De revolutionära massorna har fällt Hasina-regimen och därmed fått ett slut på 15 år av brutalt styre! När vi skriver detta har miljontals människor intagit Dhaka, och miljontals till förväntas tillkomma under dagen. Massorna har beslagtagit Ganabhaban (premiärministerns hem). Klockan 14:25 (lokal tid) flögs Sheikh Hasina och hennes syster till flygbasen i Kurmitola och kommer att fly landet därifrån. Men det smids konspirationer inom armén för att stjäla folkets seger. Massorna måste nu vara mer vaksamma än någonsin! Vi säger: all makt åt arbetar- och studentkommittéerna!
Sedan helgen har händelserna i Bangladesh rört sig i en rasande fart. Det var tydligt att idag skulle bli en avgörande dag. I söndags vacklade polisen och armén. På vissa ställen sköt de mot massorna, vilket ledde till ytterligare en blodig dag där över 90 människor dödades. På andra ställen stod de vid sidan om eller drog sig tillbaka. Arméns ledning visste att de inte kunde hålla linjen mycket längre. När som helst kunde armén splittras.
Studentsamordnarna eskalerade rörelsen på ett korrekt sätt. De uppmanade massorna att organisera kommittéer, som vi har argumenterat för under de senaste tre veckorna, för att säkerställa att regeringen inte skulle kunna desorganisera rörelsen igen med en ny blackout. Dessutom uppmanade de folket att bege sig till Dhaka idag för en avgörande strid, beväpnade och redo för självförsvar. ”Gör en bambustav. Gör Bangladesh fritt.” kunde man läsa i ett inlägg på sociala medier.
Och mest betydelsefullt av allt uppmanade de arbetarna att delta i en generalstrejk:
”Jag uppmanar arbetarna i Dhaka och omkringliggande distrikt att komma till Dhaka,” sa Asif Nahmood i ett uttalande igår. ”Särskilt kommer textilarbetare att uppmanas att ge sig ut på gatorna. Historiskt sett är det arbetande folkets bidrag under landets revolution obestridligt. Kom fram och utför era historiska plikter denna gång också.”
Massorna har svarat på dessa korrekta uppmaningar med en enorm mobilisering utan motstycke sedan den revolutionära perioden på 70-talet. På morgonen marscherade miljoner mot Dhaka. Polisen och armén hindrade inte massorna – de var helt enkelt överväldigade. Avgörande var att textilarbetarna sågs uppmana sina kamrater, från fabrik till fabrik, att komma ut och ansluta sig till revolutionen.
Låt inte armén stjäla segern!
Det var tydligt att revolutionen skulle uppnå en avgörande seger idag. Arméledningen har kämpat panikartat för att rädda regimen, till priset av att avlägsna dess ledare, Hasina, som helt klart måste bort för att rädda situationen för den härskande klassen.
Generalerna försöker säkerställa att rättvisa stjäls från massorna. Hasina flygs ut ur landet, just för att skydda henne från massornas vrede. Hur kan “rättvisa” komma från händer som är så besudlade med folkets blod?
Det är tydligt att arméchefen Waker-uz-Zaman försöker leda en “ordningsam övergång”. Det vill säga, armén försöker beröva folket segern och säkerställa att makten inte faller i de revolutionära studenternas och arbetarnas händer.
Pressen har rapporterat sedan morgonen att samtal har pågått mellan arméchefen och partiledarna. De vill upprätthålla samma mordiska system: att behålla samma domstolar, armé och polis som hjälpte Hasina att slakta massorna, medan de roterar in nya lakejer från den härskande klassen i regeringen: från andra partier, och möjligen andra icke-representativa “civilsamhälles”- och arméfigurer som inte har gjort något för att uppnå denna seger men som nu vill skörda dess frukter.
Samordnarna för Studentrörelsen mot diskriminering har korrekt uttalat: ”Vi vill inte ha militärregering, vi vill ha folkets regering”. Detta är korrekt! De har med rätta påpekat att general Waker-uz-Zaman är Hasinas svåger och förklarar att ”han inte kan förväntas göra rättvisa åt martyrerna.” Detta är återigen korrekt!
