”Applåder betalar inte vår mat”, skriver undersköterskan Fredrik Jarlestål Jensen i Kommunalarbetaren inför höstens avtalsrörelse. Avtal ska nu skrivas för totalt nära 3 miljoner anställda i både privat och offentlig sektor, efter att avtalsrörelsen skjutits upp i våras. I äldreomsorgen och sjukvården ser många arbetare en chans att ta strid för stora förbättringar – långt större än de fackliga ledningarnas begränsade krav.
”Jag tjänar 132 kronor i timmen. Att gå hem i slutet av dagen, inse att jag jobbar ihjäl mig men fortfarande knappt får ihop till min hyra, det suger”, konstaterar undersköterskan Christa Opava i en intervju med Kommunalarbetaren.
Kommunal kräver 3 procents generella löneökningar för sina medlemmar, och 0,5 procent ytterligare för yrkesutbildade. I genomsnitt skulle det innebära en löneökning på 900 kronor i månaden för medlemmarna. Men många av medlemmarna skulle vilja att förbundet kräver betydligt mer.
– Jag vill ha mer än 22 800 kronor som jag har i dag som utbildad skötare. Minst 1 500 kronor ska vara det lägsta till potten, det är vad vi förtjänar, kommenterar skötaren Beatrice Scherberg.
Lokalvårdaren Mona Mattsson är inne på samma spår.
– Vi har stått tillbaka i flera år. Det kostar att leva, vi borde få minst 1 000 kronor i löneökningar, menar hon.
Det finns en enorm ilska bland vårdarbetarna, vars arbetssituation länge varit ohållbar. Under coronakrisen blev situationen om möjligt ännu värre.
– I tre månader har jag jobbat 13-timmarspass och hela tiden styrt en narkossyrra i vad hon ska göra, påpekar undersköterskan Anneli Dahlqvist. Vi är helt slut. Vi vill ha 1 500–2 000 kronor i löneökning. Alla är värda en rejäl löneökning.
Arbetarnas krav kommer att stöta på ett hårdnackat motstånd från arbetsgivarorganisationen SKR. Den stora majoriteten av de tillskott regeringen gjort till regioner och kommuner är inte permanenta. I industrin har Svenskt Näringsliv krävt att det inte ska bli några löneökningar alls. Och med perspektiv om en förvärrad ekonomisk situation, högre arbetslöshet och minskade skatteintäkter, så kommer även SKR att göra allt för att undvika ökade kostnader i form av löneökningar och bättre arbetsvillkor.
Detta innebär att Kommunal måste våga vidta stridsåtgärder i avtalsrörelsen. Marie Wiberg, en av initiativtagarna till undersköterskeupproret, kommenterade detta i en insändare till Kommunalarbetaren den 31 augusti:
– Personligen tror jag att det kommer bli en tuff förhandling och jag hoppas att Kommunal kommer att ta till konflikt för att få igenom våra krav.
Förutom den låga lönen är arbetstiderna och ”flexibilitet” en viktig fråga. Undersköterskeupproret tog upp problemet med de delade turerna i en debattartikel redan 2019.
”På helgerna har vi väldigt långa pass (12–21, 7–16) eller delad tur då vi jobbar (7–12+16–21). Vi får ofta höra från våra kollegor att de önskar att de delade turerna togs bort och att helgpassen blev kortare. Som det är nu så orkar man inte och har svårt att hinna med sitt sociala liv när man jobbar helg.”
Under pressen från undersköterskeupproret kräver Kommunal att de lediga timmarna på dagar med delade turer ska ”kosta arbetsgivarna”, men de förklarar dock inte vad det skulle innebära konkret. På samma sätt förespråkar de också att heltidsarbete ska bli ”norm”, vilket är så vagt att det i praktiken tyvärr blir innehållslöst. De kräver också att man ska ha rätt till fyra veckors sammanhängande sommarsemester, vilket bland annat varit väldigt svårt att få till under coronapandemin.
Det finns en stor kampvilja, men om Kommunalledningen inte är beredd att ta strid för seriösa förbättringar för medlemmarna kommer den snabbt att vändas till ilska. I stället för små löneökningar och vagt formulerade förslag för arbetsvillkoren borde Kommunal minst kräva:
- Löneökningar på minst tusen kronor för alla i offentlig sektor
- Förbjud delade turer
- Heltid ska vara en rättighet, inte en ”norm”
- Fyra veckors sammanhängande semester utan att bli uppringd
- Anställ 100 000 i välfärden för att lösa den akuta personalbristen
Senast Kommunal strejkade var 2003. Enligt en Gallupundersökning som Kommunal gjorde den gången, stödde hela 82 procent av den svenska befolkningen den strejken. Om Kommunal skulle strejka i dag i spåren av coronakrisen då vårdarbetare fortfarande har hjältestatus i många svenskars ögon skulle deras stöd hamna på samma nivåer eller högre.
En strejk i offentligt sektor skulle dock bara kunna få en begränsad påverkan – till skillnad från industrin så skadas SKR inte ekonomiskt av en strejk. Nyckeln är därför att Kommunal går ut med en begäran om sympatiåtgärder från arbetare i sektorer som kan slå mot borgarklassens vinster. Den solidaritet som många uttryckt med vårdarbetarna under pandemin, visar att en sådan begäran omedelbart skulle få stor uppslutning.