Under Nato-toppmötet i Madrid den 28 juli meddelade Turkiets president Erdogan att en överenskommelse nåtts med Sverige och Finland och att man därmed godkänner deras ansökan om medlemskap i krigsalliansen. Enligt avtalet lovar Sverige bland annat att 73 personer, ”terrorister” enligt Erdogan, ska utlämnas till den turkiska regimen. En av dessa är Halmstadsbon Hamza Yalcin: journalist, författare och mångårig kämpe i den turkiska revolutionära vänstern. Revolution har intervjuat Hamza om utvisningshotet och den svenska Nato-processen.
Vad var din första reaktion när du fick höra om det här avtalet och utvisningshotet som nu riktats mot dig?
Jag misstänkte det redan när jag läste Erdogans ursprungliga krav, men jag var inte säker. Jag skrev till justitiedepartementet och fick svaret att jag är svensk medborgare, att Turkiet ville ha mig från Sverige redan 2016 och att myndigheterna då vägrade att gå med på deras krav. Personen skickade även med ett beslut som tagits den 31 mars 2016, och det var nytt för mig.
2016 hörde jag att jag var efterlyst via Interpol och kontaktade polisen i Halmstad för att få reda på mer. “Vi söker inte dig,” sa de. “Du är inte efterlyst.” De gav mig ett telefonnummer till Säpo, men de svarade på samma sätt. Nästa år åkte jag till Spanien och greps där på flygplatsen, fängslades och riskerade att utvisas till Turkiet. Jag blev senare frisläppt och mitt namn togs bort från Interpols lista. Därför var jag tveksam till om mitt namn skulle finnas på Erdogans lista denna gång. Men han valde att kräva mig också, trots att jag inte längre är efterlyst. Det gjorde mig arg och jag tvingades tänka på hur jag skulle klara läget om utvisning skulle bli aktuellt.
Vad tror du skulle hända dig om du blev utvisad? Hur ser situationen ut för socialister och revolutionärer i Turkiet?
1979 greps jag första gången i Turkiet, och sedan dess har jag alltid varit jagad på något sätt. Jag fick livstids fängelse efter en konstig process; först förklarades jag oskyldig, sen överklagades beslutet, de tog upp ärendet en gång till och dömde mig återigen oskyldig. Sen gick ärendet till högsta domstolen. De rekommenderade det högsta straffet, vilket jag dömdes till. Jag blev utsatt för tortyr under polisförhör. Än idag pågår liknande processer i Turkiet.
I bästa fall, om jag blir utlämnad, får jag livstids fängelse och blir tystad. Men det värsta för mig vore inte fängelsestraffet. Det värsta vore att tappa möjligheten att kämpa mot diktaturen, för socialism. Makteliten hatar mig eftersom jag kämpar mot dem under alla omständigheter. Jag började i den socialistiska rörelsen som student på försvarshögskolan i Turkiet där jag lyckades organisera de flesta av de unga studenterna. Där blev jag snart ett fall för generalerna. De hatade mig. Jag var en jobbig person för myndigheterna. AKP-regeringen kontaktade mig för att inleda ett samarbete, men jag vägrade. Deras politik var bara var en fortsättning från tidigare regimer. Jag fortsatte kampen, och fortsätter än idag. Sedan jag kom till Sverige 1998 arbetar jag helt öppet. Därför bor jag här. I Turkiet måste jag gömma mig. De kan döda eller fängsla mig, men här behöver jag inte dö. Jag kan säga mitt ord fritt och öppet, och det gör jag, men ändå blir jag ett mål för dem.
Varför tror du det var så viktigt för Turkiet att lämna in den här kravlistan?
Jag tror inte att det var viktigt för Turkiet, eftersom problemet egentligen ligger mellan Erdogans regim och USA. Erdogan påstår att Sverige gömmer en massa terrorister, vilket för honom innebär turkiska socialister, gülenrörelsen (en högerrörelse) och YPG/PKK. Men turkiska socialister är mycket svaga, och mycket mer så i Sverige. Det finns ingen organiserad rörelse här. Okej, gülenrörelsen är organiserad och stark och backas upp av regeringen här i Sverige. Men varför? Just på grund av att USA sedan länge stöttat deras politik av “moderat islam”. Erdogan kom faktiskt till makten **tillsammans** med gülenrörelsen, och då stod USA och Europa bakom dem.
