En gång om året besöker världens rika och mäktiga de snötäckta bergen i Davos för World Economic Forum. Valda och icke valda statsöverhuvuden minglar gemytligt med vd:ar för multinationella företag. Men årets onlineevenemang präglades av rädslan för klasskamp.
Tema var ”The Great Reset”, inspirerat av en bok med samma titel av Klaus Schwab, grundare till och vd för World Economic Forum. Boken – sponsrad av Charles Windsor, prins av Wales och arvinge till den brittiska tronen – påpekar att man misslyckats med att hantera problem som klimatförändringen och jämlikhet. De ser pandemin som en chans att ”starta om” kapitalismen och få tillbaka någon slags stabilitet:
”Att misslyckas med att hantera och åtgärda de djupt rotade problemen i våra samhällen och ekonomier kan öka risken att en omstart, liksom i historien, i slutändan kommer att påtvingas oss våldsamt genom chocker som konflikter och till och med revolutioner. Det åligger oss att ta tjuren vid hornen. Pandemin ger oss denna chans: den ”representerar en sällsynt men smal möjlighet att reflektera, föreställa sig och starta om vår värld”.
Det är en tydlig varning till världens härskande klass: Om ni fortsätter på samma sätt som ni gjort sedan 1980-talet kommer ni att stå inför stora konflikter och även revolutioner.
Vilket är då kapitalismens botemedel? Schwab föreslår en ”stakeholder-kapitalism” där aktieägarna inte alltid går först, utan där alla ”stakeholders” (ordet betyder både aktieägare och intressenter i allmänhet) tas i beaktning, inklusive miljö, arbetare och konsumenter. Han föreslår miljö- och företagsskatter, utbildning och massiva gröna investeringar. Det liknar argument som IMF, FN och andra stora internationella institut fört fram, där man insisterat på enorma investeringar i sjukvården för att bekämpa pandemin och att gå med stora underskott på kort sikt.
Men detta beror inte på att dessa organ för världens kapitalister plötsligt börjat bry sig om arbetare. De beror på deras rädsla för revolution. I ett index IMF publicerade i somras, visar de att 2019 såg den största protestvågen sedan deras data började. I sin World Economic Outlook i oktober konstaterade de:
”Det är rimligt att förvänta sig att, när krisen lättar, kan oron återkomma på platser där den tidigare existerade, inte på grund av COVID-19-krisen i sig, utan för att underliggande sociala och politiska frågor inte har tagits upp. Hoten kan också vara större där krisen avslöjar eller förvärrar problem, såsom brist på förtroende för institutioner, dålig ledning, fattigdom eller ojämlikhet. ”
Detta bekräftas inte minst i Edelmans undersökningar om förtroende, som årligen också presenteras i Davos. För ett år sedan konstaterade de att en majoritet av världens befolkning anser att ”kapitalismen gör mer skada än nytta”, och i år kompletterade de detta med en rad andra siffror, däribland:
- 57–59 procent anser att regeringsledare, företagsledare och journalister medvetet vilseleder folk.
- 84 procent är oroliga för att förlora jobbet – och 53 procent är rädda för det.
- 54 procent arbetar på företag där de varslat eller skurit ner på timmarna.
Den härskande klassen förstår att detta visar på stämningar som kan utvecklas till ett allvarligt hot mot deras system. Under mötet menade exempelvis James Quincey, vd för Coca Cola, att företagsledare måste hjälpa till att forma en ekonomi som ”funkar för alla”. Om dessa ”alla” inkluderar de tusentals människor som Coca Cola gång på gång förstört vattenförsörjningen för, nämnde han inte.
Den ryska presidenten Vladimir Putin varnade, i sitt tal till forumet, jämförde den nuvarande perioden och 1930-talet, och varnade särskilt för ojämlikheten som han menade ökar stödet för både höger- och vänsterextremism. Putin själv lär vara väl medveten om de problem regeringar står inför efter hans eget dramatiska fall i popularitet, som lett till ett ökat behov av att luta sig på fusk och polisrepression för att hålla sig kvar vid makten.
Men samma sak som den härskande klassen fruktar, borde ge oss hopp. Arbetarklassen har makten att hota och i slutändan omkullkasta hela det kapitalistiska systemet. Den internationella klasskampen och de revolutioner vi sett under det senaste årtiondet är ett verkligt hot för världens rika. Kapitalisterna har nu insett detta. men de kommer inte kunna reformera sitt eget system till något som gynnar världens fattiga och arbetare. Endast när arbetare själva tar kontrollen över ekonomin och planerar den utifrån våra gemensamma behov kommer vi se en ände på kapitalismens fasor.