Noll garanterade timmar, rädsla för uppsägning och ingen chans att planera sitt liv eller schema. Bemanningsföretag har blivit ett användbart verktyg för att försämra villkoren och öka pressen på arbetare. Shpat Uka som varit bemanningsanställd i drygt fem år, säger till tidningen Arbetet att ”det finns personer på samma lager som jobbat ännu längre, i något fall över tio år, utan fast jobb.”
Tack vare ett kryphål i bemanningsavtalet kan bemanningsföretag kräva att arbetare har en ”annan huvudsaklig sysselsättning” alltså studier, pension eller rentav annat arbete för att kunna få tjänsten. I jobbannonser krävs ofta sysselsättning på minst 50 procent, och i bland krävs det att du redan har ett heltidsjobb. För de som sökte lagerjobb via Adecco under fjolåret, var ”annan huvudsaklig sysselsättning” ett krav i 86 procent av annonserna.
Genom att kräva annan huvudsaklig sysselsättning kan företagen undvika att betala ut garantilön, och därför krama ut mer vinst ur varje arbetare. Man kommer även runt kravet på att erbjuda fast anställning. I stället anställer man folk på enstaka timmar som visstidsanställda, där de anställda, genom sms-förfrågningar eller schema-appar, skriver ett nytt kontrakt för timmarna de gör genom att acceptera ett pass eller lägga sig tillgänglig.
Sedan 90-talet har andelen inhyrd personal ökat drastiskt. Under 2020 arbetade närmare 180 000 personer någon gång för bemanningsföretag. Hos giganter som Schenker är det periodvis över 80 procent inhyrd personal på vissa enheter. ”Företagen har räknat ut att de tjänar på det. Då slipper de betala när folk blir sjuka eller skadar sig,” säger Tony Blomberg, ombudsman för Transport, till Transportarbetaren.
Bemanningsanställda tvingas vara ständigt lojala gentemot schemaläggare och chefer, vågar sällan föra fram klagomål eller föreslå förbättringar, eller ens sjukanmäla sig. Hotet om omedelbar uppsägning är ständigt överhängande.
”De bemanningsanställda är längst ner, de pressas hårdare och blir utslitna. Och så tar man in nya. De fungerar som löneslavar”, förklarar Tony Blomberg.
Trots att det strider mot bemanningsavtalet förskjuts arbetstiden för inhyrd personal till arbetstoppar (perioder då det är som mest arbete), vilket innebär en enorm press, inte minst fysiskt. Enligt Arbetsmiljöverket skadar sig bemanningsanställda dubbelt så ofta på jobbet.
För kapitalisterna är det såklart praktiskt att människor tvingas ta otrygga anställningar, så att de kan sägas upp från en dag till en annan – inte minst när vi står inför en ekonomiskt turbulent period.
I mars 2020, i början av pandemin, sade exempelvis AB Volvo upp 5000 konsulter och bemanningsanställda från sina fabriker. Med växande ekonomisk instabilitet, pandemier och energibrist, kommer kapitalisterna att göra allt för att försämra arbetares löner och villkor för att upprätthålla sina vinster.
Men i stället för att ta strid för förbättrade villkor, har IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä kallat avtalet ”förmodligen världens bästa bemanningsavtal” som ”får in fler på arbetsmarknaden”.
Sanningen är att det tvärtom ger bemanningsföretagen fri lejd att utnyttja fler på arbetsmarknaden hårdare utan att garantera varken timmar, lön eller anställningstrygghet.
Arbetarrörelsen måste ta strid för alla visstidsanställdas rätt till en fast anställning med garanterade timmar, garanterad inkomst och inte minst: för att bemanningsföretagen återigen ska förbjudas.