Därför fick de lättare asyl i Sverige efter deras inblandning i kuppförsöket i Turkiet 2016. Sedan har vi PYD-YPG, en kurdisk rörelse som den svenska regeringen talat mycket gott om. Socialdemokraterna lovade att fördjupa samarbetet med självstyret som leds av PYD-YPG i Syrien enligt överenskommelsen med Amineh Kakabaveh. Men PYD-YPG finns inte i Turkiet, utan i norra Syrien där de också samarbetar med USA:s militär. Det står helt klart, och jag tror alla som intresserar sig för politik ser det tydligt, att Sverige inte har någon speciell politik varken mot gülenrörelsen eller PYD-YPG.
Problemet ligger därför mellan Erdogan och USA. På ett Nato-möte nyligen pratade inte Erdogan med USA, utan bara med Sverige och Finland. Hans budskap till USA var innan mötet att “om ni vill att jag ska godkänna Sveriges och Finlands ansökan, då måste ni ge mig några garantier”. Men när han kom till mötet gav han upp. Han fick inga garantier. USA tvingade honom att säga ja. Men han fortsätter ändå att lägga fram krav för att få prestige i inrikespolitiken. Först sa han att 33 personer skulle utlämnas, sen 40 sen 60, sen 73. Snart kanske han kräver hela Sveriges befolkning!
Därför är jag också kritisk till hur situationen representeras i medierna. De kritiserar Erdogan och säger att “Nato gör fel som går honom till mötes”. Men Nato i sig själv är fel! Och framförallt USA. Biden är inte på något sätt en bättre människa än Erdogan. Han är sämre, otroligt mycket sämre! Det var Bidens krigspolitik som tvingade Sverige att ansöka om medlemskap. Hans politik driver på Ukrainakriget och konflikterna mellan Nato och Ryssland i Arktis, Svarta havet och Medelhavet.
Sverige har ingen fördel av att kriga mot Ryssland, men man pressas av USA och Storbritannien till att föra en politik som riskerar göra oss till en Nato-bas och potentiellt måltavla. Därför förs diskussionen på felaktigt sätt. Tyvärr ser jag hur stora delar av vänstern manipulerats till att så illusioner i Nato och USA. Som om Nato någonsin varit en demokratisk makt! Eller att Biden skulle vara en demokratiförsvarare! Jag skulle inte bli förvånad om dessa människor någon gång kräver att “Biden måste sparka ut Erdogan från Nato”. Nej, vänstern måste säga nej till Nato, och nej till Biden också! Vi måste kräva en oberoende politik, inte en som delas med USA.
Det har pratats en del om hur man ska tolka kravet på att Sverige ska motarbeta “terroristorganisatoner” och ”anknutna organisationer eller inspirerade grupper eller nätverk”. Magdalena Andersson sa nyss i en intervju att “ägnar man sig inte åt terrorism behöver man inte vara orolig”. Litar du på det hon säger?
Jag sysslar inte med terrorism. Jag är författare och revolutionär och behöver inte använda våld. Jag arbetar öppet och fredligt för mina revolutionära socialistiska ändamål, men ändå räknas jag som terrorist av Erdogan. Magdalena Andersson säger att “ägnar man sig inte åt terrorism behöver man inte vara orolig”. Men jag är ändå orolig. Man kan inte veta om den svenska regeringen gör eftergifter till Erdogan.
Nato-anhängarna hävdar att Sverige är utsatt för en stor fara, som att Ryssland när som helst skulle kunna invadera oss. Den pro-amerikanska propagandan och desinformationen skrämmer upp folk och stärker opinionen för Nato. Man måste stå emot den. Man måste ta risker. Har du sett någon som är efterlyst av Turkiet kritisera den här propagandan och desinformationen? Jag har inte sett det. Men det måste man göra. Jag tror att det jag säger nu kan innebära risker, men jag måste säga det jag tror på. Vi alla måste ta risker för att avslöja den här propagandakampanjen.