Arméledningen, domarna, polischeferna, högre tjänstemän och partiledare representerar olika grenar av samma rövargäng. De får inte tillåtas att beröva folket dess seger och göra anspråk på den som sin egen!
Hur segern bör säkras
Folket måste upprätthålla sin mobilisering tills makten överförs till studenterna och arbetarmassorna. Hur kan detta göras?
Igår ställde studentsamordnarna frågan om makt och förklarade att denna revolution inte bara handlar om Hasinas fall, utan om ”avskaffandet av hennes fascistiska system” och att ”studenterna inte kommer att acceptera undantagstillstånd, militärstyre eller något system som gynnar fascism”. Vi håller med! Hennes system måste bort!
Uttalandet fortsatte:
”Ledarskapet för student- och medborgarupproret kommer att vara den viktigaste partnern till den provisoriska regeringen. Deras huvudansvar kommer att vara att säkerställa att studenternas förhoppningar och strävanden återspeglas vid bildandet av ett nytt Bangladesh.”
”Representation av civilsamhället och det politiska ledarskapet kommer att garanteras, förutom den fascistiska regim som har styrt de senaste 16 åren och dess förmånstagare.”
Faktum är att vi skulle säga att de revolutionära studenterna och arbetarmassorna som har säkrat denna seger måste vara de enda som representeras i en provisorisk regering. Arméledarna skulle älska att ta några studentledare som “partners” i en illegitim borgerlig regering där de själva ändå skulle få det sista ordet. Det skulle ge dem precis den legitimitetsfasad som de saknar.
Oppositionspartierna som BNP representerar inget alternativ. De står för exakt samma system med obegränsad makt för storföretagen som Hasina gjorde. Samtidigt har många så kallade “civilsamhällets” representanter, som näringslivsföreningarna, varit de mest vänliga mot Hasina. För dem skapade hon en regim i Bangladesh där de kunde profitera enormt på hyperexploateringen av arbetarklassen.
Studenterna och arbetarna kan bara förlita sig på sin egen makt. Revolutionen har polariserat Bangladesh i två oförenliga läger: de revolutionära studenterna och arbetarmassorna på ena sidan, och Hasina-klicken, storföretagen och statens ledande skikt på den andra. Det finns ingen oberoende tredje part. Arbetarna och studenterna måste ta makten i sina egna händer!
Vägen framåt har redan ställts av rörelsen själv. Studenter och arbetare har visat enorm kapacitet för organisering. De har redan börjat skapa kampkommittéer över hela landet efter uppmaningen från samordnarna.
Nu måste generalstrejken fortsätta, och ledarskapet måste uppmana massorna att utvidga kommittéerna till att täcka alla arbetsplatser, alla bostadsområden och alla utbildningsinstitutioner. Vanliga soldater inom armén måste uppmanas att bilda sina egna kommittéer, utan officerarna, så att de kan motverka arméns konspirationer.
Dessa kommittéer skulle omedelbart börja ersätta chefernas makt på fabrikerna, samt domstolar och polis på lokal nivå, och frigöra de kamrater som blivit fängslade, utan att vänta på en order från en domare tillsatt av Awamiförbundet.
När de väl är sammanlänkade på stads-, distrikts- och nationell nivå skulle de bara vara ett litet steg ifrån att genomföra ett uppror och överföra all makt till dessa kommittéer, och avlägsna och avveckla den ruttna stat som Hasina lett i 15 år.
Då skulle makten vara i händerna på de som verkligen skapar all rikedom i samhället, arbetare och studenter, snarare än den parasitära klick som har sugit ut denna rikedom och krossat nationen sedan självständigheten. Bara detta skulle säkerställa att tyrannerna som styrt detta land ställs inför rätta. En sådan revolutionär makt skulle kunna expropriera deras egendom, och den hos de multinationella företag som stödjer dem, vilket representerar den verkliga källan till deras makt.
Det skulle innebära fullbordandet av denna glänsande revolutionära rörelse, och göra Bangladesh till en strålande ledstjärna för de förtryckta massorna på hela subkontinenten och i hela världen.
Seger till Bangladeshs studenter!
Ned med Hasinas system!
Ingen tillit till armén! Ingen tillit till den härskande klassens partier!
All makt åt arbetar- och studentkommittéerna!
Arbetare i alla länder, förena er!