrygghet, höjd pensionsålder och marknadshyror. I ett försök att vinna mark från Sverigedemokraterna för de fram krav på hårdare tag mot kriminella, fler poliser och en restriktivare invandringspolitik. Vad innebär denna politik för arbetarklassen?
Ytterligare skattesänkningar kommer leda till ytterligare dränering av resurser till välfärden och vore som att kasta bensin på elden för det krisande välfärdssystemet. Dessutom är det en direkt omfördelning från fattig till rik. Skattesänkningarna under den föregående borgerliga regeringen gjorde de rika rikare. Den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys visade att den rikaste hälften av befolkningen sammanlagt fick 79 procent av inkomstökningen från skattesänkningarna och den tiondel av befolkningen som tjänade mest fick mer än den fattigaste hälften tillsammans.
Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna för fram krav på sänkning av arbetsgivaravgiften för unga och invandrare. Sänkning av arbetsgivaravgift för unga testades under Reinfeldt-regeringarna. Det kostade staten flera tiotals miljarder och enligt institutet för arbetslivsforskning visar tidigare forskning på små eller inga effekter av sådana här sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Effekterna är desto större i form av uteblivna resurser för att möta krisen i välfärden.
De borgerliga partierna är alla överens om att pensionsåldern ska höjas och att den knyts till utvecklingen av medellivslängden. Det har redan under den nuvarande socialdemokratiska regeringen skett samtal kring höjd pensionsålder. Genomförandet av detta skulle skyndas på vid en borgerlig valseger.
Moderaterna kräver hårdare straff och fler poliser för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Detta kommer inte leda till minskad brottslighet. Brottsligheten ökar för att klassklyftorna ökar. Allt fler tappar framtidstron om en dräglig tillvaro inom ramen för kapitalismen och lockas in i kriminella miljöer som ett alternativt sätt att leva det liv man tänkt. Att skicka fler av statens beväpnade män till områden med hög brottslighet är ett missriktat fokus på symptomen i stället för att ta tag i det verkliga problemet som beror på kapitalismens oförmåga att garantera alla en bostad, ett arbete och en meningsfull fritid.
Den politiska debatten har fått ett allt kraftigare rasistiskt tonläge. Moderaterna pratar om att kraftigt minska antalet beviljade asylansökningar och att det ska finnas ett integrationstvång för nyanlända. En positionering med stramare integrationspolitik är ett sätt för borgerligheten att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. Detta ställer arbetare mot varandra på basis av ursprung och tar fokus från de egentliga problemen i samhället.
Borgerligheten har också gått samman för höjda hyror, genom att införa marknadshyror. Hyresgästföreningen har börjat mobilisera för att kämpa tillbaka. Marie Linder sade i Hem & Hyra att: ”Vi kan nu se att både Liberalerna och Kristdemokraterna driver frågan om fri hyressättning i nyproduktion och att både Centerpartiet och Moderaterna är väldigt tydliga med att de vill ha en helt fri hyressättning.” Den mest omedelbara konsekvensen är att bostadsbristen fördjupas då fri hyressättning kommer leda till ökade hyror över hela linjen. Det är en allvarlig attack mot arbetarklassens livsvillkor som kommer leda till en fördjupad segregering.
De borgerliga partiernas politik utgår konsekvent från vad som är bra för Sveriges kapitalister, på bekostnad av vanligt folk. Politiken försvaras ur ett ”allmänintresse”, som bygger på påståendet att om det går bra för företagen så går det bra för oss alla. I själva verket leder borgerlig politik till att makten över samhällsutvecklingen koncentreras hos marknaden. Det lämnar arbetarklassen i händerna på ett system där de flesta till slut lever en månad från rännstenen och blir beroende av marknadens nyckfulla utveckling med återkommande upp och nedgångar. När konjunkturen går uppåt berikar sig banker och storföretag. När det går dåligt blir privata skulder till offentliga och arbetarklassen får betala för krisen.
Avslöja borgarna med socialistisk politik
Orsaken till attackerna mot arbetarklassen är kapitalismen, där borgarklassens vinster alltid kommer i första hand. Att dessa attacker blir allt värre, speglar att systemet hamnat i en återvändsgränd. Det är bara med en marxistisk och antikapitalistisk politik som arbetarrörelsen och vänstern kan mota tillbaka borgerligheten och avslöja deras klassintresse. Med ett revolutionärt marxistiskt program kan vi ta tillbaka makten från den lilla parasitära elit – borgarklassen – som sitter på de resurser som vi gemensamt behöver för att utveckla samhället så att människors grundläggande behov kan tillgodoses. Några av huvudpunkterna i en sådan politik är:
- Återtagande av alla privatiseringar och nedskärningar
- Kraftigt höjd skatt för de rika
- Sex timmars arbetsdag och höjda löner över hela linjen
- Avskaffande av osäkra anställningsformer och förbjud bemanningsföretag
- Förstatliga banker och storföretag
Vi måste organisera oss och ta kamp för dessa krav i valet. En socialistisk arbetarrörelse är det enda som kan sätta stopp för borgerlighetens arbetarfientliga politik.