Det rasistiska terrorattentatet i Trollhättan och brandattentaten mot flyktingboenden har skakat om mångas medvetande på ett sätt som saknar motstycke på länge. Den rasistiska terrorn sker mot bakgrund av en ökad hets från massmedia, politiker och polisen mot invandrare, tiggare och flyktingar. Arbetarrörelsen och vänstern måste organisera masskamp mot rasistisk terrorism.
Under den senaste perioden har vi sett en kraftig ökning av det rasistiska våldet. I skrivande stund har det brunnit på flyktingboenden vid minst 24 olika tillfällen under året. Mest uppmärksammat är dock attentatet i Trollhättan, när en maskerad man klev in på en skola och attackerade folk med svärd. Tre miste livet, inklusive förövaren själv, och två andra skadades allvarligt. Förövaren var en 21-årig man med nazistiska sympatier som systematiskt riktade in sig mot personer med mörkt utseende. Till och med borgerliga medier har tvingats medge att detta kan kopplas till samhällsutvecklingen och ett alltmer rasistiskt klimat. Men ingen har talat klarspråk och sagt att det vi har att göra med faktiskt är ett rasistiskt terrorattentat.
Våldet från polisen och fascisterna mot vänstern och mörkhyade har ökat stadigt under flera år. Nyligen var det brandattentat mot flera lägenheter där medlemmar från Rättvisepartiet Socialisterna bor i Göteborg. För ett och ett halvt år sedan höll en vänsteraktivist på att huggas ihjäl med kniv av en nazist från Svenskarnas Parti. I Malmö förra året använde polisen potentiellt dödligt våld när de oprovocerat red rakt in i en antifascistisk demonstration. På drygt 30 år har 34 personer mördats i Sverige av högerextremister. Den så kallade ”extremvänstern” som media målar upp som ett större hot har inte dödat någon alls.
Att våldet ökat under de senaste åren beror i sista hand på att kapitalismen inte längre utvecklas som under efterkrigstiden. När borgarklassen inte kan inge illusioner i systemet och motverka kamp genom reformer och ökad levnadsstandard för arbetarklassen behöver de öka splittringen inom arbetarklassen genom att hetsa mot delar av den. Repression mot arbetarrörelsen ökar samtidigt, organiserat direkt av polisen eller av fascister som ges ett ökat utrymme genom exempelvis beviljade demonstrationstillstånd och att förundersökningar läggs ned.
Arbetarrörelsens ansvar
”Det är en svart dag för Sverige” sade Stefan Löfvén efter attentatet i Trollhättan och underströk vikten av medkänsla och solidaritet. Jonas Sjöstedt twittrade ”Så fruktansvärt och obegripligt det som hänt i Trollhättan.” Det är självklart bra, men arbetarrörelsens roll kan i en sån här situation inte bara vara en allmän sorg. Framför allt Socialdemokraternas ljumma politik och högervridning spelar högern i händerna, vars taktik är att ställa välfärdens finansiering mot asylmottagning och hetsa mot arbetarklassens svagaste skikt.
Det är extremt naivt att uppmana polisen att ”göra ett bättre jobb” – eftersom det är samma polis som systematiskt skyddar fascisterna och inte sällan själva attackerar vänstern. Vad som behövs istället är att arbetarrörelsen organiserar ett självförsvar. En bra början skulle vara att i samarbete med vänstern och sociala organisationer i förorten organisera permanenta självförsvarskommittéer som kan upprätthålla ordningen på aktiviteter, möten och demonstrationer.
De behöver vara organiserade, samspelta och underställda arbetarrörelsens demokratiska kontroll och insyn. De bör gå interna utbildningar och väljas till uppgiften efter att ha bevisat sig vara pålitliga, lugna och trygga kamrater. Kommittéerna bör också självständigt utreda alla former av attacker när de väl sker, då vi inte kan lita på att polisen gör det. Genom detta kan vi minimera risken för att fascisterna vågar visa sina trynen på gatan.
Vår verkliga styrka är dock att vi är fler än fascisterna. Varje gång som rasister i Sverigedemokraterna, eller mer hårdnackade fascister från Svenskarnas Parti har försökt arrangera demonstrationer så har de buats ut och mött tusentals motdemonstranter. I Kärrtorp demonstrerade över 20 000 i december 2013 efter att ett 20-tal fascister attackerat en fredlig demonstration mot rasism. I Göteborg, Malmö och Stockholm stormade ungefär lika många ut på gatorna efter den fascistiska knivattacken i Malmö förra våren.