Kort innan kriget var folkopinionen inte positiv till Nato varken i Sverige eller Finland. Men genom propaganda och desinformation förändrades det. Att försöka stoppa eller bemöta den här kampanjen är farligt redan i dag, och i krig kan man inte diskutera sådant, det blir “Ryssland där, vi här”. Vi måste hindra en sådan utveckling i god tid innan det är för sent.
Socialdemokraterna har länge hyllat kurdernas kamp mot IS i Syrien, och så sent som i november sa man att man skulle fördjupa samarbetet med det kurdiska partiet PYD i Syrien. Men i avtalet med Turkiet gör man en helomvändning och målar snarare ut dem som fiender. Vad säger det här avtalet om dagens socialdemokrati?
Ja den svenska regeringen, Socialdemokraterna, talar gott om kurdernas kamp mot religiösa fanatiker i Syrien. Men vilka var det som stöttade religiösa fanatiker i Syrien från början? Eller i Libyen? Det måste problematiseras. Sverige problematiserar aldrig USA:s politik och deras ockupationer, trots att de lade grunden till dagens religiösa fanatism, instabiliteten i Mellanöstern och den ökande terrorn. Ja, Erdogan är en diktator, men vem stöttade honom? Vem hjälpte honom till makten? Vem hjälpte honom eliminera hela oppositionen? Regeringen säger sig ha feminismen som statsideologi, men där kör man en helt annan politik. Mot kvinnor. Du säger att du är feminist? Men du stöttar kvinnofientliga krafter i Libyen, i Syrien och Irak? Jag tror faktiskt inte Socialdemokraterna valde denna Nato-politiken, jag tror de tvingades. Jag ser att många socialdemokrater är missnöjda och att det finns ett motstånd hos befolkningen i Sverige, särskilt bland folk med annan bakgrund än etnisk svensk. Det tror jag är en sund bas för alla socialister att arbeta med.
Om vi fortsätter på samma spår, hur tycker du vänstern i Sverige borde svara på Nato-ansökan och kravlistan?
Säg nej till Nato och nej till USA:s inflytande över Sverige! Nej till lögner, nej till propaganda! En alliansfri politik behövs mycket mer än någonsin tidigare. Tyvärr ser jag en isolerad anti-imperialistisk vänster i Sverige. Det finns socialister i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som arbetar mot det här, det finns organisationer som Revolution och Kommunistiska partiet. Om vi enar våra styrkor och agerar tillsammans kan saker bli mycket bättre tror jag. Jag önskar att det blir något samarbete mellan alla socialistiska krafter i Sverige.
Avslutningsvis, hur kommer du själv gå vidare med ditt journalistiska arbete framöver?
Jag tänker fortsätta som jag gjort hittills. En del vänner tycker att jag borde lämna Sverige för min egen säkerhet, men än så länge vill jag inte det. Det finns mycket att göra här också. Om de griper mig och skickar mig till Turkiet är det en annan sak, och jag kommer göra mitt bästa för att inte hamna i ett sånt läge. Fast jag tror inte den svenska regeringen bryr sig om mig, jag har ingen makt här. Jag tror fortfarande jag tar en risk genom att tala ut, men på grund av mina moraliska övertygelser gör jag det ändå. Jag måste säga vad jag tycker och tänker, annars är jag inte jag. Jag kan inte undvika att kritisera den svenska regeringen och den borgerliga politiken. Man måste säga nej till Nato, nej till USA:s inflytande, nej till deras samarbete med vapenindustrin och den härskande klassen i Sverige, de som bestämmer och profiterar på krigsindustrin. Nato gynnar deras intressen. Alla som tittar närmare ser det. Folk måste höja sina röster och samla sig så vi kan få en annan utveckling. Vi måste göra vårt bästa.
Not. Revolution anser att den svenska imperialismen i det svenska kapitalets intresse är pådrivande i konflikten med Ryssland, och istället för utrikespolitiskt oberoende förespråkar vi socialistisk revolution och en klassbaserad och anti-imperialistisk utrikespolitik. Hamza Yalcins obevekliga kamp för socialism, trots risken för hans liv, är ett exempel för oss alla att följa.