Inflationen får seriösa konsekvenser för alla studenter, som redan i dag lever under den relativa fattigdomsgränsen.
Studiemedlet ligger i dag mer än 2200 kronor under den relativa fattigdomsgränsen i Sverige (13300 kronor). För att studenter ska ligga precis på gränsen skulle det behöva höjas med 20 procent. Enligt en rapport från Stockholms studentkårer går en genomsnittlig student i staden back med 2673 kronor varje månad.
Det har länge varit fattigt att leva som student. Flera rapporter visar på ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och ekonomisk stress bland just studenter. I en undersökning från CSN 2021 uppgav en tredjedel av studenter att deras ekonomi har bidragit till hälsobesvär.
Nu när inflationen stigit till 8,5 procent motsvarar det att studenter hade fått flera hundra kronor mindre i månaden än tidigare.
”Det är framförallt priserna på mat som jag upplever bara blir dyrare och dyrare. Vi försöker att äta nyttigt och har dragit ner där det går, men det är en växande oro att priserna ska stiga ytterligare. Om utvecklingen skulle fortsätta som nu har jag svårt att se hur vi ska ha råd,” berättar Rita Vikström, sjuksköterskestudent för Aftonbladet.
När CSN inte räcker till måste studenter arbeta vid sidan om, trots att en utbildning på heltid förväntas kräva 40 timmars studier i veckan. Sex av tio arbetar extra vid sidan av studierna för att få det att gå ihop. Detta är särskilt vanligt bland studenter från arbetarhem, där det är svårare att få ekonomisk hjälp hemifrån.
Dessutom har regeringen lagt ett förslag om att tiodubbla räntan på studielånen. Detta trots att 85 000 till 90 000 personer redan är hos Kronofogden för att de inte kan betala tillbaka sina studielån. Detta ska bekosta nya satsningar för att locka äldre personer att studera, men studenter borde inte behöva betala för detta.
Kostnaden för en universitetsutbildning borde inte bäras av den enskilda arbetaren. Kapitalisterna är de som tjänar pengar på att det finns utbildad arbetskraft och borde därmed kunna använda en del av sina profiter till att finansiera utbildningen. Därför kräver vi en studielön som uppgår till en normal arbetarlön. Detta skulle sänka tröskeln till den högre utbildningen för personer från arbetarhem, ensamstående föräldrar och andra som systematiskt missgynnas i dagens system.
Den nuvarande ledningen för SFS och fackföreningarna har tyvärr hittills lämnat walkover. För att höja studiemedlen kommer det därför att krävas kamp underifrån. Sveriges förenade studentkårer borde ta ledningen och kräva en rejäl höjning av studiebidraget för att kompensera för inflationen. Det krävs landsomfattande protester och även en studentstrejk i den här frågan. Samtidigt måste studenter göra allt för att knyta täta band till fackföreningarna, som är klassorganisationer med en helt annan tyngd i samhället. Arbetare och studenter har allt att tjäna på att hålla ihop i kampen för att försvara levnadsstandarden mot konsekvenserna av inflationen.