Spontana rörelser som dessa har dock sina begränsningar, och är bara ett steg i kampen i brist på svar från arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen borde genast ta ansvar för att organisera massdemonstrationer runt om i hela landet och anknyta dem till ”Refugees welcome”-rörelsen som redan engagerat många tusen. Man kan avskräcka reaktionära högerextremister och förebygga fler attacker genom att ena arbetare, invandrare och ungdomar i kamp.
Den nuvarande passiviteten ger fascisterna självförtroende, och kombinerat med SD:s ökade stöd får de en snedvriden verklighetsuppfattning och tror sig ha ett starkt stöd för sitt agerande. Arbetarrörelsen måste visa dem hur få de är, hur svagt deras stöd är och visa offer och potentiella offer att majoriteten står på deras sida.
Kampen mot rasismen måste bli en kamp mot kapitalismen
Vad som nu väntar är en mer instabil världssituation, ytterligare nedskärningar och fler usla överenskommelser. Det är bara en tidsfråga innan fler våldsamma attacker sker och kampen mot dem är en kamp för att förändra samhället. Arbetare vet mycket väl att det under en längre tid innan flyktingkrisen inte genomfördes några förbättringar, vilket är ett resultat av kapitalismens världskris. Därför borde arbetarrörelsen enkelt kunna förklara att grundorsaken till samhällets problem är kapitalismen, och att kampen för att försvara flyktingarna och erbjuda alla ett drägligt liv till sin natur är en kamp för hela arbetarklassen mot det rådande systemet.
Men LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, har hittills i sitt försvar av flyktingarna bara begränsat sig till några vaga fraser om alla människors lika värde. Rossana Dinamarca, ledamot i Vänsterpartiets partistyrelse som kommer från Trollhättan, skrev helt riktigt på sin Facebook-sida att detta terrordåd är politiskt motiverat och att det därför måste bemötas politiskt – med antirasism. Det är helt riktigt, men antirasismen blir innehållslös om den inte kopplas till en kamp mot kapitalismen.
Istället för att bara kräva att andra, mer krisdrabbade länder än Sverige ska ta emot fler flyktingar borde den svenska arbetarrörelsen kämpa för att man öppnar upp Sveriges gränser helt och hållet, ger permanent uppehållstillstånd till alla, samt uppmana arbetarrörelsen i andra länder till samma kamp. Man borde diskutera hur flyktingkrisen kan användas för att framföra behovet av socialism, både i Europa och Mellanöstern, och genom det vinna över många radikaliserade flyktingar. Vänsterpartiet måste bryta samarbetet med Socialdemokraterna, som har visat att de tänker driva samma politik som högern.
Vänsterpartiet måste göra det till sin uppgift att göra det som borde vara hela arbetarrörelsens ansvar: att organisera masskamp mot rasism och fascism, upprätta ett självförsvar samt föra fram en vänsterpolitik som kan erbjuda ett bättre liv åt hela arbetarklassen. Genom att kräva jobb och bostäder åt alla kan man övervinna rasistisk splittring. Låt kapitalisterna betala!
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skrev nyligen i DN att det krävs stora investeringar i jobb, infrastruktur, bostäder och välfärd för att kunna erbjuda en framtid både för de flyktingar som kommer hit och de som nu går utan ordentliga arbeten och bostäder. Detta är mycket bra, men att detta ska kunna finansieras genom enbart höjda utgiftstak är tyvärr en illusion. Att använda sig av de statliga pengar som finns nu eller låna pengar till investeringar är möjligt enbart så länge som krisen inte slagit hårdare mot Sverige.
Förr eller senare spricker bostadsbubblan och den globala krisen kommer slå till och skapa en bankkris samt kris i industrin – då står vi inför samma problem som resten av världen – banker som måste räddas av staten som leder till en statsskuld som kräver nedskärningar. Arbete och bostäder åt alla kan bara förverkligas fullt ut genom en socialistisk revolution där vi tar över bankerna och storföretagen, och använder de resurser som finns där för att tillgodose dessa behov. Därför måste kampen mot rasism kopplas till kampen för socialism. Detta är det enda som en gång för alla kan sätta stopp för rasistiska attacker och samtidigt ge alla arbetare och ungdomar en värdig framtid.