Om du är kommunist i Stockholm har du ett särskilt viktigt uppdrag – att bygga partigrupper av revolutionära kommunister i staden med den största arbetarklassen, ungdomen och ojämlikheten i Sverige. Här kommer många av framtidens klasstrider att avgöras.
Partigruppen Röda linjen är en av RKP:s partigrupper som vuxit mest under de senaste månaderna. Jag vill veta hur de lyckats och har stämt träff med Mina som leder gruppen.
Om en timme börjar deras veckovisa möte, i ett lunchutrymme på högskolan Konstfack i Stockholm där Mina pluggar till slöjdlärare. Eftersom gruppens arbetsområde är södra Stockholm, har detta blivit en praktisk mötesplats.
Vid ett bord bakom oss sitter Hilma och en av gruppens nyaste medlemmar, Asal, och pratar om såväl religion som USA-imperialismens brott i Mellanöstern. Snart ansluter Benjamin och Kajsa till deras diskussion. Asal köper boken Vad är marxism? och det senaste numret av Till marxismens försvar som handlar om filosofi och vetenskap. Hon ska diskutera det med Hilma och en annan kamrat senare.
Framför oss sitter Valter som jobbar som lärarvikarie och Julius som är gymnasieelev och diskuterar kommunismens grunder med en vän till Julius, som ska delta på Röda linjens möte för första gången.
Jag frågar Mina vad hon tror är viktigt att förklara för någon som är intresserad av att gå med i partiet, för att de ska vilja gå med.
– Det handlar väl om att koppla ihop problemen personer ser omkring sig med lösningen, med en socialistisk revolution, svarar hon.
Hon tänker lite.
– Jag försöker inte få någon att gå med. Jag försöker övertyga dem om marxismen, och är de övertygade så vill de gå med.
Mina fick först kontakt med partiet för ett år sedan när en RKP-medlem gick fram och började prata med henne på en Palestinademonstration. Hon visste inte mycket om kommunismen och vårt parti då.
– Det började med att man fick en aning… om att det här är något att utforska.
Hon berättar att hon ständigt började gå in på vår internationella hemsida marxist.com för att få en marxistisk analys av de senaste nyheterna.
– Och så hade jag många, många samtal med andra kamrater.
På kvällens möte inleder Sebastian den största diskussionen, som handlar om de enorma demonstrationerna i Grekland på årsdagen för tågkollisionen i Tempi, där 57 personer dog. Syftet är att dra lärdomar för framtida kamp.
Vår grekiska systerorganisation, Revolutionära kommunistiska organisationen har deltagit i demonstrationerna på de fullpackade torgen. I ett inlägg förklarar Valter att kamraterna har formulerat ett revolutionärt program som får gensvar: att avsätta regeringen, ställa de ansvariga för olyckan i Tempi till svars och nationalisera järnvägen under arbetarkontroll.
Men med bara ett femtiotal medlemmar i en rörelse på miljoner är de ännu för få för att kunna spela en avgörande roll i rörelsen.
– De bygger partiet i massrörelsen idag för att kunna vara starka nog för att ena massorna på ett revolutionärt program i framtiden. Och när de kan göra det kan vi inte bara fälla regeringen, utan avskaffa hela kapitalismen, betonar han.
Vi har samma mål i Sverige. Från detta följer resten av Röda linjens planer. Gruppen planerar en tidningsförsäljning för att hitta fler kommunister på Medborgarplatsen på fredag, en affischering på Södermalm på lördag och därefter en middag för att samla in pengar till partiet.
Middagen
Kajsa öppnar dörren till sin lägenhet och ursäktar sig.
– Både jag och Mina är tidsoptimister, säger hon.
I köket pågår ambitiös matlagning: indisk linsgryta med hemmagjort bröd, raita och koriander samt efterrätt.
Fler kamrater ansluter efter att tappert ha affischerat på ett blåsigt Södermalm med isiga händer. Vi tränger ihop oss runt bordet. Alla swishar för mat och vin, öl eller läsk. Särskilt med vetskapen att allt överskott går direkt till att finansiera partiet är det minst sagt prisvärt. Senare får jag veta att kvällen genererat 1500 kronor till kampfonden.
I Kajsas kök pratar vi om allt möjligt, men mest om kommunismen.
– Så många gånger man känt att allting bara går åt fel håll, och allt bara är hopplöst, funderar Kajsa.
– Men när jag började lära mig om kommunism fattade jag att det fanns alternativ.
En annan gäst håller med, som deltagit på några av Röda linjens aktiviteter men inte är medlem.
– Så kände jag första gången jag gick på ert möte, säger hon.
Hon frågar oss andra om vi någonsin tvivlar på om marxismen stämmer. Vi funderar runt bordet.
– Marxismen skiljer sig mycket från andra politiska eller filosofiska teorier, säger Mina.
– Man behöver inte tilltro eller tvivel eftersom att man kan applicera den på verkligheten och se om den stämmer.
Ylva fyller i att när till exempel Trotskij eller Lenin analyserar samhället börjar de med att gå igenom de faktiska händelserna och drar slutsatserna ur det.
– Marxismen ska fungera som en teoretisk sammanfattning av arbetarklassens kamp.
Samtalet leds vidare i hur andra politiska idéer ofta bara leder fram till att problemet med världen är att det är något fel på individer – att människor är själviska, onda – vilket varken är mycket till en förklaring, och ännu mindre ger en lösning.
Kajsa tar upp ett av högerargumenten mot kommunismen: att i ett kommunistiskt samhälle, som inte byggde på att tjäna pengar, skulle ingen vilja arbeta.
– Exakt, varför ska vi behöva arbeta! skämtar Ylva.
Hon förklarar att vi redan producerar mer än vad som behövs. Genom att ta bort onödiga arbeten som inte bidrar med något produktivt, automatisera på mycket högre skala, sätta arbetslösa i arbete, och så vidare, skulle vi kunna sänka arbetstiden rejält utan att sänka människors levnadsstandard. Snarare skulle vi kunna leva bättre än vi gör idag.
Jag tror att här finns en del av svaret på varför Röda linjen, och hela RKP Stockholm, växer.
I en kaosartad värld där bara kommunismen kan lösa problemen, är det vår förmåga att förklara och övertyga – som Mina uttryckte det innan Röda linjens möte – som avgör hur snabbt fler går med för att bygga ett revolutionärt kommunistiskt parti.
Grupperna i Stockholm
Röda linjen-gruppen arbetar särskilt i Stockholms södra delar. De har ofta tidningsförsäljningar vid Medborgarplatsen och gruppens gymnasieelever har startat upp ett arbete på Globala gymnasiet.
Universitetsgruppen har bokbord, möten och affischeringar på och runt Stockholms universitet. De har varit med och organiserat studentockupationer och walkouts för Palestina.
Norra-gruppen består av arbetare och skolelever i norra stan. De organiserar aktiviteter särskilt längs blå linjens tunnelbana.
Engelskspråkiga gruppen är en grupp av icke-svensktalande studenter och arbetare från hela världen. De har tidningsförsäljningar vid studentbostäderna på Lappkärrsberget eller vid Sergels torg.