”Sen jag började 2015 har det bara blivit hårdare och hårdare. Många gånger skäms jag för att jobba där jag jobbar”, berättar Anna, utredare på Försäkringskassan, för ETC. Hon är en av många som vittnar inifrån om hur Försäkringskassan arbetar för att öka avslagen efter utredningar om sjukpenning.
Nyligen beslutade regeringen om en lag som säger att Försäkringskassan inte ska bedöma arbetsförmåga mot ett påhittat arbete. Men lagen ska inte träda i kraft förrän om 1,5 år – och en person ska fortfarande prövas mot hela arbetsmarknaden, oavsett om det är i ens egen stad, om man har kompetens för jobbet, om de vill anställa en, och så vidare. Med andra ord kommer utförsäkringarna att fortsätta.
För många blir livet en kamp mot Försäkringskassans avslag, där man tvingas spendera oerhört mycket tid och energi på att överklaga besluten, samtidigt som man bedömts oförmögen att arbeta fullt ut, om ens alls, av en läkare.
”Efter många år av värk och kamp mot Förnedringskassan så tog min vän livet av sej inatt. Han orka inte kämpa längre. Vila i frid”, skriver en av medlemmarna i gruppen Försäkringskassan-upproret, som samlat över 72 000 medlemmar. ”Hur frisk måste jag vara för att orka vara sjuk” är en fråga många ställer sig och en fråga som står i gruppens beskrivning. I gruppen publiceras dagligen berättelser från personer som blivit utförsäkrade och kämpar emot avslagen.
I Uppdrag gransknings nyligen släppta dokumentärserie visades konsekvenserna för sjuka. Marie-Louise Järlesand berättar hur hon efter fem år som sjukskriven plötsligt får ett nytt beslut om att hon inte längre är beviljad sjukpenning. Hon tvingas därför att söka ett jobb som passar hennes ”arbetsförmåga”.
”Jag skulle inte anställa mig själv. Det skulle vara ett lättare arbete. Jag skulle ha närhet till toalett typ så att jag kan gå dit och kräkas. Jag blir bara ledsen, det är inte mänskligt”, säger Marie-Louise.
Detta är den typen av låtsasjobb som Marie-Louise uppmanas att söka. Men vad detta skulle vara för jobb kan myndigheten inte svara på.
Den socialdemokratiska regeringen har inte gjort någonting avsevärt för att förändra de försämringar, som infördes av alliansregeringen 2010–14. De avskaffade den så kallade stupstocken, men införde i stället målet om fler avslag för att hålla nere kostnaderna. Både högern och den rödgröna regeringen har stått på borgarklassens sida i frågan – att pressa arbetare allt hårdare i profitens namn. De som inte kan delta i att producera vinsten, är inte värda något i den härskande klassens ögon.
Fackföreningarna och Vänsterpartiet bör ta upp kampen på allvar för en fungerande sjukförsäkring som gör det möjligt för människor att vara sjuka. Målet om ökade avslag måste tas bort liksom kravet på att man ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Det finns en massiv ilska mot hur sjukskrivna behandlas – men vad som behövs är en arbetarrörelse som är villig att inte bara kritisera den nuvarande sjukförsäkringen i ord utan också organisera en kamp för en verklig förbättring.