Sedan den 29 oktober har 47 barnmorskor – drygt halva arbetsstyrkan – sagt upp sig på Danderyds sjukhus. I Stockholm som helhet har över hundra barnmorskor sagt upp sig bara i år. På Södersjukhuset har alla chefer inom förlossningsvården avsagt sig ansvaret för arbetsmiljön. 8 november meddelade barnmorskorna på Karolinska att de inte längre kommer att arbeta extrapass. Underbemanningen och nedskärningarna har för dem nått vägs ände.
Barnmorskorna vittnar om att de tvingas hantera tre-fyra förlossningar åt gången. BB är alltid fullbelagt och de behöver varje timme avgöra vilken födande de inte längre kan vänta med att ta in. Det är vanligt att man behöver skicka kvinnor till andra län för att föda. Arbetsbelastningen är så hög att många barnmorskor måste göra avkall på basala behov som toalettbesök och matraster. I vittnesmål på sociala medier berättar barnmorskor om hur de jobbar med mensen rinnande och inte dricker kaffe för att det inte finns tid för toalettbesök, och att man är glad att man inte känner någon som ska föda barn snart.
Ett mardrömsexempel på vad denna kris kan leda till är de sex fall där spädbarn omkommit på grund av för hög arbetsbelastning. I ett av dessa fall fick en kvinna vänta i två timmar på ett akut kejsarsnitt. Barnet föddes med hög syrebrist och avled till följd av detta sex dygn efter födseln.
Barnmorskorna i Stockholm är inte ensamma om en katastrofal arbetssituation, utan redan 2013 larmade vårdpersonal om missförhållandena i förlossningsvården. 2017 hölls ”Arg jävla riks-marsch” mot BB-kaoset på 15 orter runt om i landet. I Stockholm har det demonstrerats mot nedläggningarna av BB Sophia och Södra BB, och BB i Sollefteå har ockuperats i nästan fem år. Det har skrivits debattinlägg och hållits namninsamlingar. Många har redan sagt upp sig. 18 procent av alla legitimerade barnmorskor i Sverige jobbar i dag med något annat. Situationen är heller inte unik för förlossningsvården, utan en del av krisen i hela vården och välfärden till följd av årtionden av nedmontering och privatiseringar.
Att en hel yrkeskår har vittnat om de omöjliga förhållandena och att de utgör en risk för patientsäkerheten har inte räckt för politikerna, som i stället talat om ”patientnöjdhet”. De nämner inte hur mängden kejsarsnitt har ökat till följd av förlossningsrädsla. De nämner inte alla de berättelser som strömmat in på sociala medier från kvinnor som fött barn och beskriver stressad personal som springer mellan rummen och blandar ihop de födande. De nämner inte heller att det varje sommar, då flest föds, krävs 600 extrapass bara på Danderyd. De nämner inte att anledningen till att åtta av tio får föda på den klinik man önskat, är för att man på grund av platsbristen väntar med att ta in den födande så länge att man sedan inte har tid att skicka bort henne. Under perioden som barnmorskorna har försökt göra sina röster hörda har det bara blivit sämre.
Massuppsägningarna kommer inte som en blixt från klar himmel, utan sker mot bakgrund av de senaste årtiondenas nedskärningspolitik. Nu påstår arbetsgivaren SKR att det kan vara frågan om en olovlig stridsåtgärd och kan komma att stämma barnmorskorna. ”Det känns som att SKR mullrar lite för att skrämma oss, men skulle det vara så att de stämmer oss så är det inget vi backar för,” sa barnmorskan Hannah Dahlbäck till Arbetet.
Under veckan har det hållits demonstrationer till stöd för barnmorskorna och mot krisen i förlossningsvården på flera orter. I Stockholm demonstrerade 800 personer utanför Landstingshuset på tisdagen, medan regionen förhandlade om sin budget. När finansborgarrådet Irene Svenonius till sist vågade sig ut för att ta emot protestlistorna som samlat 90 000 namnunderskrifter på under en vecka möttes hon av högljudda burop. Dessutom hade hon mage att fortsätta prata om patientnöjdheten, resultatet av brukarundersökningar vars utformning på goda grunder ifrågasatts.
När hon gick av scenen skallade slagorden ”Öppna S:t Görans och sluta ljug!”, och ”Barnmorskor in och Svenonius ut!” Irene Svenonius har för övrigt vägrat möta barnmorskorna – hon vägrade befinna sig i samma rum som en barnmorska vid sin medverkan i Nyhetsmorgon nyligen – men har däremot ställt upp på att bli intervjuad av influencern Margaux Dietz. Dietz är för övrigt kompis med Ebba Busch, så man kan gott tänka sig att Svenonius kände sig bekväm i det sällskapet.
Till följd av den massiva pressen har det moderatstyrda Region Stockholm nu utlovat 550 miljoner till förlossningsvården. Men förlossningsvården har varit underfinansierad i många år och behoven är betydligt större än så. Dessutom kommer Moderaterna under nästa vecka förmodligen gå vidare med ytterligare sparkrav på Stockholms sjukhus.
För att kunna komma tillbaka har barnmorskorna bland annat lagt fram dessa krav:
- Antalet förlossningsplatser i regionen måste utökas och en till förlossningsenhet öppnas snarast.
- En kvinna – En barnmorska.
- Skälig ersättning och god löneutveckling. 80 procent med skiftsarbete och helgtjänstgöring ska räknas som en heltidstjänst med full lön och pensionsavsättning. Högre OB-tillägg.
- Avsatt tid och ekonomisk kompensation för att utbilda nya barnmorskor.
Revolution och IMT stöttar dessa krav till fullo. Det är barnmorskorna som gör jobbet. Det är de som har erfarenheten och kompetensen att uttala sig om vad som krävs för att utföra arbetet på ett bra och säkert sätt. Vårdarbetare har under många år larmat om nedskärningarnas konsekvenser. För att få ett slut på detta skulle ett första steg vara att Vårdförbundet anammar barnmorskornas krav, och tar ledningen i striden mot försämringarna i vården i stort. Man kan inte stanna vid vädjanden och fortsätta skriva på tandlösa avtal, utan måste vara redo att ta till stridsåtgärder. Uppsägningsvågen är ett av många tecken på att vårdarbetare vill ta strid, och en stridbar fackföreningsrörelse skulle kunna använda denna stridsvilja på ett långt mer effektivt sätt.
Resten av arbetarrörelsen och andra fackförbund borde omedelbart mobilisera stöd i form av demonstrationer, uttalanden och namninsamlingar. Vi är alla beroende av en god förlossningsvård, och en seger för barnmorskorna skulle inspirera andra till att ta strid för sina egna villkor.
- Allt stöd till barnmorskorna!
- En barnmorska per födande – bara barnmorskorna kan avgöra när bemanningen räcker!
- För en stridbar arbetarrörelse!