Bara i Sverige fick 58 personer sätta livet till på jobbet förra året. Dödligheten för arbetare är den högsta på sju år – i takt med att kapitalisterna blir alltmer hänsynslösa i sin jakt efter profiter.
En kvinna kläms ihjäl i en maskin på en golvfabrik i Ronneby. En elektriker omkommer efter ett fall från en stege. En byggnadsarbetare mister livet efter att han fått ett väggelement över sig. Under loppet av två veckor i september skedde dessa och sju andra dödsolyckor i Sverige. September 2018 blev den dödligaste månaden på sju år, och den mörka hösten fortsatte med ännu fler dödsolyckor i november.
ILO uppskattar att 2,78 miljoner arbetare förolyckades på jobbet förra året, en ökning från 2,33 miljoner 2014.
Kristina Markström, mamma till Julia Markström som omkom i augusti i fjol efter att ha fallit igenom ett rostigt gallergolv på LKAB:s pelletsverk, sa till Expressen den 3 augusti 2018:
”LKAB går ut väldigt stort med att säkerheten går först. Men LKAB är ett miljardföretag och var går vinsten? Den går inte till att underhålla säkerheten för dem i branschen, i alla fall inte i tillräckligt hög grad. Något sådant här ska inte kunna hända.”
”Nollvision”
Den förra Löfvenregeringen införde en nollvision mot dödsolyckor i arbetet 2016. Men den enda konkreta åtgärden var att tillsätta en utredning, som ironiskt nog kom fram till att det som behövs inte är fler utredningar. Utredarna konstaterade tvärtom att ökad informationsspridning inte gör saken bättre utan ”bara gynnar PR-byråer”. I stället förordade de ett förbättrat säkerhetsarbete och tekniska lösningar.
2018 klämdes två bangårdsoperatörer vid olika tillfällen ihjäl i samband med att de manuellt kopplade vagnar. Än i dag använder man samma riskfyllda metoder för att koppla vagnar som under 1800-talet, trots att det finns tekniska lösningar. Jerker Åkesson, arbetsmiljöansvarig för Seko på Green Cargo, berättade för Seko-tidningen att ”det finns teknisk möjlighet att automatisera, men det förutsätter att hela Europa gör det.”
Problemet är att det inte är lönsamt för borgarklassen att automatisera detta moment. Under socialismen hade det däremot varit en självklar satsning för att öka säkerheten och minska arbetstiden.
Men om man menar allvar med en nollvision skulle tekniska lösningar inte vara tillräckligt. Arbetsmiljöverkets utredningen visade också att en stor andel av olyckorna sker på tillfälliga anställningar. Med fler bemanningsföretag, outsourcing och avregleringar förvärras situationen.
En särskilt drabbad yrkesgrupp är elektriker och elmontörer. I ett öppet brev till regeringskansliet skriver Jonas Wallin, förbundsordförande Elektrikerna, och Valle Karlsson, förbundsordförande Seko:
”På grund av den situation som råder på elmarknaden med upphandlingar till lägsta pris, som vinns av entreprenadbolagen som inte kan leverera utan att utsätta våra medlemmar för fara, arbetar våra medlemmar under en extrem press. Våra elmontörer jobbar långa pass, reser långa sträckor och tar hand om stora geografiska områden. Ingen tar ansvar, eller vet var ansvaret ligger, när entreprenörer anlitar underentreprenörer som i sin tur anlitar underentreprenörer. Organisationsmodellen som råder i branschen är riggad för olyckor, och i vårt yrke är olyckor ofta dödliga.”
Arbetarkontroll enda lösningen
Den enda lösningen i dessa branscher är att åternationalisera allt som blivit privatiserat och avreglerat. Fortsatta privatiseringar och avregleringar kommer däremot att förvärra situationen ytterligare.
Inskränkt strejkrätt, försämrad anställningstrygghet och ytterligare attacker mot arbetarklassen som den nuvarande Löfvenregeringen planerar att genomföra, ökar risken för att dö på jobbet. Höjd pensionsålder skulle även det leda till fler olyckor då arbetare i 70-årsåldern löper fem gånger högre risk att dö på jobbet än unga.
Klasskamp är det enda sättet att vända den negativa trenden. Men för att ingen ska behöva dö på jobbet behövs en fullständig automatisering av alla farliga arbetsmoment, vilket bara är möjligt under socialismen. Teknologin behöver utvecklas och förfinas, och för att göra detta måste kapitalismens profitjakt ersättas av demokratisk arbetarkontroll.