När statliga, kommunala eller regionala kontrakt ska ges till privata aktörer hjälper det att ha vänner på rätt ställen. Det visar kontraktet mellan SL och Siemens, värt en halv miljard kronor, för att rusta upp den röda linjen i Stockholms tunnelbana. En nära vänskapsrelation har uppdagats mellan försäljningschefen på Siemens och en konsult hos SL.
SL ägs av Region Stockholm men mycket drivs privat där olika privata aktörer budar om lukrativa och eftertraktade kontrakt. De har arbetat i flera år med att rusta upp den röda linjen. Siemens fick uppdraget att upprusta signalsystemet 2017 efter att SL sagt upp kontraktet med det italienska bolaget Ansaldo. Men inom projektgruppen på SL satt en konsult som tidigare arbetat för Siemens i tre år och som var nära vän med försäljningschefen på Siemens. Siemenschefen var gäst på konsultens bröllop, de reste utomlands tillsammans och lade upp bilder på varandra på Facebook.
Konsulten arbetade för SL fram till 2010 då han började arbeta för Siemens försäljningsavdelning med inriktning på tunnelbanefrågor. Sedan kom han tillbaka till SL 2014 och ska enligt källor till Dagens Nyheter ha varit starkt pådrivande bakom att avtalet med Ansaldo skulle sägas upp.
Efter att Ansaldo petats gavs uppdraget direkt till Siemens, utan att öppna för andra leverantörer. Oro över jäv restes först ett år senare när en anonym anmälan skickades till SL:s internrevision där konsulten och Siemenschefens nära vänskap pekades ut. SL:s kommunikationschef Suss Forssman Thullberg säger dock i en intervju med DN att ledningen ska ha känt till denna vänskap redan när konsulten sattes i projektgruppen 2014. Internrevisionen hos SL beslöt att rekommendera att konsulten ska tas bort från alla projekt där Siemens är nuvarande eller framtida leverantör, men konsulten sitter ändå kvar.
Detta är inte första gången jäv har förekommit inom SL. År 2015 var SL:s vd Anders Lindström på resa i Hong Kong där han besökte MTR, som vid den tidpunkten hade uppdrag för Stockholms Tunnelbana och hade lagt anbud på att även få uppdraget för Pendeltågen inom Stockholm. MTR fick i december 2015 det uppdraget, men trots misstankar om jäv fokuserade de flesta nyhetsartiklar på att vd:n stulit en korthållare och bötfällts för detta, och i samband med detta sa upp sig. Det verkar inte som att jäv tas mer seriöst nu än då. MTR:s kontrakt med SL om att driva pendeltågen är i sin tur värt 30 miljarder kronor (beräknat på 14 år).
De privata aktörerna måste bort
Kontraktet mellan Ansaldo och Trafikförvaltningen (varav SL är en stor del) var värt över 700 miljoner kronor. Tvisten mellan Ansaldo och Trafikförvaltningen, om det uppsagda kontraktet som ska lösas av en skiljedom i höst, riskerar nu att kosta flera hundra miljoner kronor. Om Trafikförvaltningen förlorar i skiljedomen kan de tvingas betala Ansaldo för det nedlagda arbetet och betala ett skadestånd på 500 miljoner kronor. Kontraktet med Siemens kostade samtidigt skattebetalarna 540 miljoner kronor.
Med andra ord kostar dessa kontrakt med privata aktörer skattebetalare miljonbelopp som hamnar i de privata ägarnas fickor. Samtidigt höjs biljettpriser varje år, och har nästan fördubblats på 20 år.
Men underhållet är konsekvent undermåligt. Tunnelbanestationen Fridhemsplan hade exempelvis inte upprustats på 67 år innan arbetet med detta började sommaren 2019.
När staten ger kontrakt till företag är det naturligt att privata aktörer försöker utnyttja personliga relationer med tjänstemän inom förvaltningen för att se till att just deras företag vinner upphandlingen. Detta öppnar för jävsituationer och direkt korruption.
Kollektivtrafiken är avgörande för stora delar av arbetarklassen. Våra skattepengar borde inte gå till att berika privata bolag som är mer intresserade av att göra vinst än av att driva en kvalitativ kollektivtrafik. Lösningen är att vi gör oss av med de privata aktörerna genom att nationalisera kollektivtrafiken och ta bort vinstmotivet från en så viktig samhällsfunktion.